Limars - en del av mig

På jobbet har vi små tävlingar här och där. Ibland är det att man får en biobiljett och ibland blir man bjuden på lunch. Idag fick vi allihopa som grupp en utmaning. Om vi, som grupp, hade sålt för ett visst belopp, ett högt sådant, när det var dags för lunch så skulle vi alla bli bjudna på lunch. Vi klarade målet som vi fick och blev således bjudna på lunch! Mycket trevligt! Sånt gillar vi! Det blev ett besök på Thairestaurangen som ligger i samma hus som vi har kontoret. En trevlig stund med alla kollegor.

Ja, så känner jag mig. Det som händer när man är sjukskriven och dessutom byter jobb är att man får tillfälliga ekonomiska problem. Jag fick inte ut någon lön alls denna månad. INTE KUL ALLS! Man kan ju bli deprimerad för mindre. Det löser sig ändå, men att ha 0 kr är inte roligt.
Jag hatar pengar. Kan vara för att jag känner att jag aldrig har tillräckligt....

Me like! Igår körde jag bil. Vi var hos "grannarna" och jag fick köra hem! Nej, jag har inte körkort än. Jag övningskörde. Det var längesen jag körde bil. Ännu längre sedan jag körde manuell. Sist jag körde var det en automatare. Det gick bra! Fick inget "kärringstopp". Lite scary var det eftersom vi tog en väg hem vi inte brukar åka. Jag tror vi åkt den för flera år sedan men när vi körde hem igår så var det mörkt ute. Men som sagt, det gick bra och jag fick mersmak. Vill köra igen.... =)

Såg reklam för/mot alkohol till minderåriga. Man ser dottern som får en flaska vin av sin mamma att ta med sig när hon ska gå på fest. NEJ, DET ÄR INTE OK ATT MINDERÅRIGA DRICKER ALKHOL.... eller.... Jag anser INTE att man ska sänka åldersgränsen för att köpa alkohol på systemet.
Samtidigt så ser jag tillbaka på min egen tonårstid. Jag var nog en ganska snäll tonåring. I det stora hela. Kanske.
Jag minns ett tillfälle då jag skulle på fest. Jag var 14 eller 15. Jag fick en flaska vin av min mamma att ta med mig för att dricka på festen. Min mamma sa att det var lika bra att hon gav en flaska vin till mig eftersom hon visste att jag skulle få tag på alkohol på annat sätt på festen annars. Det var inga problem för oss tonåringar att få tag på alkohol om vi ville ha alkohol.
Jag tycker mina föräldrar hanterade det här med alkohol på ett sjysst sätt med mig och mina syskon. Varken jag eller mina syskon har alkholproblem. Jag dricker sällan alkohol för jag gillar inte att bli full. När jag blir full blir jag lätt för full.

Det är inte så att jag förespråkar för alla föräldrar att tillåta att deras ungdomar dricker alkohol men jag tycker att det till viss del upp till föräldrarna att avgöra vad deras barn dricker.

Jag har varit hemma idag också. Kände mig förvisso något bättre och tänkte att jag ska jobba imorgon. Så ringde jag ett samtal till min moster och morbror. Fick pratat med min moster och det var supernice. Skönt att höra hennes röst och hon lät som att hon mådde bra. Hon sa att hon mådde bättre än på länge. Underbart att höra.

Nu ikväll så har jag pratat lite (tänkte att det inte kan vara nån fara eftersom jag kände mig bättre)... Jag har inte pratat mycket men ändå så orkade inte min hals. Nu låter jag krax krax kråka i halsen igen och det kliar.
Min underbara man tyckte jag skulle dricka varmt honungsvatten så han gick ner och gjorde det åt mig. Gulligt av honom!

Det känns skönt i halsen nu när jag druckit det. Intressant och se när jag vaknar imorgon om jag är bra nog för att jobba. Behöver ju att rösten håller HELA dagen eftersom jag måste prata hela tiden. Nåväl, det återstår att se. Inget att deppa ihop över.

