Idag så

har jag skällt en aning på en stackars kundserviceperson på vårt försäkringsbolag, pratat med facket för att reda ut betalning och byte av kontonummer för autogiro, bråka med min man, bli sams med min man och åkt på en liten "utflykt". De hade inget kul på vår närmsta ica-butik (De har sällan det. Måste vara en av de dyraste i Sverige...) så vi åkte till en annan ica som inte heller var kul och därför åkte vi till Norrtälje en sväng... Inte för att jag hittade något kul någonstans, men det var skönt att komma hemifrån en stund och vi hade trevligt. Som vanligt (sedan jag skadade mig) så har jag såklart ont nu ikväll eftersom jag åkt bil ett tag. Men men.... känns ok ändå. Har sett supersöt bild på mina brorsdöttrar idag. Påskkärringar! =) Åh, känner att jag saknar dem nu... men, det blir inte någon resa söderut än på ett litet tag...

Det här med att vara skadad...

Asså, det är ju så här att om man har en skada så innebär det ofta att man inte kan göra som man normalt kan göra med den skadade kroppsdelen. Så är ju såklart fallet med min axel. Emellanåt, när jag suttit stilla ett tag, så glömmer jag tillfälligt bort skadan och gör då en rörelse som jag inte normalt har problem att göra och då känner jag hur det hugger till av smärta. Det är MYCKET bättre nu än vad det har varit. Det är ju över en månad sedan jag skadade mig så det är helt som det ska! =)
Idag har jag lagat mat åt mig och maken. Det blev bara chorizo och makaroner. Tänkte att det skulle jag klara av att göra utan att överanstränga min onda arm. Såklart gjorde jag "som vanligt". Det innebär, med tanke på skadan, att jag tog i för mycket med vänster arm och därför fick jag ont. Men men... det går väl över.

Ge mig choklad NU!

Jag är fortfarande GALET choklad-sugen! Det är illa det här. En fördel med att bo på landet och inte ha körkort är att man inte så lätt KAN ge efter för sina "cravings". Och nej, mina "cravings" har INGET med graviditet att göra. Jag är INTE gravid. Bara otroligt sugen på choklad. =)
Jag vill ha jag vill ha jag vill ha jag vill ha jag vill ha CHOKELA!

sötsugen

Usch, just nu är jag SJUKT sötsugen! Känns inte bra alls. Vill äta choklad och glass. Gärna i kombination. Åsså lite cola zero till det. Men, inget sånt finns hemma så det lär inte bli så mycket med det...

Visst kan du sjunga?

Den frågan fick jag av en vän för en dryg vecka sedan. Mitt svar... "Njae, hur så?" "Jo, jag/vi undrar om du vill sjunga på T´s dop?!" Jag blev chockad, förvånad, smickrad, nervös, stolt, rörd! Allt på en gång. Vet inte riktigt var hon fick det ifrån, men det är ju alltid trevligt att få frågan. Jag bad om att få tänka på saken. Hmm, är jag tillräckligt säker på min röst för att stå inför en grupp människor och sjunga? Det är en väldigt söt sång de vill att jag ska sjunga. Jag ville lyssna igenom den ett par gånger och testa på den innan jag tog ett beslut.
Så, jag har funderat och funderat och sjungit igenom sången och lyssnat på sången. Vill inte skämma ut mig själv eller min vän och hennes man.
Jag skrev några inlägg tidigare som gjorde vissa vänner nyfikna nog att ringa mig och fråga vad som händer. När jag berättade för dem så sa båda "sjunger du?". Vet inte hur jag ska tolka det. Det är inte så att jag anser mig vara en bra sångerska. Långt därifrån. Jag brukar säga att jag sjunger hellre än bra. Men... jag tror detta kan funka.... Har därför idag lovat min vän att jag ställer upp och sjunger på sonens dop. Nervöst?? Ja, det kan ni hoppa upp och sätta er på! Men, det ska nog bli bra. Har lite tid på mig att öva... =)
Hoppas jag kan leva upp till det förtroende jag fått.
Tack min vän! =)

Tacksamhet!

