Limars - en del av mig

Idag är det nyårsafton. Det känns som vilken annan dag som helst. Vi ska inte på någon stor fest eller nåt sånt. Vi ska hem till "grannen" och äta middag. Det blir säkert trevligt. Klockan är halv sex och det kanske är dags att göra sig i ordning?! Blir inte värsta feststassen men jag kan ju inte åka i myskläderna heller...

Jag fick en ny mobil i julklapp av min man. Så nu är jag stolt ägare av en Samsung Galaxy S2. Det är alltid kul med ny lur. Men... det är lite jobbigt också. Speciellt om man går från ett fabrikat till ett annat. I mitt fall från iPhone till Samsung. Lika jobbigt att se till att man får alla kontakter med till nya luren. Det är ju i och för sig ett bra tillfälle att rensa bland kontakterna. Har nummer till folk som jag inte pratat med på flera år och som jag egentligen inte direkt känner. Men... "det är ju bra att ha kvar dem"... eller?

Idag fick jag gå upp tidigt (för att vara jag). Skulle till vårdcentralen och ta prov igen. Hoppas tabletterna gjort det de ska så att kaliumvärdet är bättre nu. Jag var klar snabbt och då jag var där redan när de öppnade så var klockan bara runt tio över åtta när jag kom därifrån. Tänkte passa på att hämta paket på ICA men de öppnade ju inte förrän klockan nio så det blev till att sitta utanför och vänta. Givetvis var det kallt imorse så jag hann känna mig halvt ihjälfrusen innan ICA öppnade. Hur som helst så fick jag hämtat mitt paket och sen åkte jag hem igen.

Mmm, men om man har sitt hjärta på två olika ställen med 70 mils avstånd då? Jag är nu hemma hos min man och katt igen efter ett par dagar nere hos min familj i Skåne. Det är skönt att vara hemma.

Idag efter barnmorskebesöket så åkte vi till Nova i Lund för att shoppa lite. Det var jag, syrran och min systerdotter. Blev inte så mycket, men svägerskan fyller år idag så det skulle inhandlas present. Det blev lunch på "gyllene måsen". Det gillade lilla I. =) När vi kom tillbaka hem behövde jag vila så jag låg och läste och tog även en tupplur. Är inte så van vid att umgås med en massa människor nu när jag inte har något jobb. På eftermiddagen tog jag en tur i byn och besökte bl a svägerskans mammas lilla butik med antikt och kuriosa samt hennes fotokonst. Därefter gick jag hem till min bror och där blev det kalas eftersom hans fru fyller år idag (onsdag). Vi blev bjudna på god mat och god tårta som barnen gjort (med mycket hjälp av sin mamma iofs). När det var dags att gå hem dök min kusin upp med sina två barn. De skulle lämna jultidningarna jag beställt. Trevligt att träffa dem också innan jag åker hem. Det var en trevlig kväll men nu är jag trött. Jag älskar mina flickor! Bara en liten sak... jag är ju inte van att ha barn omkring mig hela tiden och när jag är här så ska det ju busas och lekas så efter en dag med dem så är jag lycklig men trött. =)

Som jag skrev i gårdagens inlägg så tyckte min älskling att jag behövde åka ner och träffa min familj så han bjöd mig på en resa ner till skåne. Nu är jag här och ska vara här tills på torsdag. Jag åkte tåg ner och kommer att flyga hem.

Maken ville kolla in mellandagsrean på några ställen som säljer TV-apparater och annat. Vi hittade ingenting vi ville ha så det blev inget shoppande. Sen var vi hemma hos "grannen" och åt middag och spelade kort. Väl hemma kollade vi på Shutter Island som maken fick i julklapp. Underlig film det där....

Julaftonen spenderades hemma hos "grannen". Även makens syskon med respektive var med. Det var en lugn och trevlig kväll. Jag som alltid är superfrusen om tårna fick bl a en FOOT WARMER av maken. Varmt och gosigt om fötterna när jag sitter i soffan.

Den julstämning jag börjat uppbåda de senaste två dagarna är som bortblåst idag! Och idag är det dagen före dopparedagen. Lämpligt?! Det är nu den borde finnas!

Jag har skrivit om det förut... det här med att jag lägger mig ganska sent och därför sover lite längre på morgonen. Det blir ju inte direkt sovmorgon om man inte tänker att allt efter klockan 08 är sovmorgon.

