Limars - en del av mig

I förrgår kväll precis innan jag skulle till att somna så kände jag mig otroligt ensam, oälskad och övergiven. Helt utan anledning. Tårarna började rinna och jag fick tvinga mig själv att sluta tänka på annat än min andning. Av någon anledning började jag tänka på min familj och mina vänner. Ingen hör av sig. Kommer inte ens ihåg sist någon ringde bara för att höra av sig. Inte för att det gällde något särskilt utan bara för att kolla läget.

Idag har jag haft ont i kroppen. Jag har också varit himla trött. Dagen har alltså bestått av vila och filmtittande.

Oavsett när i livet man förlorar en närstående så är det ledsamt och jobbigt. Sen är det ju så att det här med att acceptera att en närstående lämnar oss är kanske lättare när åldern tagit ut sin rätt. Det är ju trots allt så... Vi ska alla den vägen vandra. Det är något som är förutbestämt. Vi ska alla dö. Min svärmors sambos mamma gick bort i förrgår. Det är ledsamt även om jag aldrig träffade henne. Hon fick leva ett långt liv. Hon blev 94 år.

Idag var jag hos distriktsköterskan och kollade blodtrycket. I juni fick jag medicin för att jag har för högt blodtryck. För första gången sedan en sköterska fick krupp för att jag hade för högt blodtryck så hade jag idag ett bra blodtryck. Man bör ligga på 140/80 och det var precis det jag gjorde idag. Mycket bra. Det innebär att medicinen gör det den ska och att läkaren slipper justera dosen.

Idag har jag varit i Stockholm. Eller Solna närmare bestämt. Fick ringa SL och "skälla" lite. Alltså, ja, jag skällde väl inte direkt... var bara bestämd i rösten och accepterade ingen skit. Har ju suttit där i andra änden på kundtjänst (inte SL:s dock) så jag vet hur det är att sitta där och jag vet att det inte är just den personens fel att saker skiter sig. Nåja, mitt problem gick att lösa efter att hon fått ta hjälp av en chef.

Ikväll är kväll nummer två som jag är väldigt sötsugen. Min hjärna skriker CHOKLAD!!! men jag kämpar emot. Som tur är så har jag ingen choklad hemma. Det får bli ett äpple! =)

Har försökt få tag på en god vän de senaste dagarna. Utan lycka. Så igår kväll ringde jag hennes dotter, min "lillasyster". Visar sig att personen jag sökte är i Gambia.

Jag satt här för en stund sedan och blev sjukt sugen på choklad. Eller var det choklad? Har ingen choklad hemma så det blev svårt att tillfredsställa det begäret. Kom på att jag hade cola zero och mina favoritäpplen i kylen. Så, nu har jag tillfredsställt det där begäret efter något med det. Var förmodligen inte sugen på just choklad utan mer på just NÅGOT. Det blir lätt så för mig. Jag försöker låta bli... men ett äpple är helt okej! =)

Jag låg och läste till 03:30 inatt. Sov inte alltför länge idag. Det beror i och för sig på vem man frågar... MEN om man frågar mig så var det inte sådär fasligt länge... :-) Jag sov inte de där 8 timmarna som jag brukar sova utan väckarklocka.

Ja, veckan är ju inte helt slut än men ändå... Denna veckan har bara slunkit förbi. Älsklingen har varit hemma, sjuk, nästan hela veckan. Jag har mått lite sisådär. Framför allt haft jätteont i nacke, axlar och rygg och känt mig trött. Men, inte sjuk. Allt detta ont i kroppen har ju också såklart lett till spänningshuvudvärk dagligen. Men men... ikväll var vi hos "grannen" och åt middag, jättegod ugnsstekt lax och till det kokt potatis. Efter det var det såklart speldags. Inga undantag från vad vi normalt gör när vi är där. =) Det var en mycket trevlig kväll. Sitter just nu och lyssnar på katten som "skäller" för att maken är nere i källaren. Hon gillar inte alls att han är där nere. Speciellt inte om han går ner dit utan att komma in och hälsa på henne först när vi varit borta. Nu är klockan mitt i natten och det är hög tid att gå och lägga sig. Godnatt och trevlig helg.

