Operation

Jag har opererats idag. Eller ja... opererats och opererats... Ja det kallades faktiskt operation. Jag var hos en kirurg. Hade en körtel på insidan av höger lår som betett sig konstigt i flera år. Ett tag finns den inte och ett tag så växer den mer och mer tills den blir inflammerad och beter sig som en finne och som jag då behöver göra hål på. Det gör förbaskat ont. Speciellt när den är som värst och jag rör på mig så gör det ont. Så, när jag var på läkarbesök för ett tag sedan i ett annat ärende bad jag henne ta en titt. Hon skickade remiss till kirurg och där har jag varit idag. Jag trodde nånstans att han skulle kolla lite lätt idag och bestämma sig för om den skulle tas bort. När jag kom dit blev jag hänvisad in i operationssal, han kollade lite lätt och sa "ja, men den tar jag". Sen gav han lokalbedövning och efer ca 10 min så började han operationen.
Jag frågade sköterskan efteråt "kommer det att göra ont när bedövningen släpper?" Hon sa att det inte skulle göra det utan mest kännas lite obehagligt och kanske svida lite. Som ett vanligt sår... Nu sitter jag här i soffan och tycker att det känns MYCKET obehagligt och svider och stramar en hel del. Nåja, det går över... Nu är den borta i alla fall. =)

Sorg och saknad här men party i himlen?!

Oj, nu var det bra längesedan jag skrev ett inlägg. Det har hänt en massa saker (eller i alla fall några...).
Min älskade moster har lämnat jordelivet. Hon är numera uppe i himlen och festar loss med mina föräldrar. Det är en stor förlust för oss som är kvar. Hon var en underbar kvinna och jag älskade henne. Stor sorg och saknad. Hennes bortgång väckte åter sorgen efter mina föräldrar. Det har varit en tuff tid. MEN, livet går vidare och inget blir bättre av att vi stannar i sorgen. Även om det är lätt att göra...
När min moster blev sjuk så sa hon till mig "min mamma och min syster väntar på mig". Nu är hon tillsammans med dem. Jag har haft mycket roligt tillsammans med min mamma och min moster och är övertygad om att de skrattar gott tillsammans nu.

Sorgen är såklart inte bara min. Jag känner oerhört med min morbror och kusiner och deras familjer.

Begravningen var jättefin och senare samma kväll träffades storfamiljen hemma hos min bror och åt middag. Det blev en trevlig kväll. Rätt lustigt egentligen hur man mitt uppe i en stor sorg kan skratta och ha trevligt. Vet i och för sig att min moster inte velat ha det på något annat sätt.

Det positiva med att åka ner till skåne var ju såklart att jag fick träffa familjen.

Kärlek!

RSS 2.0