Idag har jag gjort julgodis. Det blev chokladfudge, rischoklad, trillingnöt och marsipangrisar.

I alla fall vart det så för mig precis. Håller på med lite julgodis och lyssnar på julmusik för att komma i rätt stämning. Så plötsligt börjar tårarna rinna och jag känner mig ledsen. Helt fel ju. Musiken skulle få mig att känna mig glad och julig.

Note to self: Om du aldrig rostat nötter förut och det står i receptet "rosta nötterna på låg värme i stekpanna"... sätt då inte plattan på högsta värmen när du gör det!!!

Idag har jag varit på Vårdcentralen. Skulle ta en massa prover inför ett läkarbesök efter nyår. Jag brukar tycka att det gör ont när sköterskan sätter nålen och blodet tas. Idag kände jag knappt att hon satte nålen och tog blod. Sen skulle blodtrycket tas. Det känns ALLTID som att armen ska sprängas när det görs. Så skulle det tas ett EKG. När sköterskan satte på grejerna så kände jag inget och att göra EKG:t tog ingen tid alls. Vips! Så vart det klart! Men när hon skulle ta bort de där grejerna hon fäst på mig så var det inte skönt. Men det som var the mother of all (läs svordom)... var att ta bort tejpen som jag tvunget skulle ha (sa sköterskan) där nålen suttit vid blodprovstagningen.

Varför är det så att när man inte får eller kan göra vissa saker så vill man det desto mer? Trots att jag borde så äter jag inget på kvällarna, efter middagen. Ikväll är inte annorlunda. Bortsett från det faktum att jag inte FÅR äta ikväll. Jag ska till vårdcentralen och ta prover imorgon och därför får jag inte äta något efter klockan åtta ikväll tills dess att jag tagit proverna. Det borde ju inte vara något svårt med det. Det är det ju egentligen inte heller. Men... just idag så åt vi middag tidigare än vanligt... och det är säkert därför som jag känner mig lite hungrig nu. Inte hela världen. Får dricka lite vatten. Lär ju inte svälta. Det går ingen nöd på mig. Bara så himla typiskt att när man inte får äta så vill man äta. Det är som när man blir hes/tappar rösten... då vill man prata. Eller... det är så det är för mig i alla fall.

Nu när jag är arbetslös så går jag inte upp tidigt på morgonen. Inte om jag inte måste. På sistone har jag dessutom börjat vända på dygnet mer och mer känner jag och det är inte bra.

Idag är det min morbrors födelsedag. Stort grattis till honom.

Idag har varit en allmän mysdag hemma. Jag har inte gjort mycket annatt än gosat med Socker och kollat på film.

Igår kväll, eller mer i natt, när jag gick och lade mig så vandrade tankarna som vanligt. Jag kom att tänka på en sak och tänkte "det här måste jag komma ihåg imorgonbitti" och "det är nu man ska ha ett block bredvid sängen så att man kan skriva ner det som dyker upp så man inte glömt det på morgonen". Idag när jag vaknade fanns inte tanken kvar. Jag kom på nu att jag hade kommit på något inatt som jag skulle minnas nu på morgonen, Det är störigt att veta att det var något jag skulle komma ihåg men att det är totalt borta.

Idag är jag hundvakt åt Nero och Nora. Deras husse och matte är på begravning.

Den gångna helgen köpte jag en elfilt. Använder den första gången nu ikväll. Det blir varmt och skönt men jag är inte säker på att den håller jämn värme. Det kanske den inte ska. Värmen kanske ska "vandra". Hur som helst så ligger jag och Socker här på soffan och myser framför ett avsnitt av Mord och inga visor.

Jag tycker det är lite underligt att en person som är dömd för ett brott och som får fängelse eller döms till sluten psykiatrisk vård kan få så många permissioner att de kan skapa ett nytt liv innan de har suttit av sin tid.

Jag har missat allt som visats på TV när det gäller Lucia. Inte så att jag undvikit det... bara blev så.

Eller... ja, jag har faktiskt flera men just nu handlar detta om en speciell vän. Hon och hennes man tittar på hus. De tycker att vi ska flytta. Inte för att de vill ha vårt hus utan för att de tycker att vi ska flytta och bli granne med dem. Kan inte annat än att känna att de verkligen tycker om oss eftersom de vill bo granne med oss.

