Någon vakar över mig
Ja, det är jag övertygad om. Ibland mer än andra gånger. Det händer att jag känner mig övergiven. Jag är dock övertygad om att jag inte ÄR övergiven. De finns där. De som vakar över mig.
Julen är över för denna gång
Det har varit en lugn och trevlig julhelg. Den har spenderats hemma hos svärmor. Igår tog jag och maken en sväng till Barkaby. Något vi ångrade när vi såg hur mycket bilar som var ute. Sååå långa köer. Vi hade även planerat att åka inom lägenheten för att hämta lite prylar men det regnade is så vi lät bli eftersom det vi hade tänkt hämta skulle tas på taket. Ja ja, vi har kvar lägenheten januari ut så det är ingen panik. Hade dock varit skönt att tömma den helt och bara ha kvar städningen. Igårkväll lämnade min man av mig hemma i huset sen åkte han tillbaka till sin mamma för att fortsätta umgås. Jag kände att jag ville vara hemma i huset och bara vara. Ok, det finns en del att göra, men det var inte huvudanledningen utan jag ville bara tillbringa tid i huset. Vår turbogosiga katt är ju hemma så vi mös i soffan.
Vi har flyttat!
Familjen är samlad. Jag, maken och katten har sovit tillsammans i vårt hus nu i 3 nätter. Det är ständigt mörkt ute. Nattsvart på morgonen när jag åker till jobbet och nattsvart när jag kommer hem på kvällen. I måndags pulsade jag i snö på en skogsväg. Den var bara delvis skottad. Kolsvart och skog. Kände viss rädsla och kände noll koll eftersom jag inte någonsin gått den vägen förut. Läge för ficklampa?! Sen är det lite tragiskt att bo på landet med dåliga kommunikationer gör att det tar extra lång tid att ta sig hem från jobbet när jag slutar jobba kl 18. Ja ja, bara att vänja sig.. =) Sånt får man ta när man väljer att flytta ut i skogen.
Ok, för alla er som känner mig och vet att jag inte har körkort.... ;) Det skulle inte hjälpa så jättemycket eftersom det är rusningstrafik och massa köer. Men körkort är något jag kommer att ta ändå.... snart.... =)
Nu är det snart dags för några dagars ledighet. Det ska bli riktigt skönt att vara ledig och ha tid i huset. Det ska packas upp och möbleras och donas. Lite softande blir det förhoppningsvis också..
God jul alla!
Hjärnan
Jag hade förträngt att jag skulle röntgas igen. Så fick jag ett brev häromveckan som påminde mig. Stod även att jag måste göra ett njurprov. Sen förträngde jag det igen. Så igår kom ett brev till. Kallelse till magnetröntgen. Nu är det alltså dags igen. Känns ju sådär... Resultatet kommer att vara att det inte finns något fel på mig. Det vore ju bra i och för sig, men det vore ju bra att få reda på varför jag har problem med huvudvärk.
Den senaste veckan har varit lite jobbig när det gäller huvudvärken. Jag brukar ju inte ha huvudvärk varje dag, men sedan i onsdags har jag haft skitont i hufvudet varje dag. I´m over it! Det får gärna sluta. Värktabletter hjälper till en viss del i korta perioder men inte tillräckligt. Dessutom har jag ont i min axel som jag fick en belastningsskada i. Att flytta är inte bra för mig. =) Kan också vara så att jag är så otroligt otränad att det är därför jag får ont. Sen är det ju som så att det inte blir någon träning eftersom jag har ont... Rund cirkel anyone??!!
Nåja, jag är vid gott mod....
Frid i själen
Jag har inte orkat skriva på ett tag... det är bara så. Har inte mått så bra och inte heller haft tid.
Efter hästräddandet så åkte vi förra helgen ner till familjen i Skåne. Det var dags att hälsa på min lilla systerdotter. Ja, givetvis mina brorsdöttrar också, men jag hade ju ännu inte träffat nytillskottet, Isabella. Det var en mysig helg. Fredagen tillbringade jag och maken med att köra ner till Skåne och kvällen tillbringade vi med mina syskon. Det var älsklingens födelsedag och vi blev bjudna på god middag. Sen blev det lite wii spelande. Mario Kart är jättekul! =)
På lördagen var vi på julmarknad på Björnstorps slott. På kvällen , efter att vi ätit middag med syster och svåger så gick vi in till min bror för att dricka lite glögg. (Mina syskon bor granne med varandra) Jag och min man trodde att vi skulle ha en soft kväll där inne med "bara" mina syskon och barnen men tji fick vi. De hade även bjudit in "syskonkusinerna". Mycket trevlig överraskning, speciellt eftersom jag hade fått höra att det inte skulle bli glöggkväll förrän helgen efter och då skulle inte jag och älsklingen vara där. På söndagen åkte vi en sväng till moster och morbror E & C. Som vanligt så har jag frid i själen efter att ha varit på besök i skåneland.
