Vemod

Jag har varit hemma från jobbet nu måndag och tisdag. Haft feber. Förstår inte varför jag blir sjuk så ofta. Larvigt det här! Ska jobba imorgon. Det är sista veckan på jobbet för mig. Jag kommer att ha semester nästa vecka och veckan därpå börjar jag på mitt nya jobb. Sitter och tänker på alla underbara människor jag träffat under mina år på 3. Det finns massor av människor som jag inte kommer att sakna en sekund sen finns det de som jag kommer att sakna massvis och som jag känner en liten tagg i hjärtat av att lämna bakom mig. Som alltid så vet jag vad jag har men inte vad jag får. Vem vet, det kanske är ett skitjobb och supertråkiga kollegor..... eller så är det alldeles alldeles underbart. Nåja, den som lever får se. Det finns hopp om livet.
Idag dock så känner jag vemod och saknad. Det kommer att bli tunga dagar på jobbet.
Brukar inte skriva ut namn på personer i min blogg... ska nog göra ett undantag...
Nej förresten. Ska nog inte göra det ändå. Inte för att jag skulle skriva annat än positiva saker men jag vill inte glömma någon. "Ingen nämnd ingen glömd" heter det ju!




Ett stort tack till alla underbara kollegor jag haft under åren! Jag kommer att sakna er.

Torkvinda inte vara min vän

Är sur! Vi tvättade sängkläder idag och hängde såklart ut dem på tork på vår nya "fina" torkvinda. När jag tänkte att det var dags att snart hämta in tvätten tittade jag ut genom fönstret och till mitt förtret såg jag torkvindan ligga ner. Det ska den ju inte göra! =(
Visade sig när vi kom ut att den hade knäckts. Inte bra alls. Nu måste vi ju åka tillbaka med den. Och frågan är ju... hur dyr behöver en torkvinda vara för att den ska hålla? Vi får väl satsa på nåt dyrt shabrak. JAG VILL HA EN TORKVINDA!

Så var uppsägningen ett faktum!

Efter att ha jobbat 3 år på 3 (perfekt tajming) så är det dags för mig att lämna bygget. Jag insåg när vi köpte hus på landet att det skulle bli jobbigt i längden att ha så långt pendlingsavstånd. All tid går ju i princip åt till att arbeta och att ta sig till och från arbetet.
För en vecka sedan skickade jag iväg ansökningar till ett par företag som sökte personal (måndag). Dagen efter ringde 2 av företagen och ville träffa mig (tisdag). Det blev bestämt att jag skulle komma på intervju dagen efter det(onsdag). Onsdagen kom och jag fick sluta tidigare för att åka till Uppsala och gå på intervjuer. Blev erbjuden jobb på båda ställena! Nice! Trevligt att någon gillar en och tycker att man har vad som krävs. Efter att ha funderat en dag (torsdag) så bestämde jag mig och tackade ja till ett av jobben.
Min chef är suverän och jag har fått ner min uppsägningstid från 2 månader till att jag arbetar min sista dag på fredag. Nu på fredag! Oj! Känns allt lite konstigt! Officiellt är sista dagen nästa fredag men jag kommer att ha semester nästa vecka.
Så, dags för ett nytt kapitel "in the life of Linda". Strange, but ok... Det kommer att innebära att jag får betydligt kortare pendlingstid och bättre arbetstider. Det gör supermycket. kan bli riktigt bra det här. =)

Torkvinda!

Gillar att vi har trädgård och kan hänga ut vår tvätt! Vi köpte ju en torkvinda idag. När vi kom hem satte vi upp den och hängde ut tvätten som väntade färdig i maskinen när vi kom hem. Jag har precis hämtat in tvätten. Den känns extra fräsch eftersom den torkat ute och den luktar så gott.

Helgen över!

Jag hade en superjobbig dag på jobbet i fredags. Var så slut närdagen var slut och det var dags för att åka hem. När jag kom hem föll jag ihop i en hög på soffan. Min älskling var inte hemma. Vi var bjudna på middag hos "grannen" men jag hade redan avböjt eftersom jag skulle komma hem så sent. När han kom hem sov jag redan. När jag vaknade i lördags kände jag att det var dags att gå upp istället för att somna om. Hade jag gjort det hade jag nog sovit hela dagen. Vi åkte en tur till Märsta, det var en backluckeloppis där. ICA Maxi hade lite extrapriser på diverse trädgårdsgrejer. Vi hittade ett bord till ett ruggigt bra pris. Vi åkte runt lite här och var och hann även med att njuta lite av det fina vädret. På kvällen så åkte vi hem till "grannen" och åt middag, drack vin och spelade kort. Trevligt. Jag fick en skrattattack utan dess like. Vet inte varför, men det blev så "illa" att jag skrattade tills jag grät. Fick ont i magen t o m. Blev att vi sov över där. I förmiddags åkte vi hem och duschade. Satte igång en maskin tvätt och sen åkte vi till Uppsala och köpte en torkvinda. Vi käkade en sen lunch på SubWay. Tycker deras subs är supergoda. När vi kom hem blev det till att sätta upp torkvindan. Asså, ja... min älskling gjorde det och jag tittade på. Han är bra på mycket han! Sen hämtade han tvätten åt mig och jag hängde upp den.
Både igår och idag har jag varit så väldans trött.
Nu är helgen så gott som över och jag segar i soffan framför ytterligare en "Harlequin" film.