Idag gick en man bärsärk inne på UL Center i Uppsala. Han slog i sönder del av inredningen. Mycket mer än så vet jag inte egentligen. Har inte pratat med någon av mina kollegor. (ja, jag är ju fortfarande timmis även om jag inte jobbat där på ett tag) Det känns lite läskigt det där. Att någon går in och beter sig på det sättet. Förstår att alla som befann sig där är chockade och uppskakade nu ikväll. Är glad över att ingen av dem blev fysisk skadad. Känner med dem och tänker på dem ikväll... info om händelsen finns på www.unt.se

Ringer ett telefonnummer och får då höra en röst som säger. "tryck numret till din brevlåda". Nu är det ju dock så att jag ringde till ett sjukhus för att ändra en tid. Jag har inget nummer till någon brevlåda. Lustigt ändå... hur tänkte de där?

Titta inte tillbaka på ditt liv och minns dagar som du ångrar utan ta ansvar för ditt liv och gör det bästa av det. Grabba tag i lyckan när den kommer. Gläds åt nuet. Gläds i nuet. Tänk positivt och njut även i vardagen. Tag ansvar för din egen lycka. Ingen kan göra det åt dig. Det är normalt att sörja och vara ledsen när människor vi älskar lämnar oss. Det är upp till var och en hur man sörjer. När man har landat i sina känslor och accepterat det som hänt så måste man vakna och inse att livet går vidare. Sorgen och saknaden försvinner inte men den avtar. Vi som finns kvar har som uppgift att minnas de vi förlorat. Minnas den tid vi fick tillsammans. Glädjas åt de stunder vi fick. Tala om för de du älskar att du älskar dem. Räds inte att låta andra veta hur du känner för dem. Jag försöker tala om för de jag tycker om att jag tycker om dem. Jag är en person som inte vill "tränga sig på". Felet ligger hos mig. Om människor tycker om mig så kan det ju inte rimligtvis vara så att jag tränger mig på om jag bara ringer för att höra hur de mår. Ändå känns det så ibland. Har hört "det är så mycket i livet". Ja, alla har vi väl ett liv? Jag har inga barn. Är det verkligen så att när man får barn så kan man inte ta sig tid för sina vänner som inte har barn? Det känns så ibland. Jag förstår ju att man måste prioritera annorlunda, men varför känns det som att de vänner som har barn umgås med andra som har barn och väljer bort de som inte har barn? Och ja... jag förstår också varför man umgås barnfamilj med barnfamilj. Jag vill bara ha en relation med människor jag tycker om och önskar att de vill ha en relation med mig också. Jag vill inte vakna imorgon och ångra att jag inte hörde av mig när jag tänkte göra det. Livet är för kort...

Ni vet där där när man pratar med en person på telefon och så är personen upptagen med något eller ska iväg på nåt eller nåt sådant och så säger personen "men jag ringer dig senare" eller "du kan väl ringa sen". När är sen? Senare samma dag? Eller så det där när man pratar med, facebookar med eller stöter på, någon på stan, "vi måste ses och ta en fika snart". När är snart? Vem ska ta initiativet?

Jag har hamnat i ett TV-beroende. Ja, jag har alltid gillat att kolla på TV men nu går hela min dag ut på att titta på TV. Det börjar på förmiddagen och sen fortsätter det fram till läggdags. Det är nån timme på eftermiddagen som jag inte har något jag "måste" se. Då blir det en film istället. Jag får inget "vettigt" gjort hemma. Just nu har jag hur mycket tid som helst på mig för att göra en massa saker hemma. Städa, tvätta, pyssla, ringa runt och söka jobb. Jag behöver ta mig ur detta TV-beroende! Komma överrens med mig själv om att jag får titta lite på kvällen, men inte hela långa dagen. Dagarna börjar ganska sent för jag läser långt in på natten och sen blir det ju att jag sover längre in på dagen eftersom jag behöver sova mina timmar. Och eftersom jag inte behöver åka iväg någonstans så kan jag ju med ro sova mina åtta timmar.

Jag fick ett samtal idag. Det var från ett företag där jag sökt ett jobb. Tyvärr fick jag inte jobbet. Varför fick jag det inte? För att det fanns en kille som sökt det som redan jobbat på företaget på ett annat kontor, på en annan avdelning. Så, han kunde redan företaget och därför fick han jobbet. Does it suck? YES!! Enligt kvinnan jag pratade med så gillade de mig jättemycket och tyckte att jag passade till jobbet, men den där killen hade en erfarenhet av företaget som jag inte har. Hon frågade dock om de fick behålla mitt CV (inte för att något företag någonsin skickat tillbaka ett mail med mitt CV)och självklart får de det. Hon sa "det rör på sig här ibland" så vem vet?! De hör gärna av sig igen om det dyker upp något. Så det är bara för mig att fortsätta söka jobb..