Jag älskar min familj!
Så har man räddat livet på några hästar...
Jag är väldigt stolt över mig själv. Är lite rädd för hästar, eller rättare sagt, jag har respekt för hästar. Det är oftast ganska stora djur.
Nu ska jag berätta vad som hände i torsdags kväll. Maken kom och hämtade mig i lägenheten och vi packade in oss i bilen med packning inför skånetrippen och även vår lilla katt fick följa med. Hon skulle till svärmor och bo där under tiden vi var borta. På vägen till min svärmor åker vi alltid förbi en golfbana. Denna gång var det något som inte riktigt stämde. Det stod tre stycken hästar vid skylten som sitter vid infarten till golfbanan. Min man sa att de säkert väntade på sin ägare. Jag tyckte inte det kändes rätt så han erbjöd sig att vända. Sagt och gjort! När vi kommer tillbaka (vi hade inte hunnit åka så långt) så gick hästarna på vägen. Jag bad min man ta Socker som jag satt och höll i och stanna bilen. Jag gick ut ur bilen och då stack hästarna över på golfbanan. Eftersom jag inte kunde med att bara lämna dem följde jag efter. Lockade på dem och först så ville de inte riktigt... jag tänkte att jag kan ju inte ge mig nu utan fortsatte lugnt och sansat (kände mig superlugn vilket förvånade mig) mot hästarna och lockade på dem. Den största av de tre närmade sig och kom till slut ända fram och jag fick tag i grimman som den hade. Intill golfbanan låg ett bostadshus som jag ledde hästarna till. Det var lite svårt att komma in i trädgården så först stod jag utanför den och gapade och försökte få kontakt med de som bodde i huset. Kvinnan i huset syntes genom fönstret och det såg ut som att hon såg mig men blev rädd och gick utanför synhåll. Var dock tvungen att ta det lite lugnt eftersom jag hade hästarna, ville ju inte skrämma dem. Efter en stund utan kontakt visade ena hästen vägen in genom buskarna. Väl inne i trädgården knackade jag på och då kom mannen och öppnade. Det visade sig att det inte var deras hästar. De har inga hästar. Jag fick veta att en man hade varit uppe hos dem vid 16-tiden och frågat om det var deras hästar som stod vid vägen. De trodde då att han tog hand om hästarna. De själv hade inte ens sett hästarna. Paret i huset kom ut och tittade och klappade lite på dem och bjöd de stackarna (de verkade hungriga) på morötter och knäckebröd. Den stora hästen blev helt till sig och började knuffa lite på mig. Då blev jag lite rädd, men buffade tillbaka och tänkte "inte visa mig rädd". De hjälpte mig att genom att ringa några samtal och vi kunde konstatera att hästarna hade varit försvunna ett bra tag. Flera personer hade ringt till polisen och anmält att de sett hästarna och ägaren hade också ringt dit och anmält dem försvunna. När vi nu hade lokaliserat ägarna så sa paret i huset att jag kunde åka så skulle de invänta ägaren. "Du har gjort alldeles tillräckligt." De tyckte det var strongt av mig. Så, min man hämtade upp mig och vi åkte vidare. Jag vet inte hur det sen gick eftersom jag inte lämnade några kontaktuppgifter till mig.
DAGENS HJÄLTE!! Ja, det var jag det och jag känner mig stolt över att jag vågade och kunde hjälpa till. Vem vet hur länge de här stackars hästarna annars irrat runt?! =)
Nu ska jag berätta vad som hände i torsdags kväll. Maken kom och hämtade mig i lägenheten och vi packade in oss i bilen med packning inför skånetrippen och även vår lilla katt fick följa med. Hon skulle till svärmor och bo där under tiden vi var borta. På vägen till min svärmor åker vi alltid förbi en golfbana. Denna gång var det något som inte riktigt stämde. Det stod tre stycken hästar vid skylten som sitter vid infarten till golfbanan. Min man sa att de säkert väntade på sin ägare. Jag tyckte inte det kändes rätt så han erbjöd sig att vända. Sagt och gjort! När vi kommer tillbaka (vi hade inte hunnit åka så långt) så gick hästarna på vägen. Jag bad min man ta Socker som jag satt och höll i och stanna bilen. Jag gick ut ur bilen och då stack hästarna över på golfbanan. Eftersom jag inte kunde med att bara lämna dem följde jag efter. Lockade på dem och först så ville de inte riktigt... jag tänkte att jag kan ju inte ge mig nu utan fortsatte lugnt och sansat (kände mig superlugn vilket förvånade mig) mot hästarna och lockade på dem. Den största av de tre närmade sig och kom till slut ända fram och jag fick tag i grimman som den hade. Intill golfbanan låg ett bostadshus som jag ledde hästarna till. Det var lite svårt att komma in i trädgården så först stod jag utanför den och gapade och försökte få kontakt med de som