ständigt under arbete
Livet är inte alltid rättvist
Fick veta häromdagen att de inte blir som jag vill. Inte just nu iallafall. Oh, well... what to do?! Erkänner, det är känns skitsurt. Känns skönt att veta att det finns människor som tycker att jag är kompetent och "vill ha mig" även om det inte alltid kan bli så.
Happy payday!
Tanken är att detta ska bli en tradition. Trevligt! Ser redan fram emot nästa gång.
Tack för ikväll tjejer!
Vet inte hur jag ska känna.
Har varit utlånad till en annan grupp i 1½ månad ca och har då inte haft så stort problem med spänningshuvudvärk/nacke/axlar. Är inte utlånad något mer just nu och redan första dagen tillbaka så dök smärtan upp och den har sedan varit min ständiga kompanjon. Idag är tredje dagen på raken med denna smärta. Inte skönt kan konstateras. Nej, istället för att älta världens motstånd mot mig så ska jag glädja mig åt att vi imorgon firar bröllopsdag, att jag på onsdag ska ut på "happy payday"-middag med vänner och att jag ska sova hos en väninna en eller två nätter denna vecka. På lördag är det en jobbgrej som kan bli trevlig den med.
spikmatteuppdatering
spikmatta = min vän?
Gjort slut!
Har tagit ett beslut och även informerat vederbörande. Denna sommar har jag funderat en del och känt mig stärkt i mig själv. Börjar känna mig som mig själv igen efter många år som en nedstämd och ledsen människa med dåligt självförtroende och extremt dålig självkänsla. Det har gjort att jag har varit deprimerad och en tid även sjukskriven på grund av detta. Tester som finns (på nätet t ex.) och som psykologer och terapeuter använder sig av har konstaterat att jag har varit deprimerad. Att få diagnosen - depression var ingen höjdare, men jag fick behandling och terapi och har arbetat mig framåt, uppåt ifrån depressionen. Det finns fortfarande en del tankar i min skalle som jag behöver arbeta bort, men jag är medveten om deras existens och dessutom att deras existens inte betyder världens undergång. Jag är värdefull, kompetent och duger som jag är. Vikt är inte kopplat till personlighet. Även feta jag är värd att älska och jag borde älska mig själv. Mmmm (ironi)... Det i sig är lättare sagt än gjort för mig men jag arbetar med att ändra mina tankar om mig själv varje dag. I thank my lucky star att jag har människor omkring mig som hjälper mig till insikt.
Så, vem/vad harjag gjort slut med? Jo, psykologen! Kom fram till att jag inte behöver gå och prata med henne längre. Hon har gett mig så otroligt mycket och jag är henne evigt tacksam men jag känner att jag klarar av att stå på egna ben nu. Igår gjorde hon testet igen och jag är INTE deprimerad längre. WOHOOOO!! =) Jag behövde i och för sig inte något test varken för att konstatera depressionen eller för att konstatera att jag inte är deprimerad längre...
Kom också på igår att jag inte skulle ha några problem att byta jobb (i alla fall avdelning/grupp). Förut har jag känt mig lite osäker och rädd för att byta chef. Min chef/er har blivit lite av en "security-blankette".
Nu; fram för ett starkare, självsäkrare jag!! Jag kan!! =)
tankar i min ensamhet...
my voice is not my friend.
Har haft en trevlig dag på jobbet. Fått en del gjort. Får positiv feedback från olika håll. Träffade en kollega som jobbar på en annan avdelning och som jag inte träffat på ett tag. Trevligt!
Kom hem till älsklingen. Tar det lugnt.
slut på helgen
I övrigt har jag varit hemma i helgen. Har sysselsatt mig.
Ser fram emot morgondagen.
fredagkväll
Idag ska jag och några kompisar gå på TV-inspelning. Dags för ny säsong av Vem kan slå Filip & Fredrik. Ska bli trevligt?! Ja, det tror jag nog. Om min huvudvärk och nackvärk släpper så vore jag tacksam för det gör det hela mycket trevligare.
Denna dag känns väldigt lång trots att jag faktiskt ska lämna kontoret lite tidigare idag. Ska bli skönt med helg nu.
Vad ska ni hitta på då?att kunna tala eller att inte kunna tala...
Så var det ju det här med min röst... What to do? Vad händer om min arbetsgivare inte kan erbjuda mig andra arbetsuppgifter? Jag har förtröstan, det kommer att lösa sig! Det måste det göra! Jag orkar inte söka nytt jobb. Nä, jag ska inte ta ut det negativa i förskott. Det kan ju vara så att jag oroar mig helt i onödan.
Var hos "ärkepuckot" och fikade härom kvällen... Min röst började krakelera efter någon timmes pratande fram och tillbaka. Det var INTE jag som pratade hela tiden. Likadat var det när jag fikade med Kiika i förra veckan. Vad är det som händer?
Nu har jag i alla fall bokat tid hos läkare. Den 25/8 (även känt som vår bröllopsdag) ska jag få träffa en halsdoktor. Hoppas han kan hjälpa mig att utreda var felet ligger någonstans eftersom "allt" sätter sig i min hals. Har ju inte ont nu, men det är mentalt jobbigt att rösten inte håller.
