Limars - en del av mig

Jag är trött!! Ska gå till sängs strax.

I måndags hade vi bröllopsdag. Vi "firade" med att gå ut och äta tillsammans. De senaste dagarna har jag varit duktig och tränat direkt när jag kommit hem. Har kommit innanför dörren, bytt om och sedan tränat. Känns bra. När jag sedan satt mig ner i soffan sen så har jag varit mer eller mindre borta i skallen. Är sååå trött. Är det hösten som är i antågande?

Det händer massor denna höst... kan bli bra....

sussa gott alla!

Jag har jobbat idag. Inget ovanligt. Det som var ovanligt med dagen idag var att jag blev kallad oduglig. Av en kund i telefon! Detta för att han inte fick som han ville. Behöver ju inte gå in på detaljer, men felet var inte vårt (företagets). Kunden sa att jag inte hade något på kundservice att göra, att jag inte skulle få ha mitt jobb kvar när han var klar... JA JA JA... jag lät honom hållas och avslutade samtalet efter ett tag när jag fått nog. Jag behöll mitt lugn. Känner mig otroligt nöjd med mitt sätt att hantera samtalet och tog inget personligt, detta är något jag har en tendens att göra...

Dagen har varit helt ok.

Tidigare ikväll bjöd min älskling på lokala haket. Trevligt. Jag är trött i huvud, nacke, axlar och rygg. Är dock ledig i helgen.

Kanske skulle träna lite.... mmmm, får nog bli så....

g´kväll

djävla förbannade helvetes djävulusiska helvetiska förbannade förinihelvetiska djävla skit... OCH LITE DÄRTILL!!

Idag är jag inte på bästa humör... iallafall just nu. Det känns som att allt går mig emot. Jag är förihelvetes djävla fan 35! När ska jag vakna upp och inse att jag är vuxen och att tiden är nu för att börja mitt liv? Alltså, jag lever och är gift med min älskling. Jag har ett jobb, tak över huvudet och en söt liten katt.

Varför gör jag inte det som jag vet att jag kan och vill göra? Man kommer ingen vart om man inte gör något åt det man är missnöjd med. Detta är saker jag vet!!! VARFÖR kan jag inte leva efter det då? Är så djävla dum!!!

Ja ja, detta är ett spy galla över mig själv och mitt liv inlägg! Jag vet att det finns olika sanningar och att jag har min egen om mig själv. Den har jag haft i så många år att det är svårt att bli av med den.....

Nu ska jag iallafall titta på Mord och inga visor på TV4 Guld!

Att vara magsjuk är inte kul. Natten till lördag vaknade jag och kräktes.... Skulle jobba i helgen, men fick sjukanmäla mig istället. Kräktes av och till igår. Inga kräkningar idag, men ONT i magen. Har konsulterat sjukvårsupplysning på  nätet och där står det att sånt här kan vara några dar.. ingen speciell medicin eller läkarbesök behövs de första dagarna. Det försvinner oftast av sig själv.

Jag gillar inte att vara sjuk. När jag var yngre och blev sjuk så brukade det passa in så bra att jag oftast blev det när jag var ledig. Så är det inte längre. Det senaste året har jag tyvärr drabbats av diverse virus/infektioner i kroppen jämt och ständigt känns det som. JAG VILL VARA FRISK OCH MÅ BRA HELA TIDEN!!!! Är det för mycket att begära??

Sovdags! G´natt..

fredagens örhänge var rosa bling...

Ska jobba hela helgen. Har tyvärr inte mått så bra idag. Ont i huvudet och allmänt konstig i kroppen så jag har vilat. Det passade inte in i min planering.
Har tänkt massor.Ska jag eller ska jag inte. Är jag beredd på att jag kanske inte får det jag vill? Om jag inte gör det, kommer jag att ångra mig då? Om det inte blir som jag vill, vad gör jag då? Har jag vad som krävs? Bör jag gå nån kurs? Ska jag titta utanför "hemmaplan"? Vad vill jag och hur gör jag för att ta mig dit?

Idag har jag inte haft några örhängen på mig. Om en bild skulle representera min dag så skulle det vara en bild på en soffliggande person.

Pratade via msn med en vän och hon sa att allt är upp till mig. Det är bara jag som vet om jag klarar det. Hade hon suttit mitt emot mig så hade jag sett hennes minspel och blick.. Jag fick för mig att hon skulle ha sett lite irriterad ut, himlat med ögonen och sagt sin mening med bestämdhet. Hon låter mig inte komma undan med den skit jag säger till mig själv.

Ok, jag är bra, värd att bli älskad och omtyckt för den jag är. Kompetent, intelligent, omtänksam och snäll,

Jag är inte stolt över mig själv! Jag betedde mig dumt och ovärdigt! Mitt beteende "spökar" fortfarande i min hjärna så jag tänkte att jag skriver ner det här så kanske jag kan släppa det sen. Min mann har redan släppt det.
Häromdagen spelade jag kort med min man. Spelet vi spelade går ut på att man ska ha så lite poäng som möjligt. Det är 5 rundor i ett spel och det är endast en person som varje runda får 0 poäng. När min man vann tredje gången på raken så kände jag att jag blev jätteledsen. Jag brukar inte vara en dålig förlorare, men denna gången blev jag ledsen... Sa till min man att jag inte kunde hantera den förlusten och ställde mig för att diska. Min man skrattade åt mig för han tyckte att min reaktion var fjantig. Ju mer arg jag blev desto mer skrattade han. Det gjorde mig ännu mer upprörd och han skrattade ännu mer. Det hela slutade med att jag vrålade hysteriskt mot honom. Innan dess hade jag bett honom gå därifrån ett par gånger för att jag skulle få en chans att lugna ner mig. Jag visste ju att min reaktion inte var logisk och rimlig. Den var helt absurd. Det handlade om ett ynka kortspel!
Min man gick därifrån först när jag var totalt  hysterisk och kände för att slå hårt på något. JAG FICK ETT TOTALT PSYKBRYT! Detta är inget jag är det minsta stolt över utan jag skäms. Kan man skylla på PMS? Jag fick min mens dagen efter.....

Jag älskar dig, min älskade make!

(Vi har spelat även efter "händelsen"..)