Limars - en del av mig

Ja, det är frågan... Jag har idag ett arbete jag inte alls trivs med. Har supergulliga kollegor men kan ärligt säga att jag avskyr mitt jobb. Idag var jag tillbaka på jobbet efter att ha varit sjukskriven för laryngit. Total ångest! Ont i magen. Så ska det inte vara när man går till jobbet. Efter att ha känt samma ångest flera timmar idag tog jag ett beslut. Att prata med min chef om att jag inte trivs. Jag gjorde det. Vi satte oss ner och ur min mun kommer "snälla, kan du inte säga upp mig?". Ooops! Eller... ja jo det blev väl bra... eller? Jag fick som jag ville. Han sa upp mig! Så nu är jag arbetslös. Och det känns bra? Ja! Eller? Nej! Kluven är mitt mellan-namn. Jag gjorde det enda rätta för mig! Eller.... gjorde jag det? Jo men visst gjorde jag det. Livet är för kort för att jobba med något man vantrivs med! Men Linda, har du tänkt igenom detta? Ja, eller nej... jag tror det.... även om jag nu har lite ångest över det här med hur det kommer att gå rent ekonomiskt så gjorde jag nog det enda jag kunde göra.

Vi hade en kall vinter vintern 09/10. Att människor hellre höll sig hemma i värmen och njöt av varandra än att åka runt och umgås med andra visar sig tydligt denna höst. Barnen kommer på löpande band.

Såg just på FB att en underbar vän är på väg in till sjukhuset (om en stund). Hon ska in på BB närmare bestämt. Dags för henne att bli mamma! Jag är så otroligt lycklig och glad för hennes skull. Ja, för både hennes och hennes makes skull såklart! =)

Tyvärr. Min laryngit är kvar. Är inte direkt hes längre, men är irriterad i halsen hela tiden och hostar till så fort jag pratat lite. Om jag pratar för mycket (eller som en normal dag när man är ledig och umgås med människor) så blir jag hes igen.

Jag skulle ju vara tyst idag också hade jag bestämt mig för. Det gick inte så himla bra för mig. Min man var på ovanvåningen och ropar ner... Vad är klockan.? Då är jag på nedanvåningen. Hur ska jag kunna svara med hjälp av papper och penna när vi inte är på samma våningplan ens? Så, idag har jag pratat en del. (Det är ju också jobbigt att kommunicera med papper och penna när den man pratar med kör bil och behöver fokusera på vägen.) Mindre än vanligt i och för sig. Det är fortfarande jobbigt när jag pratar och när jag gör det så börjar jag hosta strax därefter.

Oj, det är sjukt jobbigt att umgås med andra när man måste vara tyst hela tiden. Att skriva ner allt man vill säga funkar ju inte riktigt tyvärr. Det tar för lång tid. De övriga har hunnit vidare i tanke och samtal innan jag skrivit ner allt jag vill inflika. Att dessutom få dem att förstå vad man menar är inte hela tiden det lättaste och idag har jag undrat över min svärmors och min mans läskunskaper... De läser snabbt och slarvigt och ibland läser de något igen som jag skrev tidigare och som de redan läst. Idag har svärmors sambo varit här och hjälpt maken med att laga traktorn (gräsklipparen). Svärmor kom hit efter jobbet och plockade äpplen och sedan gjorde hon äppelpaj som vi hade till fikat och några som jag fick frysa in. Gott... =)

Jag insåg just att jag har bloggat i 3 år nu i augusti. Kan inte säga att mitt bloggande har utvecklats. Det känns som att det handlar om samma saker nu som för när jag började. Betyder detta att jag står och stampar i livet?

Sitter i soffan igen. Känner mig ensam. Jag är ensam. Maken är inte hemma. Det gör egentligen ingenting för hade han varit hemma så hade vi säkert varit i olika rum och gjort saker. Jag brukar ibland säga att jag skulle vilja jobba hemifrån. Just idag känns det inte så dock. Känner mig ensam. Hatar att vara sjuk. Eller... nu är jag ju inte ens sjuk "på riktigt" längre känns det som. Det är ju klart bäst att jag är hemma och att jag är ensam utan människor att prata med. Lättare att vara tyst då. Jag är sjuk på riktigt... men jag har ju ingen feber... Jag mår bra när jag sitter tyst i soffan. Så fort jag tar mig an att göra något, som att pula lite i hemmet, så får jag ont i bröstet och hostan kommer. Det är inte alls kul. Tycker jag synd om mig själv? Nä, inte då ;). Det finns de som har det mycket värre.

Var hos doktorn igår. Är sjukskriven nu i 10 dagar.

Usch, jag orkar inte längre....