bodde i huset. Kvinnan i huset syntes genom fönstret och det såg ut som att hon såg mig men blev rädd och gick utanför synhåll. Var dock tvungen att ta det lite lugnt eftersom jag hade hästarna, ville ju inte skrämma dem. Efter en stund utan kontakt visade ena hästen vägen in genom buskarna. Väl inne i trädgården knackade jag på och då kom mannen och öppnade. Det visade sig att det inte var deras hästar. De har inga hästar. Jag fick veta att en man hade varit uppe hos dem vid 16-tiden och frågat om det var deras hästar som stod vid vägen. De trodde då att han tog hand om hästarna. De själv hade inte ens sett hästarna. Paret i huset kom ut och tittade och klappade lite på dem och bjöd de stackarna (de verkade hungriga) på morötter och knäckebröd. Den stora hästen blev helt till sig och började knuffa lite på mig. Då blev jag lite rädd, men buffade tillbaka och tänkte "inte visa mig rädd". De hjälpte mig att genom att ringa några samtal och vi kunde konstatera att hästarna hade varit försvunna ett bra tag. Flera personer hade ringt till polisen och anmält att de sett hästarna och ägaren hade också ringt dit och anmält dem försvunna. När vi nu hade lokaliserat ägarna så sa paret i huset att jag kunde åka så skulle de invänta ägaren. "Du har gjort alldeles tillräckligt." De tyckte det var strongt av mig. Så, min man hämtade upp mig och vi åkte vidare. Jag vet inte hur det sen gick eftersom jag inte lämnade några kontaktuppgifter till mig.
DAGENS HJÄLTE!! Ja, det var jag det och jag känner mig stolt över att jag vågade och kunde hjälpa till. Vem vet hur länge de här stackars hästarna annars irrat runt?! =)
Helg.
Jag är frisk igen! Skönt. Var tillbaka på jobbet igår. Nu är jag trött och tycker denna arbetsdag kan ta slut. Inte så att det varit en jättejobbig dag eller så utan mest... den kan få vara över
Mental stress
Just nu är jag så mentalt stressad att jag blir tom och apatisk. Förstår inte vad det är med mig men just nu är jag så stressad i skallen att det känns som att hjärnan ska explodera. Jag hade massa saker inplanerat denna veckan. Blev inte som tänkt dock... måndagen fick jag inte gjort något för jag hade sovit så dåligt att jag var sjukt trött och däckade/somnade på soffan. Jag skulle packat inför flytten. Igår köpte jag ingredienser för jag hade planerat att baka och packa. När jag hade ätit var jag såklart helt trött. Fick packat en del men det blev ingen bakning. Så, jag tänkte att jag skulle baka idag. OCH??? Nä, bidde ingen bakning. Jag hade ju också planerat in en shoppingrunda idag. SEN skulle jag baka.
Men det blev försent för det idag. Då skulle jag ju behöva baka "mizzinazzen" och det pallar jag inte. Jag har tusen å en saker att göra men kommer mig inte för. Samtidigt har jag sjukt ont i magen just för att jag INTE gör det jag borde. Hur, och när ska jag bli nöjd och känna att jag gör det jag vill och bör göra? Egentligen är det extra sjukt att det är jag själv som ger mig den här stressen. Man måste inte vara ute i sista minuten med allt och ändå är jag jämt det. AAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRGGGGGGHHHHHHHHHH.
Snabb som blixten?
Eller nej, men imorse var det nog inte långt ifrån... Tydligen ville jag inte gå upp imorse. Drömde att min väckarklocka hade fått ny tjänst och att den omplacerade lite och det var olika konton. (don´t even ask) =)
Detta ledde till att jag försov mig! Var uppe kl 06:18 och gick ut ur lägenheten 06:27 (trodde jag). Trodde jag skulle hinna med en buss som gick 06:33 men den missade jag och det var extra surt eftersom jag såg den åka förbi mig när jag var på andra sidan övergångsstället. Hade jag hunnit med den hade jag sluppit skicka sms till chefen om att jag skulle bli sen. Inte nog med det. När jag sen sitter på pendeln så ser jag på deras skyltar att tåget blir alltmer försenat ju längre vi kommer. Kom ca 25 min försent till jobbet idag. Trots det har det varit en rätt ok dag so far... =)
Detta ledde till att jag försov mig! Var uppe kl 06:18 och gick ut ur lägenheten 06:27 (trodde jag). Trodde jag skulle hinna med en buss som gick 06:33 men den missade jag och det var extra surt eftersom jag såg den åka förbi mig när jag var på andra sidan övergångsstället. Hade jag hunnit med den hade jag sluppit skicka sms till chefen om att jag skulle bli sen. Inte nog med det. När jag sen sitter på pendeln så ser jag på deras skyltar att tåget blir alltmer försenat ju längre vi kommer. Kom ca 25 min försent till jobbet idag. Trots det har det varit en rätt ok dag so far... =)
