Limars - en del av mig

Jag är inte stolt över mig själv! Jag betedde mig dumt och ovärdigt! Mitt beteende "spökar" fortfarande i min hjärna så jag tänkte att jag skriver ner det här så kanske jag kan släppa det sen. Min mann har redan släppt det.
Häromdagen spelade jag kort med min man. Spelet vi spelade går ut på att man ska ha så lite poäng som möjligt. Det är 5 rundor i ett spel och det är endast en person som varje runda får 0 poäng. När min man vann tredje gången på raken så kände jag att jag blev jätteledsen. Jag brukar inte vara en dålig förlorare, men denna gången blev jag ledsen... Sa till min man att jag inte kunde hantera den förlusten och ställde mig för att diska. Min man skrattade åt mig för han tyckte att min reaktion var fjantig. Ju mer arg jag blev desto mer skrattade han. Det gjorde mig ännu mer upprörd och han skrattade ännu mer. Det hela slutade med att jag vrålade hysteriskt mot honom. Innan dess hade jag bett honom gå därifrån ett par gånger för att jag skulle få en chans att lugna ner mig. Jag visste ju att min reaktion inte var logisk och rimlig. Den var helt absurd. Det handlade om ett ynka kortspel!
Min man gick därifrån först när jag var totalt  hysterisk och kände för att slå hårt på något. JAG FICK ETT TOTALT PSYKBRYT! Detta är inget jag är det minsta stolt över utan jag skäms. Kan man skylla på PMS? Jag fick min mens dagen efter.....

Jag älskar dig, min älskade make!

(Vi har spelat även efter "händelsen"..)