Hör ni ironin? Är det inte underbart? Nej, det är det inte!
Jag hann inte jobba en vecka på nya jobbet innan jag blev sjuk. Redan i torsdags kände jag mig dålig i halsen. Sen jobbade jag ändå i fredags och lördags. På lördagskvällen kände jag mig sämre och kände mig likadan i söndags. Igår blev det till att stanna hemma eftersom som min röst inte vill som jag vill samt att jag hade feber. Jag mår bättre idag, men halsen/rösten krånglar fortfarande. Förhoppningsvis är jag så pass bra till imorgon att jag kan gå och jobba. Återigen har jag ju tagit ett jobb där jag MÅSTE ha en fungerande hals/röst.
Nåja, jag vilar vidare idag så får vi se hur det blir....

Idag hade vi en tävling på jobbet. Vi skulle sälja (göra vårt jobb) och för varje sälj fick vi en lott. Tävlingen var en timme i stöten. Jag gjorde ett sälj första omgången och fick en lott. När dragningen gjordes så vann jag. Vinsten var en flaska vin. Mycket trevligt så här första veckan på nya jobbet! =)

Grattis till mig!

Häromdagen skrev jag ett inlägg om att jag undrade om jag hade några läsare eftersom ingen hade kommenterat på ett tag. Det tog inte lång tid innan jag fick flera kommentarer om att jag visst hade läsare. Mycket trevligt! =)
Sedan dess har jag kommit fram till att jag inte är bättre själv. Jag läser flera bloggar, men det är inte alltid jag kommenterar. Är nog rätt dålig på det. Får välan bättra mig kanske....

Kommer jag att trivas? Ingen aning. Gick det bra idag? Jodå, helt ok. Ergonomi är inte deras grej. Kollegorna då? Visst, de verkar helt ok. Avvaktar lite där...
Dagen gick fort.
Vad kan jag säga... det är inte som på förra jobbet. Saknar mina underbara kollegor! Svårt att säga nu idag hur det kommer att kännas senare i veckan. Det jag kan säga är att det var sjukt skönt att det tog mindre än 2 timmar till och från jobbet istället för 5-6 timmar. Wunderbar! =)

Ingen kommenterar i min blogg. Ja, så känns det just nu i alla fall. Eller mer... ingen LÄSER min blogg. SÅ känns det. Eller äh, det finns säkert nån som läser. Det är jag som är extrem och går in, på alla bloggar jag följer, alldeles för ofta.
Det var ju så att jag inte började blogga för andras skull utan för min egen. Då borde det ju inte spela någon roll om någon läser/kommenterar... eller?

Älsklngen min har dille på prylar. Lite olika saker så där. Mestadels teknikprylar. Han är en Datanörd. Bra på det här med att mecka med datorer. Datorn är också något han har med sig i princip överallt. Innan vi träffades hade jag ingen dator. Det har jag nu. Under våra år tillsammans har jag blivitdataberoende. Inte så att jag får abstinens eller ångest av att vara utan den, men jag har den alltid igång och kollar mail, facebook och bloggar ofta.
Min bror sa en gång "du har ju ny kamera varje gång vi ses". Han behåller inte alla kameror, men han har haft, och har några stycken.
Denna veckan har det varit bilar. Vem köper två bilar inom loppet av 3-4 dagar? Jo, min man. Dock kommer nog bara den ena att behållas.
Så kommer vi till idag.... han var iväg och köpte en minitraktor! Eller, åkgräsklippare ska jag väl säga. =) Den ser ut som en minitraktor. Lite söt tycker jag. Han åkte runt i trädgården förut. Såg ut som en lycklig liten pojke. Jag blev alldeles varm i hjärtat. Han e för go! =)

//L

Min man har köpt "ny" bil. För oss är den ny men den är egentligen gammal. Född på 80-talet... Russki bilski. Han har gått och köpt en Lada! Skruttbil, men den går riktigt bra. Den är skitful tycker vi båda, men utseendet är inte allt. Bilen köptes i början av veckan. As we speak är han iväg och köper ytterligare en bil. Ytterligare en Lada. Den är dock född på 90-talet. Det är nog inte tänkt att alla bilar ska stanna kvar hos oss. =)
Tanken är att han ska göra sig av med den ena igen.... tror jag.... eller... hoppas jag ska jag väl säga ;)