Som fisken i vattnet? =)
Kommer det att bli så som jag vill? Vem vet? Ja, inte jag... Min pessimistiska ådra säger att det inte blir som jag önskar, men den positiva säger åt mig att inte tänka negativt och ge upp i förtid. Är ju fortfarande utlånad och jag tycker det är så himla roligt. Måste tyvärr säga att jag inte direkt ser fram emot att återgå till min ordinarie tjänst. Å andra sidan arbetar jag ju på ett ställe där det ständigt händer saker. Folk går vidare inom företaget eller slutar för att börja jobba någon annanstans eller för att plugga. Jag känner hur jag har växt som person under den korta tid jag jobbat i den roll jag har nu. Det som är roligt är att jag inte från början trodde att min roll skulle bli så "viktig", att det innebär så mycket ansvar som det faktiskt gjort. Jag har fått ta en del beslut som jag inte riktigt var medveten om innan. Förstod inte vidden av min roll... MEN det är ju hur kul som helst. Jag är så glad! På grund av att jag sitter där jag gör just nu och har de kunskaper jag har från min ordinarie tjänst så har jag även emellanåt varit lite bollplank åt en annan kollega. Jag har fått, och kommer att få, visa upp visa upp resultatet för olika små grupper på vår kundservice. Var inte beredd på det heller från början, men jag har till och med sett till att ge mig själv lite fler uppgifter att göra i samband med detta. Jag är så glad för det jag gjort de senaste veckorna och jag har bara fått positiva reaktioner!
(En bonus är att vi har konsulter som inte är svensktalande så jag får prata engelska varje dag! I´m lovi´n it!)
Stödstrumpan = min new BFF?!
Funderar på det här med bloggande... VAD ska man skriva om för att ens blogg ska vara intressant nog för andra att läsa den? Jag har ju några som läser och det är jag glad för, men hur gör man för att den stora massan ska intressera sig och engagera sig i ens blogg? I och för sig var det nästan tänk att fungera som en ventil för mig när jag började skriva. Lite som en dagbok. Blev inte riktigt så. Skulle inte kunna skriva ner exakt hur och vad jag tänker om vissa saker och personer. Finns nog en del som skulle bli ledsna då och jag vill ju inte hamna i konflikt med någon. Mamma brukade säga att jag är så snäll så jag är dum... Hur man nu ska tolka det?!
Nåja, åter till min rubrik! Jag har sedan tonåren haft "problem" med att mina vader och framförallt fötter svullnar upp. Denna sommar har jag fått nog eftersom det har varit så varje dag. Mina ben har känts väldigt "stumma" och trötta. Har haft lite ont och det har känts obehagligt. Har hört att man ska använda stödstrumpor, men inte fått för mig att köpa några så var jag och maken på Clas Olsson nyligen och där hade de realådor. Där hittade jag stödstrumpor. Tänkte att jag då skulle passa på så jag köpte två par. DET VAR DET BÄSTA JAG GJORT! =) Även om viss svullnad fortfarande uppstår så känner jag mig inte stum och trött i benen längre. Dock innebär det ju att jag nu (även om det är supervarmt ute) använder dessa varje dag (jag tvättar dem givetvis). Kan dock säga att jag hellre är lite varm om fötterna än att jag känner mig stum och trött och har ont.
Nåja, nu åter till dagen!
Vem vill du bjuda på middag?
Jag skulle välja Deepak Chopra, Mike Myers, mina föräldrar, prinsessan Diana, Elton John, Oprah och Michael Jackson.
Dessa personer är några som fascinerar mig, som kan berätta mer om mitt liv och som jag vill veta mer om.
morgon
Nu ska jag göra mig i ordning för en ny dag på jobbet. Är sååå trött bara. Borde äta frukost. Problemet är att bara tanken på det gör mig illamående... Det är för tidigt på morgonen, eller jag har inte varit vaken tillräckligt länge för att kroppen ska tycka det är ok.
Ja ja... ha en bra dag!
Rädd för att inte somna
Geez, jag mådde ju bra förut. Vet aldrig när det kommer över mig.... Ska gå och lägga mig nu och hoppas jag somnar direkt utan drömmar för jag orkar nog inte det nu...
inget att komma med...
Träna... det är kul, men jag får inte tummen ur.... Det är som att; jag vill, men orkar inte. Är för trött, stressad, svettig... Framför allt trött! Känner mig orkeslös vilket i sin tur leder till att jag inte gör något alls. Ja, jag vet... ni behöver inte säga det... DET ÄR JU BARA ATT TA SIG I KRAGEN OCH GÖRA DET!! Tror ni inte jag vet det???? Det hjälper inte ens att jag har mitt Wii och att jag tycker det är kul. Det är som att jag har någon typ av mental blockering för allt vad träning heter.
Hmm, alltså.... jag mår rätt bra. Börjar mer och mer känna mig som mig själv... bortsett från en sak.... vikten. Känner mig mer och mer säker på mig. Att jag duger som jag är. Att jag inte är skitful och att människor kan gilla att umgås med mig. Att jag är kompetent i mycket och att människor lyssnar på vad jag har att säga. Men Linda, varför är du då så dum mot dig själv????? Ja, det är en bra fråga... Jag skulle trivas så mycket bättre i mitt eget skinn om jag vägde mindre. Skulle fysiskt må mycket bättre... BLÄ för mig!!
Vad hände?
Idag är det Prideparaden! Jag hade planerat att åka in och titta på den. OCH umgås med vänner... men nä... vaknade imorse med väldig huvudvärk och en nerv i kläm i ryggen för att jag legat konstigt. Stannade alltså hemma.... I AM PATHETIC!!