dag X 2

Dagen idag har känts som om den vore 2. Den har känts såååååååååå lång. Redan innan jag hade jobbat en timme så fick jag känslan av att det skulle bli en tung dag. De kunder jag talat med har varit väldigt trevliga så det är inte därför det varit jobbigt. Däremot har ärendena som hamnat hos mig varit otroligt tidskrävande. Vid slutet av dagen hade jag ont i huvudet/nacke/rygg/axlar, ja i princip hela kroppen. Jag var helt slut i huvudet. Det var riktigt skönt att komma ut från kontoret. Frisk luft, skönt väder.
Nu är jag så trött så jag sitter med laptopen i knät och somnar. Inte bra. Ska därför inta sängläge.

Artefakt

Vad är en artefakt för dig? För mig, fram tills för alldeles nyss, så var en artefakt ett föremål. Något gammalt, sånt som Indiana Jones hittar i sina utgrävningar. Men, det kan vara något annat också.
"En artefakt är en struktur i en bild som i vanliga fall inte finns med i objektet men som syns i bildresultatet."
I mitt fall betyder det, enligt vad ett brev från min doktor säger, att jag inte har haft en blödning utan att det är röntgenbilden som luras. Det i sig är ju en bra nyhet eftersom jag inte behöver äta meducin på grund av det, i resten av mitt liv. Så, då är jag glad oc lättad nu?! Eller? Jo, men.... en viss tanke håller sig kvar.... HUR kan det komma sig att jag behövde göra den där röntgen från helvetet 3 gånger? Och, hur kommer det sig att den här "grejen" var likadan varje gång?
"Artefakter syns i bildresultatet till exempel på grund av förändringar, tekniska fel i maghetkamerans utrustning. De kan även vara påverkade av patientens normala rörelser såsom blodflödet. ... Patientrörelse är den största fysiska effekten som orsakar artefakter som oftast är relaterat till ofrivilliga rörelser som till exempel andning och hjärtpulsation."

Ja ja, det är klart att det är jättebra att det inte var något, men medge... det är LITE konstigt att det tog 3 röntgentillfällen för att komma fram till detta.

Ännu en helg till ända

Det har varit en lugn och avslappnad helg. Skönt. Sov tills jag vaknade. Utan väckarklocka. Skönt. Igår åkte vi till en väninna och hennes familj för att kolla in deras soffor. De ska inte ha kvar dem och då blev det så att vi köper dem istället. Mycket bra för både dem och oss eftersom de vill bli av med dem och vi "behöver" nya. Fick såklart bli massa gos med deras lilla son. Gäller ju att passa på när man är där. Jag ska ju inte bära/lyfta saker med min vänster arm, men man kan ju inte låta bli att lyfta upp/bära på en liten kille som vill bli gosad med. Hade på känn att jag skulle få lida för det i efterhand. Mycket riktigt! Idag har jag haft extra ont i armen hela dagen. Fast, vet ni vad? Det var värt det! Han e så himla go!
Idag när jag vaknade var jag duktigt seg i kolan. Vet inte varför och det tog ett bra tag innan det klarnade. Hade jag inte vetat bättre så kunde man trott att jag festade järnet igår med alkohol och sent i säng. Lustigt, jag drack inte en droppe alkohol och vi var hemma igår kväll runt 22:30 och då hade vi bara pratat lite hos min väninna och på vägen hem stannade vi på BK och åt för att sen softa på soffan när vi kom hem. Klockan hann i och för sig bli runt halv två innan jag kom i säng men sen sov jag till runt halv tio. Inte för lite sömn att skylla på heller alltså.
Annars har det inte hänt något idag. Tvättat (eller fått hjälp av maken att tvätta rättare sagt). När det var dags för middag så var maken sugen på köpmat och ringde "grannen" och frågade om de ätit. De hade de gjort. Istället för köpmat blev vi ditbjudna på mat trots att de ätit. Så, vi fick middag och så spelade vi lite yatzi. Nu tittar jag på en Harlequin film innan det är dags för mig att sova.