Asså, jag är världsbäst på negativitet riktad mot mig själv. Har förstått att det är tråkigt för nära och kära att höra detta negativitetsbajsande över mig.
Jag vill säga att jag är tacksam för min familj! Älskar dem! Är också väldigt tacksam för mina vänner. Vad skulle jag göra om jag inte hade mina nära och kära? Det vill jag inte ens tänka på!
Jag uppskattar alla och envar på sitt sätt! Kärlek till er alla!

Okej, det räcker nu!

Det är inte synd om mig på något sätt. Allt det som är "fel" i mitt liv kan rättas till! Jag är medveten om det. MEN, för det finns ju alltid ett men......HUR ska man göra? Jodå... "det är ju bara att göra", "ta dig i kragen", "gör't", "gör si och så", "det är bara..."! Råden och tipsen är många. det är inte så att jag är omedveten om vad som behöver göras. Önskar jag hade självtillit nog för att göra det jag behöver göra. Jag arbetar på det. Det kommer bli bra till slut. Det måste det bli. Det finns hopp om livet helt enkelt.
"Ta dig i kragen!"

Jomenvisstserru! =)

Überpank månad

Usch, april kommer att vara en überpank månad för mig. Vi har alldeles för mycket räkningar för my liking att betala nu. Lönen hann inte mer än komma in på kontot förrän den var slut. Jävla vinter! Gjorde det dyrt för oss direkt när vi flyttat in i huset. På grund av kylan tog oljan slut fortare än vi räknat med och något verkar ha blivit fel så att det har gått en massa el för stor del av tiden. Det gör att mina utgifter ökade med flera tusen denna månaden. Känns inte så himla kul.
Eftersom vi köpte huset utan att ha planerat för det och jag sparat en massa pengar så jag hade en buffert så känns det skit-trist just nu. Men, jag har mig själv att skylla. Roligare att spendera pengarna än att lägga dem på hög. Det straffar sig nu.
Note to self; börja spara istället för att spendera pengarna på en massa onödiga saker, dra ner på fika/äta ute och sluta köp en massa tjafs. Man måste inte handla en massa bara för att det är billigt. Det blir bara fel i slutändan. Spara pengar istället så att du kan unna dig roliga saker och ändå kunna betala dina nödvändiga utgifter.

en stor ära

Idag fick jag en fråga från en god vän. Jag blev rörd och kände mig ärad av frågan. Nu ska jag bara bestämma mig för om jag ska svara ja eller nej på  denna fråga.
Tack min vän för förtroendet! =)

Det var som jag förutspådde

Tyvärr blev mötet inget kul möte. Inget fel i att träffa personen jag träffade. Det var trevligt, men innehållet i mötet var inte kul.
Det blev som jag befarade.
Nu känner jag "desperat" att jag behöver söka nytt jobb!! =(
Trist, JA, men det är så det är.... Idag är jag besviken och just nu trött och har ont i axeln efter att ha åkt bil till och från Stockholm. Det blir bättre imorgon. Då blir det mer "nä nu jävlar!". Tror jag. Man måste få vara besviken och lite nere ibland. Önskar bara att jag kände mig mer uppe än nere. Det gör jag för det mesta... intalar jag mig i alla fall =).
Det var jättetrevligt att träffa mina kollegor idag. Det gjorde mig gott. Jag blir ju så uttråkad av att vara hemma...
Nu ska jag "vila".

oro i magen

Jag ska på ett möte imorgon. Vet inte vad som kommer att hända på det mötet. Personen jag ska ha mötet med sa att "vissa saker vill man inte ta per telefon". Jag tror jag vet vad det handlar om. Behöver nog egentligen inte ha ont i magen för det men det är så jag reagerar när jag inte har koll. Får nervös ont i magen även om det inte är något negativt som kommer att hända. Ska strax gå och sova bort några timmar så att jag slipper ha den här obehagskänslan som jag har.

Män som hatar kvinnor

Stieg Larsson har ju skrivit böckerna i Milleniumtrilogin. Dessa böcker och filmerna baserade på böckerna har blivit superhyllade. Jag har inte läst böckerna och inte sett filmerna. Vet inte varför jag inte gjort det. Ja, ännu i alla fall...
Hur som helst, igår så började tv-serien baserad på Män som hatar kvinnor. Så djävla bra! =)
Satt och blev asförbannad på en av karaktärerna.
Peter Andersson spelar Lisbeth Salanders förmyndare Nils Bjurman. Han är en maktmissbrukare av högsta graden. Våldtar och misshandlar Lisbeth. Om hon inte gör som han säger så ska han göra livet surt för henne. Karaktären är otroligt hemsk tycker jag. Vrider mig nästan av obehag när jag tittar.
Jag hade inte riktigt tänkt titta på serien igår när den började, men det blev ändå så och JAG ÅNGRAR MIG INTE!! Så galet bra. Gillar den stenhårt. Fick mersmak. Nu behöver jag ordna så att jag kan läsa böckerna också.