Jag har idag varit på Lindex, Kappahl och H&M. Min tanke var att få tag på ett par nya byxor. Vanliga byxor ni vet... Inte jeans och inte leggings utan mer åt kostymbyxehållet. Det visade sig vara stört omöjligt. Kappahl brukar alltid ha såna när jag inte är ute efter sådana. Frågade en kvinna i personalen och hon sa "Nej, vi har inga såna. Kommer inte att få in några heller." Så nu för tiden ska man alltså ha jeans eller leggings! Eller som hon sa " du får köpa en klänning istället för det har vi". Inte riktigt vad jag var ute efter. Nu är det ju så också att jag är storlek större så jag kan inte handla på vilken avdelning/butik som helst. Det är alltså inte omöjligt att det finns sådana byxor i andra storlekar.... Strange....

Idag var jag inne på 3 för sista gången som anställd. Jag bakade ju igår. Tog med bakverken till kontoret idag. Det blev mycket bra. De gick åt. Fick mycket beröm. "Linda, du kan baka". "Du får börja baka mer än en gång om året nu". Superkul att det gick så bra. Nu kanske jag vågar baka och bjuda andra fler gånger. Efter att jag varit på kontoret åkte jag till Sollentuna för att träffa ärkepuckot. Helt underbart att träffa henne. Det var så himla längesedan sist. Mår alltid bra i själen efter att ha umgåtts med henne.

Nu när jag slutar/de på 3 så tyckte mina kära kollegor att jag skulle bjuda på fika. Ja ja, sa jag. Bjuder på nån fika när jag kommer in för att lämna tillbaka passerkortet. Det är imorgon det...
Jag kom på det idag. Tänkte... äh, jag köper nåt... fast det kändes inte rätt. Jag bestämde mig för att baka nåt. Fick tag på ett recept på kladdkakemuffins med vit choklad. JAG ÄR INGEN BAKPERSON! Jag bakar en gång om året och det är inför makens födelsedag i december då jag gör lussekatter. Kan hända att det blir en omgång till vid lucia, men det är allt. Bakar INTE till när jag fyller år eller nån annan heller för den delen. Om någon mot förmodan skulle komma på besök så blir det "köbekagor".
MEN och jag menar MEN.... jag bestämde mig för att våga baka till mina kollegor denna gång. Känns lite sisådär... Enligt provsmakarmaken så är de goda. MEN, det blev för mycket smet i formarna och det rann över i "hela" ugnen. Nåväl, jag har bakat. Och enligt maken smakar det bra. Att det sen inte ser så snyggt ut kanske inte gör så mycket. Mest min stolthet som fått en törn. Jag vill ju att det skulle vara fina muffins också. =/

Maken kom och hämtade mig efter jobbet och vi åkte sen hem till "grannarna". Det var Ls födelsedag så vi firade honom med god mat och en trevlig kväll.
Jag var sjukt trött igår kväll. Fick kämpa för att hålla mig vaken hela kvällen, men vi hade trevligt ändå.
Idag kom hans dotter och barnbarn på besök så idag blev det tårtkalas.
Nu är jag så där trött igen. Blir nog inte många knop idag.
Imorgon väntar ett dop.

Jag har arbetat min sista dag på 3. Det var en konstig dag igår. Det kändes rätt ok när jag satt och arbetade. När jag hade rast och lunch blev det lite jobbigt. Det här med att säga hejdå till folk är inte min grej.
Nästan hela dagen gick utan att jag fällde en tår och ändå är jag "en lipsill". Min chef kallade mig det (med ett leende) igår när jag sa att det kändes lite "sad".
Det var först när jag skulle säga hejdå till min chef som jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. Jag räknade hela 3 tårar innan jag sa till mig själv att skärpa mig.
Har semester nästa vecka. Ska in på kontoret för ett sista möte med chef och får välan bjuda på nån typ av fika. =)
En av mina kollegor ville ha prinsesstårta. Vi får väl se hur det blir...