Vi hörs en annan gång... =)

Ändra språk

Idag har jag roat mig själv med att skriva vissa statusinlägg på FB på annat språk genom att använda google translate. Är uttråkad och lättroad så därför gjorde jag det. Var inget viktigt och inget hemligt. Men så finns det vissa i ens omgivning som måste "hålla på"... I detta fallet är det en person som ofta kallar mig dansk. På sistone har det varit "östdanska". OK, SÅ HÄR ÄR DET.... JAG ÄR IFRÅN SKÅNE!!! INTE DANMARK. Känns lite som att säga en som bor intill mexikanska gränsen ( i typ Texas att de är östmexikaner). Ja, Skåne har tillhört Danmark men sen något hundratal år sedan tillhör Skåne Sverige vilket ju såklart då gör att Skåne är en del av Sverige och är man född i Skåne så är man svensk!! Bortsett från att min mormor var finska så har jag, vad jag vet, inga utländska förfäder.
Denna person säger att han "gillar" mig som bara den. "Jag kan aldrig bli arg på dig". MEN DET HJÄLPER INTE. Jag är vuxen. Jag börjar (har faktiskt redan) tröttna! Var min vän, var trevlig, skämta... det är ok men om jag säger att "det räcker nu" "jag tycker det är respektlöst" så borde väl personen förstå det?!
Vissa människor retar jag mig på mer än andra men jag försöker vara snäll och trevlig ändå (eller i alla fall "civil"/artig).
Vissa människor får mig att rysa (inte av välbehag) när jag hör dem. Jag kan inte hjälpa det!

Nåväl, känner att min irritation som jag kände när jag började skriva inlägget (jobbar ju så jag var tvungen att ta lite samtal när det ringde :>) har minskat för stunden.
Det är fredag idag och det känns ju bra. Jag har människor runt omkring mig som gör att det är en glädje att vara på jobbet!
De vet vilka de är! =)
Trevlig helg!

bebismys

Igår var det en man som busvisslade åt mig. Han tyckte visst att jag var fin. Trevligt, men det blev pinsamt samtidigt. Klarar ju inte av sånt.
Blev hämtad av en kompis och vi åkte hem till henne. Jag gosade med hennes bebbe. Mycket najs. Han är inte så liten längre. Första gången jag träffade honom så var han 1 vecka, nu är han snart 6 månader. Tiden går så himla fort.
Hade en trevlig kväll med "min" Mallan och hennes bebbe. Det gjorde mig gott! =)
Hon é för go! Idag körde hon mig dessutom till jobbet. Underbara hon! =)

Tisdag idag

Idag är andra dagen på jobbet. Idag är jag trött. Idag har jag ont i min arm. Idag ska jag sova borta. Det ska bli trevligt. Träffa Mallan och hennes familj. Me like.
Igår sa jag till min man: "jag kommer inte hem efter jobbet imorgon". "Nähä" sa han då och såg undrande ut. Jag berättade då att jag skulle sova hos en vän. "Det är väl inga problem!?" Det var det inte. Han blev nog bara förvånad. Jag har ju varit hemma typ jämt de senaste månaderna. Dessutom visade det sig att han skulle träffa en kompis han också idag.
Snart slutar jag för dagen och det ska bli very nice... ut i det sköna vädret! =)

See ya!

no more sjukskrivning?!

Idag var första dagen på jobbet efter 6 veckors sjukskrivning. Skönt att vara tillbaka! Eller? Jodå, väldigt trevligt att komma tillbaka. Det jag har fått höra mest idag är "välkommen tillbaka" och "hur är det med axeln?"
Efter en dag på jobbet som gick lite sisådär... allt kändes extra jobbigt på grund av armen så.... njae... vet inte om det var så bra att vara tillbaka. Jag har mer ont i armen nu än vad jag haft på flera dagar. Ont och är trött i armen. Inte så skönt! MEN, det var MYCKET TREVLIGT att vara tillbaka bland mina underbara kollegor. Dessutom har det ju varit fint väder idag.

mår dåligt = inte blogga

Jag har kommit på att jag inte bloggar när jag mår riktigt dåligt. Det gäller både fysisk och psykisk hälsa. För mig är bloggen lite av en dagbok fast ändå inte. MEN, jag vill ändå inte skriva FÖR mycket här. Vissa saker vill jag hålla för mig själv. Inte för att jag vill dölja något. Jo, just för att jag vill dölja något. Jag är ganska mycket "what you see is what you get" och rätt öppen om mitt liv. Tänker "varför ljuga".... Samtidigt så vill jag "skydda" andra. Vill inte börda andra med mitt liv. Mina problem är mina problem. Jag är dessutom superbra på att vara negativ mot mig själv i mitt liv och försöker därför låta bli att låta andra ta del av den biten.
Idag är det söndag och imorgon är det tillbaka till verkligheten som gäller. Min arm är inte frisk ännu, men bra nog för att kunna jobba och det känns bra. Ska bli skönt att träffa folk igen.