övertrött

När man är supertrött och det definitivt vore läge att gå och lägga sig så ska man göra det! Det som händer annars är att den där övertröttheten går över och man hamnar i den där "andra andningen". Det gör att det blir svårare att somna när man väl går och lägger sig. Det är lite störigt. I mitt fall väldigt självförvållat just nu.
Vi ska på barnkalas idag (söndag) så det är högtid att jag går och lägger mig. Det är väl en sak att vara vaken till 3 om man är borta på fest eller nåt men varför när jag bara är hemma? Onödigt!
Nä, nu ni.... sovdags! Godnatt världen!

Kommer inte på någon rubrik

Jag ringde vårdcentralen. Tänkte få tid hos el dottore. Visade sig att sjukgymnasten fått ett återbud. Fick tid till igår, fredag. Var där och pratade med honom. Visade honom min utskrift av röntgen på min skada. Då visade han hur skadan var och förklarade massor för mig. Sånt som ortoped-dumma-doktorn inte gjorde. Jag fick veta att det är en faktisk fraktur. Inte "bara" muskel som gått av. Min skada är precis som att man brutit armen eller benet, det är bara det att det är så litet där att det inte går att gipsa. Så... jag blev fortsatt sjukskriven. Det är ca 6 veckors läketid. Det innebar att jag blev sjukskriven i ytterligare 3 veckor. OM jag känner att jag klarar det så får jag lov att gå tillbaka till jobbet när som helst fast han rekommenderade att jag i alla fall var hemma i 2 veckor till så att skadan får läka i fred.
"Du får göra det du orkar, men när du får ont så låt bli! Det är okej att vila. Du bör vila armen. Ha tålamod. Du kommer att bli bra."
Jag tänker lyssna på vad han sa. Även på min kropp. Vill ju "få tillbaka" min arm.
Idag följde jag med maken och svärmor till Uppsala. Det var så himla skönt väder idag. När jag tröttnade på att vara inne i en butik som de gillar att gå länge i så gick jag ut och njöt i solen. Härligt med vårsol!
Min svärmor frågade om vi skulle äta middag ihop men jag kände att jag inte orkade idag så maken är där och jag är hemma själv ikväll. Eftersom jag känner mig helt osocial och trött och har ont (fick ont när vi gick idag och ont=trött ) så är det skönt att vara ensam.

Men Linda fatta!!??

Jag vet, det blir lite tjatigt.... men... det händer ju inte direkt något i mitt liv just nu. Jag är ju skadad  i axeln och det gör att jag inte kan göra så mycket. Som det ser ut just nu är jag sjukskriven veckan ut. Därför tänkte jag att jag skulle testa att använda min vänsterhand när jag suttit vid datorn idag. Har även tagit på mig jackan precis som jag normalt gör. Det var ingen bra idé. Det har resulterat i att jag nu ikväll har ont som attan i axeln. Tanken är att jag ska till sjukgymnast. Jovisst... fick tid den 29/3. Imorgon ska jag ringa vårdcentralen för att få träffa doktor och få förlängt min sjukskrivning. Ja, det är MIN tanke i alla fall. Tror inte det blir problem med det. Vill inte försämra skadan och risken är stor för förlängd läktid om jag överanstränger armen just nu. Behöver såklart sjukgymnastik och träning av armen men jag behöver även ta det lugnt med den.
Vad är det jag ska fatta? Jo, att ta det lite lugnt och acceptera att jag inte kan göra saker. Inte tala om för mig själv att det är löjligt att jag inte kan göra saker precis så som före olyckan. Jag behöver förstå och acceptera att det tar tid det här....

Lugn helg?