Idag åkte vi en sväng till Uppsala. Hade lite olika ärenden. Jag skulle ju byta mina vinterskor bland annat...

För nån månad sen köpte jag 3 par skor. Ett par med klack, ett par jympadojjor och ett par vinterkängor. Nu har vintern kommit och eftersom jag fryser så om mina fötter nu för tiden så tänkte jag häromdagen när jag skulle iväg ut skulle jag ta på mig vinterkängorna. DE GICK I SÖNDER DIREKT!! =( Ett fäste där skosnöret går igenom lossnade. Jag blev sur!

Igår innan jag skrev mitt frustrerade inlägg så mailade jag säljaren. När jag skrivit färdigt blogginlägget skulle jag kolla min mail coh hade då fått svar från säljaren. Snabbt, det gillas! Säljaren skulle genast skicka ut det paket jag saknar och den dublett jag fått... den får jag behålla. Det var ju snällt. Eller... jo, men det blir dyrare för dem att betala returfrakten än att låta mig behålla det.

Sitter här och är så irriterad. Jag har ju tidigare skrivit om en missad auktion som jag sedan hade turen att få ny chans på. Har varit jättenöjd med säljaren hittills. Häromdagen fick jag två paketavier. Jättekul eftersom jag väntade på två paket. Så idag kom jag iväg och hämtade paketen och nu när jag kom hem öppnade jag dem för att kolla att allt var rätt. DET VAR DET INTE!!! Det var samma sak i båda paketen. Ena paketet var rätt och andra blev därför jättefel. Nu är det så att detta är julklappar. Börjar bli lite tajt nu om paket ska skickas från Kina och hit. Gissa om jag är skitsur. Jag som var så nöjd innan. Nåja, det kommer väl att lösa sig på nåt sätt. I värsta fall får det ju bli en försenad julklapp. Det är bara så irriterande! Jag visste ju när jag beställde saken att jag skulle hinna få paketet innan jul. Nu är jag inte säker på att det hinns med....

Jag läste nånstans någon gång att ett tecken på att man förfrusit någon del av kroppen så är man otroligt känslig för kyla på den delen för resten av livet. Jag måste ha förfrusit både tår och fingrar. Det är det som gör att så fort det blir minsta lilla kallt (ja det behöver egentligen inte ens bli kallt) så blir jag iskall om fingrar och tår. Så kall att det gör ont. Då kan jag ha både strumpor och raggsockar på fötterna och ändå ha ont. Det är inte så att jag fryser egentligen men jag får så ont. Inte skönt alls.

Jag är sjukt sötsugen ikväll. Sötsugen, godissugen... kalla det vad du vill. Jag vill ha nåt!! Choklad, chips give it to me! Men nej, det ska inte bli! Vet att jag har en kartong Aladin och en kartong Paradis i ett skåp men de ska vi ha till jul så det är tabu att ge sig på dem. Chips har jag inga. Bra förstås. Men oj vad sugen jag är...

Sömn är bra. Trötthet är inte lika bra. Jo, det är bra att vara trött när det är tänkt att man ska sova. Trots att jag i tisdags hade sovit för lite och var illamående på grund av trötthet den dagen så gick jag inte och lade mig när jag kom hem. Satt hemma i soffan och gäspade stort redan strax efter kl 21 men gick ändå inte och lade mig. Igår var jag så trött på kvällen att jag gick upp och lade mig innan 20:30. Somnade jag? Nej, inte då! Var ju såklart tvungen att läsa först en stund. Stunden blev 3 timmar. Nu är klockan 17:17 och jag har stora funderingar på att gå och lägga mig. Sitter och gäspar ikapp med mig själv. Men... det är lite i tidigaste laget. Idag när jag går och lägger mig ska jag INTE läsa utan sova direkt...

För att jag ska må bra behöver jag i snitt 8 timmars sömn per natt. Natten till idag har jag INTE sovit 8 timmar. Det blev bara ungefär 5 timmars sömn inatt. Kom i säng för sent och låg som vanligt och läste en stund vilket gjorde att klockan hann bli två innan jag tvingade mig själv att sova. Började på boken "Syskonkärlek" igår. Den handlar om otillåten syskonkärlek. Fortsätter läsa den idag.