Vad skriva i bloggen?

Hur mycket ska man utelämna sig själv i en blogg? Vad är rätt och vad är fel? Om man ständigt är missnöjd, ledsen och mår dåligt ska man skriva om det då eller ska man ständigt hitta det positiva i livet och skriva om det? Jag tror inte på att i en blogg hänga ut andra människor. Man kan skriva väldigt generellt om saker och personer i allmänhet eller så kan man skriva mycket personligt, sånt som handlar om en själv. Men måste det vara positivt och "glättigt" eller kan man skriva om hur dåligt man mår och hur man har det i sin relation och i sitt liv? På riktigt alltså! Inte försköna något. Ska man ha olika bloggar för olika saker? En där man skriver allt det braiga i ens liv och en där man skriver allt det där andra... man kanske inte vill att de av släkt och vänner som har tillgång till ens blogg läser om allt det där andra. Det kan ju vara att man vill dölja en del av livet för att det är en jobbig del.
Detta är sådant jag har funderat på efter att ha surfat (och själv bloggat) ett tag.....

Lycklig?

Är du lycklig i ditt liv? Lever du det liv som du vill? Har du den familj och de vänner du alltid önskat? Eller.... är du inte lycklig? Rent av olycklig? Avundsjuk på allt och alla? Önskar du varje dag att ditt liv var annorlunda?

Djurmisshandel?

Usch, jag har sååååååååå dåligt samvete. Vi brukar ALDRIG stänga båda dörrarna in till köket. Vi har en dörr in till köket precis till vänster innanför ytterdörren och sedan en i anslutning till "matrummet". Dörren i "matrummet" brukar ALDRIG stängas. Vår lilla bebis har sin mat och sitt vatten i köket.
Så igår höll vi på i hallen och in/ut genom ytterdörren och köket och även ner i källaren. För att vår lilla bebis inte skulle kunna smita ut när vi höll på så stängde vi dörren mellan matrummet och köket. När vi donat färdigt stängde vi köksdörren i hallen och sedan åkte vi. Visade sig idag när vi kom hem att dörren mellan matrummet och köket var stängd. Normalt brukar vi inte lämna henne ensam jättemycket, men vi anser att det inte är någon fara att vi är borta över natten så länge hon har tillgång till sin toa, mat och vatten. Usch, dåligt samvete - ont i magen! Det fick jag idag när min man sa att vi hade glömt att öppna så hon fick tillgång till mat/vatten. Känner mig superhemsk! Men, hon verkar ha förlåtit oss för när vi öppnade så gick hon och åt och drack och sedan kom hon och gosade med oss. Så skulle maken iväg... Han öppnade och gick in i klädkammaren och hämtade en skjorta, tog den på sig och stängde dörren. Det var vid 19-tiden.... Han åkte och jag blev hemma. Jag kom på efter nån timme att jag inte sett katten så jag kallade på henne. Fick inget svar (hon brukar jama till svar) så jag tänkte "hon sover väl" (inget ovanligt). Hur som helst, jag får för mig att kolla henne och går in i sovrummet men ser henne inte. Ropar på henne och får ett klent svar (händer ibland), så jag går därifrån och tänker "äh, hon vill inte komma just nu, låter som jag väckte henne"(brukar vara klent när hon vaknar). Så nu vid 01:15 så inser jag att jag inte sett henne sen maken åkte. Går in i sovrummet igen och hör igen ett klent jamande. Då inser jag att det kommer ifrån klädkammaren. STACKARS LILLA KISEN! Hon har varit instängd i den i flera timmar. USCHELIUSCH, JAG HAR SÅ DÅLIGT SAMVETE! Har gosat med henne (mer eller mindre tvång till en början) för att lugna henne. Hon var helt stirrig när hon blev utsläppt. Det har ALDRIG hänt förut detta som hänt idag och det tackar jag för. Misstag kan alla göra i och för sig men det spelar ingen roll... jag har ändå fått ont i magen. Nu ligger hon lugn på en filt här bredvid mig. Det känns bättre nu...
Fy Linda; bad bad petowner.... (fast det är ju faktiskt så att när jag pratar med min man så får jag nog dela med mitt dåliga samvete till honom för han var delaktig i det som hänt ;>)

RSS 2.0