Jag brukar få en förkylning på sommaren. Den dyker oftast upp runt min födelsedag. Brukar vara frisk på födelsedagen, men vara förkyld före eller efter. Denna sommar har det inte varit så. Jag har mått bra. Tills i lördags kväll. Började må illa. Mådde illa även söndag, måndag, tisdag, onsdag och igårkväll dök så tjock i halsen känsla upp. Hade en släng av den i lördags natt också, men inte sen... Idag har jag ont i hela kroppen. Förkylningsvärk i huvud och nacke och näsan rinner. Tjock i halsen. Kanske feber, har inte kollat... svettas som en gris. Men jag tycker inte synd om mig själv för det. Konstaterar bara att det känns lite jobbigt. Trodde ju jag skulle slippa årets sommarförkylning, men nähä då, inte då.... ;)

Jobbade på ett ställe och fick ett samtal (utan att ha pratat med någon) som sa att Ninni skulle till att föda. Jag skyndade till sjukhuset och var jättekissnödig. Satte mig uppe på ett handfat och kissade eftersom det var rent. Står vid receptionen när jag ser Fredrik komma springande förbi mig till receptionen och säger "Ninni, föda hmgr guff njutt göra" (vad nu det betyder). Han får instruktioner om vart han ska gå. När det blir min tur så får jag veta vart hon är så att jag kan gå dit men jag är kissnödig igen. Hittar ett ställe med en massa handfat på rad men det ser inte så fräscht ut. Står en skylt "kissa här så får du svar". I min hjärna så är det ett könssjukdomstest och eftersom jag vet att jag inte rimligtvis kan ha någon sådan så vill jag inte kissa där utan hitta en riktig toa. Har vid detta laget ont i magen av kissnödighet. Överväger att gå på handfat, men folk har kissat utanför så det är intorkat kiss på kanterna och det är äckligt på riktigt... Bestämmer mig för att strunta i det och hitta Ninni. När jag kommer in till henne är Kicki där med henne och Ninni har fått en liten son som ska heta Martin efter Martin (min man) som hjälpt henne (med vad förtäljer inte drömmen). Jag lägger mig på madrassen på golvet bredvid Ninni och kramar henne och bebben och Ninni säger "mamma kommer att säga upp bekantskapen nu när jag "dödat" kvinnliga följden i familjen". Ninni har plötsligt 2 flickor och 2 pojkar. Ninni ställer sig upp och jag blir sittandes, hållandes lilla Martin. Fredrik kommer och hon slänger ut honom. Allt han säger är "ugh omg nuff?" Varför nu han kom dit överhuvudtaget eftersom han inte ens känner Ninni. Underligt. Jag undrar också lite över hur det kommer sig att Kicki är där....

Idag har jag velat gråta hela dagen. Har kommit fram till att jag faktiskt inte alls vill jobba där jag jobbar just nu. Tror inte det beror på arbetsgivaren utan mer arbetsuppgiften som inte passar mig. Är tillbaka på jobbet idag efter 2 veckors semester och det var jättekul att träffa mina kollegor. MEN och det är ett stort men... jag har velat gråta hela dagen. Det känns inte alls bra. Tyvärr. Jättejobbigt att känna så här. Samtidigt kan jag inte bara säga upp mig heller. Vill ju ha ett jobb. Men jag vill ju trivas.

Det har ju inte varit så värst bra väder under min semester. Vi hade planerat att göra någon dagsutflykt, men vädret gjorde att vi inte kom iväg. Så kom torsdagen denna vecka. Det var sol! =) Efter en slö start frågade jag min älskling om vi inte skulle ta och passa på och åka iväg någonstans, lite sådär över dan lixom... Han sa "ska vi åka till Skåne?" Vi hade sett kommentarer på FB om fint väder där nere tidigare i veckan... Min man har aldrig föreslagit en tripp till Skåne utan det brukar vara jag som gör det... Sagt och gjort.... Klockan var strax efter 13 när vi bestämde oss. Han ringde till "grannen" för att be de passa Socker och jag ringde min syster och förvarnade. Klockan var 14:24 när vi satt i bilen och körde söderöver. Då hade vi både packat och kört och lämnat Socker också. Vet inte varför jag kommer ihåg exakt klockslag, men jag minns att jag tittade på klockan precis när vi körde. Spontantripp till skåneland!! I like!! =)

Vi var ju på IKEA och köpte garderob igår. Vi hade ju också kollat på Blocket efter garderob utan att hitta det vi ville. Vi behövde ju "bara" en stomme. Dock hittade jag en annons med 2st garderober inkl inredning. Inte riktigt rätt, men ändå... Min kära make mailade till säljaren och då vi fick dem till ett bra pris blev det till att vi nu ikväll åkte till Åkersberga och köpte 2 garderober till. Vi har användning för dem så det var inte bara för att det var ett bra pris. Men visst är det lustigt att vi inte fick svar från säljaren förrän efter det att vi varit och köpt garderoben på IKEA. Det var först sent igår kväll som säljaren svarade.

Huset vi har har dåligt med förvaring. Garderober finns inte. Vi hade garderober med oss från lägenheten men tyvärr gick en sönder. Vi har sedan dess behövt köpa ny men inte kommit till skott. (som så ofta när det gäller oss) När jag fyllde år så fick jag ett presentkort på IKEA i present av mina syskon och deras familjer. PERFEKT!!

Måndag idag. Andra och sista semesterveckan. Hade planerat vara ute och dona i trädgården. MEN, vädret ville inte det. ÖSREGN!! Grått och trist. Men visst, min semester kan ju regna bort! Varför inte?! Jag är inte bitter! Eller??

Har ingen rubrik att komma med. Vet inte vad jag ska skriva om heller... Klockan är över 2 och jag sitter uppe framför TVn fortfarande. Vet inte riktigt varför.