De flesta har en. Både fysisk och psykisk. Jag har en väldigt låg smärtgräns. Jag hatar smärta. Det finns de som kan bryta armar och ben och tycka "äh, det var inte så farligt". De finns de som bryter ryggen men som ändå är "upp and running" inom kort. Jag har inte brutit ryggen så jag vet inte hur det känns. Men... jag har brutit en axel och det var inte att leka med (för mig). Jag hade så ont vad jag än tog mig för (om jag inte tog mina superpainkillers). När det gäller det senaste (som jag känner att jag är helt oskyldig till själv) så är det ju så att jag fått en blödning i knät. Det gör att jag har haft fruktansvärt ont. Nu är det snart en vecka sedan. Idag är första dagen jag slopat kryckorna helt. Det blir alltså bättre. I och för sig var det inget jag tvivlade på. Måste bara säga att det är rätt skönt att kunna gå mer eller mindre normalt idag. Det gör fortfarande ont, men det är bättre. Tyvärr är det ju så att det finns de som tycker att man är mesig för att man uttrycker att man har ont. Till dem vill jag bara säga att min smärta är min. Din smärta är din. Precis som mitt liv är mitt och ditt liv är ditt. Har inte begärt av någon (jo, faktiskt, av min man gjorde jag det) att tycka synd om mig. Ni behöver inte uttrycka sympati. Ni behöver inte heller uttrycka något annat. Att skada sig på ett sätt som gör att man blir beroende av andra är illa nog för att man bortsett från det fysiska, kan må psykiskt dåligt också.

Idag är makens födelsedag (läs söndag 4/12). Då vi kom i säng sent igår blev det sovmorgon idag. Givetvis så fick älsklingen frukost på sängen. Eftersom det var förmiddag så blev det mer brunch än frukost. Vi hade smörgåstårta och tårta kvar från igår så det blev det som serverades. Ja och lussebulle, mjölk och pepparkakor förstås. Det är bara födelsedagar vi börjar med den typen av gottefrulle. Ja, det funkar ju när vi vaknar så sent. Inte lika gott klockan 7 på morgonen... Framåt tidig eftermiddag åkte vi en sväng till stan (Uppsala i vårt fall) och sen hem till "grannen" för lite socialt umgänge med dem, makens pappa och bror. Därefter hem till oss för att mysa och titta på film på tu man hand. Dagen är till ända (stavar det med ä eller e?)och nu är det dags att lägga huvudet på kudden.

Men han ska bli firad idag. Det blir smörgåstårta och tårt-tårta.

Det har jag sysslat med nu på eftermiddagen. Jag tycker själv att jag gör jättegoda lussebullar. Det enda problemet är att jag gör samma fel varje år. Glömmer bort hur stora de blir när de dels fått jäsa innan ugnen och att de dessutom växer ännu mer i ugnen. Blir alltid färre bullar än vad receptet säger. Dock är de ju rätt så stora.... =)

Inget att hymla med. Alla som ser mig ser det. Kan liksom inte dölja det. MEN... det betyder inte per automatik att jag är lat eller dum i huvudet. Det kan finnas tusen och en anledningar till min fetma som du inte vet något om. "Det är bara att göra något åt det". Jomenvisstserru!! Så är det ju... eller?? Det är ingen dans på rosor att vara fet. Men det är inte bara att knäppa med fingrarna så är fetman borta. Att det finns hälsorisker med fetma... jovisst så är det. Ingen hemlighet där inte. Men alla hälsoproblem en fet person har beror inte enbart på fetman. Vissa saker som en fet person drabbas av kan även drabba en normalviktig/smal person. Ibland upplever jag det som att om jag har (som det är i mitt fall just nu) problem med knät så beror det enbart på min vikt. Så är det inte. Problemet jag har kan vem som helst få. Sen, visst, min vikt bidrar ju såklart till att det blir värre än vad det kanske varit om jag varit normalviktig. Det huvudsakliga problemet med mitt knä uppstod redan i tonåren. Innan övervikten kom.

Vaknade av 3 saker idag när maken var på väg till jobbet. 1: Kattens ständiga jamande 2: Kissnödig 3: Smärta i knät. Vet inte i vilken ordning, men alla dessa 3 tillsammans gjorde att jag kände mig tvungen att gå upp. När jag varit på toaletten tänkte jag "äh, jag lägger mig en stund till". Men nej, då tyckte min mage att "det är dags att äta frukost". *fnys*