Just nu i mitt liv är lugna dagar inget ovanligt. Det händer inte så värst mycket. Jag KAN INTE göra så mycket helt enkelt. Denna helgen var vi en sväng hos "grannen". "Grannen" är svärmor och hennes sambo. I fredags kväll fick jag ett facebook meddelande där svärmor frågade om vi ville komma och äta. Vi hade inte ätit än då så vi tackade ja och åkte dit och åt och kollade på Let´s Dance. Sen i lördags åkte vi iväg och kollade lite på ett second hand ställe. Där hittade jag en mortel. Jag har velat ha en sån ett tag så det var perfekt. Bra pris också. Sen blev det middag och melodifestival hos "grannen". Vi sov över där och på söndagens förmiddag satt vi ute i paviljongen och njöt av solen. Efter att ha varit hemma och duschat åkte vi till en kompis till min älskling för att hälsa på i deras "sommarhus". Han och hans fru har precis fått en liten pojke. En söt liten sak.
När vi skulle åka därifrån gjorde min kära man en för snäv sväng och vi hamnade till viss del i ett dike. Som tur var var det precis utanför deras tomt så R kunde hjälpa oss loss. Jag var inte till någon som helst nytta. Förbjudet för mig att göra nåt sånt just nu. Vill ju inte göra skadan värre. Sen var det dags för barnkalas i Sollentuna. En liten ängel som precis fyllt 4. Ja, ängel och ängel.... Jodå, hon är en supergo unge. En av mina favoriter! Oftast en ängel men ibland en riktig liten  buse. På hemvägen sen bjöd maken på kinamat. Gott!

Wohooo!

Min man är inte hemma idag. Det blev inte till att jag gjorde någon frukost idag. Har hällt upp fil och flingor i en skål tidigare i veckan. Älsklingen öppnade filpaketet så att jag skulle kunna ta frukost själv. =)
Hursomhelst... det blev ingen frukost och jag kände absolut inte för fil och flingor. Så, då är man ensam hemma och måste klara sig själv. Hur gör man då? Jo, man använder sin hand/arm som man kan använda. Det blev absolut inget avancerat utan det blev nudlar. Det tog en stund att få till det, men det gick! Under tiden nudlarna lyckades jag till och med tömma och fylla diskmaskinen. Hurra för mig!! =)
Att jag sen har ont nu eftersom allt jag gör påverkar även vänster arm är inte så kul, men det är så det är. Jag måste ju göra nåt.

Uttråkad

Jag är uttråkad. Kan inte göra så mycket. Att gå ut och göra något är inte ett alternativ eftersom det gör ont i axel/arm när jag går. Nej, jag tycker inte synd om mig själv just nu utan konstaterar bara att det är så det är. Andra hade kanske uthärdat smärtan och gjort saker, men jag är inte sån. Jag hatar att ha ont och om jag slipper ha ont genom att hålla mig stilla... ja, då håller jag mig stilla. Fast, just nu är jag så himla uttråkad. Solen skiner inte just nu men den gjorde igår och då hade det varit underbart att gå en promenad. Det blev såklart ingen promenad utan jag satt här hemma framför dator och TV. TV.n är min vän.... Jag är glad för att många har Facebook och bloggar för då känns det som att jag har lite koll i alla fall.

Tisdag idag?

Idag när jag vaknade trodde jag att det var lördag. Tog en minut innan jag kom på att det var tisdag. Jag vet inte hur mycket jag klarar av att göra. Skulle ta på mig jackan i lördags. Det gick inte så bra. Att få på högra ärmen var inga problem men det gick helt enkelt inte med vänstra sidan. När jag klär på mig börjar jag ju såklart med den skadade sidan, den vänstra, men det är gör så ont och går inte helt och hållet att göra det själv.
Vi bor i ett hus med två våningar och jag är mer eller mindre bunden till ovanvåningen just nu. Det är där vi har sovrum, badrum och tv-rum. Att gå upp och ner för trappor gör ont i armen. Larvigt egentligen. Det är ju inte som att jag går med armen precis.
Idag har jag varit duktig! Jag gick ner och gjorde frukost till mig själv. Hade fått maken att öppna filmjölksförpackningen tidigare så det var bara för mig att ta fram en skål och hälla upp filmjölk och flingor. Det gick bra att göra med en hand =). Kändes bra att kunna göra det själv.

Detta är en tankeställare.........


Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme. 
Under den timmen passerar ca 2000 personer. 
Picture (Device Independent Bitmap)

Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund. 
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar. 

Sanningen:

Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar. 
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar. 
Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?" 
En slutsats i mängden: 
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument… 
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?


Ortopeden

Idag har jag varit och röntgat axeln och därefter på besök hos ortopeden. Det som hänt med min axel är att ett muskelfäste gått av. Inte så bra. Doktor ortoped sa "du får vara beredd på att det kommer att göra ont ett tag". Sen sa han "just nu SKA du inte göra något utan bara vila. I början av sommaren kommer du att kunna göra en del av det du inte kan göra idag och i slutet av sommaren kommer du att kunna göra det mesta av det du inte kan göra idag". Sen sa han att han skulle sjukskriva mig ett tag till och jag skulle få lite fler smärtstillande. Han sa att den sorten jag fått ska räcka för de är de starkaste som finns. Undrar hur ont jag haft om jag inte tog smärtstillande?! Sjukgymnasten som också var med vid undersökningen visade mig lite övningar jag ska göra för att hålla igång rörligheten. Hon skrev också remiss till sjukgymnast för de sa att jag behöver professionell hjälp med min axel. Sjukgymnasten sa att det kan ta ett år innan jag är helt återställd. Just nu är jag sjukskriven i två veckor till sen får vi välan se hur det är.

Vet inte om det var värt det

Idag kände jag att jag behövde komma ut bland människor en stund så vi åkte in till Uppsala. Blev pizza till middag Därefter en tur till Jula och sedan Ikea. Den där pizzan var nog inte så bra för mig för jag blev dålig i magen därefter. När vi kom hem satt sötaste lilla katten i köksfönstret och väntade på oss. Vi öppnade dörren och kom emot oss livligt pratande som för att berätta att hon hade haft det tråkigt och nu fick vi faktiskt gosa med henne. Så, nu har vi gosat med henne och hon har tystnat och gått och lagt sig nånstans. Ikväll har jag jätteont. Undrar om det är för att jag varit ute och rört på mig och åkt bil?! Nåja, nu tar jag det lugnt resten av kvällen. Kanske gå och lägga sig snart? Ja, det får det nog bli.

inte sexigt alls

Just nu har jag problem i mitt liv. Kan inte ta hand om mig själv på grund av min skadade axel. Behöver hjälp med allt fortfarande. Jag trodde jag skulle ha lite mindre ont nu och kunna göra lite. Tyvärr är det så att när jag försöker göra något så hugger det till av smärta och sen har jag riktigt ont en lååång stund. Det blir alltså värre...Hade inte duschat på flera dagar och kände mig totalt äcklig så älsklingen fick hjälpa mig med att duscha idag. Känns inte sexigt alls! Känner mig fräschare nu efter att jag har fått duscha, NICE!

1:a Mars

Detta är ett datum som kommer varje år. Det är 11 år sedan älskade mamma lämnade oss.
Mamma, jag älskar dig och jag saknar dig!

Inget nytt under solen

Eller... Vaddå solen? Sitter i soffan och tittar ut och ser bara snö snö snö. Det är i och för sig inte jättemånga minusgrader. Just nu är jag glad över att jag har en fullt giltig anledning till att inte gå ut idag. Smärtläget är oförändrat, tyvärr. De ringde från ortopeden och jag ska dit för ny röntgen den 4:e. Frågade om mer smärtstillande... sa "de hjälper inte". Sköterskans kommentar "hjälper de inte? Du har X och Y?" Jag sa "ja". Då sa hon "men, de är ju som morfin". Summa summarum blev att hon skulle kolla med jourläkaren så att jag kan få mer meducin.
Tabletterna ska ju göra så att jag har mindre ont, men det enda de gör är att jag känner mig dåsig hela tiden. Mitt knä känns konstigt hela tiden. Gör bara ont när någon/något kommer emot. Bra det ju, att det inte gör ont hela tiden...
Min stackars man ville gå i ide när han såg hur det snöade. Det får han inte.... han behöver ju ta hand om mig.. =)
Nåja, det fins hopp om livet mitt i min "förtvivlan". Smärtan kommer att försvinna så småningom och jag kommer att bli rörlig igen.
Nu; vila lite...

RSS 2.0