Kramas på jobbet
Jag har skrivit om det tidigare... jag jobbar som "timmis" på ett äldreboende. Det finns en demens-avdelning också. Har inte jobbat med dementa tidigare. Samtidigt som jag inte vill så tycker jag till viss del synd om de dementa.
För mig är det otroligt givande att jobba med äldre på det sätt jag gör. Samtidigt som vi har en skyldighet att se till att de får mat och hjälp med det de BEHÖVER ha hjälp med när det gäller hygien så tycker jag att det är viktigt att de får kärlek. Jag är en väldigt kramig och "touchyfeely" person. Gillar att kramas och röra vid mina medmänniskor. Det verkar uppskattas av de boende. Jag tror att de behöver närhet och ömhet. Av det jag sett från mina kollegor så verkar de flesta tycka som jag och det känns ju bra.
Erfarenhet!
Jag har ett tips till alla unga människor! Om du är intresserad av något speciellt och har en bransch du vill arbeta inom så se till att skaffa dig utbildning och framför allt erfarenhet inom branschen. När du, som jag, närmar dig 40 och ännu inte gjort det kan det lätt kännas som att det är för sent. Mitt tips är alltså; gör inte som jag! När jag var yngre så kändes ekonomin viktigare. Att ha pengar. Ja, pengar är viktigt! Men, det är också viktigt att ha ett jobb som man trivs med. Gör vad du vill så länge du inte ångrar dig sen. Man ska aldrig ångra hur man levt sitt liv när man sen tittar tillbaka på det. Se till att du gör det du trivs med och att du mår bra. Livet är för kort för att vantrivas och må dåligt. Det är för kort för att vara avundsjuk på alla andra som hittar rätt i livet.
bring sucks
BringCityMail finns det något som heter. När posten förlorade monopolet dök de upp. De hette något annat då. Numera finns det ett företag som tydligen består av flera företag egentligen - Bring! Bland annat så kan man som företag anlita dem för att dela ut post. För "folket" betyder det att man på många ställen numera får post via två olika utdelare, Vanliga POSTEN och så BRING. Det tragiska är, har vi märkt här ute, är att Bring-personalen inte bryr sig. I förra veckan var det en tjej som körde. Hon lade en hel hög med post i vår brevlåda. INGET av det var till oss. Hon gjorde inte sitt jobb och körde hela vägen ner till grannarna. ILLA. Det har hänt flera gånger nu att vi fått fel post i lådan. Det vore väl kanske en sak om det var ETT kuvert till närmsta grannen som slunkit med, men nu börjar det bli löjligt. Det hände idag igen. Vi hämtade in posten och hittade då brev till någon som vi inte har någon som helst aning om vem det är. I förra veckan fick min man agera brevbärare på grund av det. Har bestämt mig för att nu måste vi ringa och informera om detta så de kan lära sig att göra rätt.
klantarsle
That´s me!
Igår var jag på äldreboendet och jobbade. 16-21. Klockan kvart i nio gick jag in till en av de boende, skulle hjälpa till att lägga personen. När jag är halvvägs färdig med det jag håller på med så snubblar jag på någon konstig vänster. Faller och givetvis skadar jag mig. *SUCK* Det är bara jag som klarar sånt. Ja, jag blev inte allvarligt skadad. Vänster knä fick sig en smäll. Det syns inte så mycket. Kan vara fettet som gör det (har sina fördelar ibland). Syns bara ett litet blåmärke på en liten del av knät. Fick även ett litet sår på höger arm. På undersidan, intill armhålan ungefär. DÄR är jag jätteblå. Tur att det inte syns. Usch, jag skäms! Hur klumpig får man vara.
(bild lånad från; www.dreamstime.com/cartoon-man-with-injuries-..)
Min arm gör ont
Jag bröt ju axeln/armen i vintras. Det gör fortfarande ont. Det går ganska bra för det mesta men jag får ont när jag bär något. Det behöver inte vara något jättetungt. Kan vara någon liter mjölk bara. Det är extra jobbigt att bära möbler och att hänga tvätt. Svårt det där... att fortfarande inte kunna göra vardagliga saker. Jag försöker låta bli att klaga och gnälla över det faktum att det gör ont, men det är svårt ibland. Men, jag kan i alla fall konstatera att jag har ont. Att jag har extra ont just nu är ju för att jag använder armen en hel del när jag jobbar som vårdbiträde. Jag trivs med att jobba som det. Är ju inget på heltid utan kommer att blir vid behov för dem. Det passar mig! Vill fortfarande ha ett heltidsjobb men tror inte jag vill ha det inom vården. Armen gör ont och det får jag leva med.
Adoptera en pensionär
Jag gillar de äldre. Dagens pensionärer. Har alltid gjort. Jag fullständigt avgudade min farmor och farfar. Min mormor dog när jag var 3 så henne minns jag inte. Morfar gick bort när jag var 16 och honom träffade jag inte särskilt ofta så jag hade ingen nära relation till honom. Min mamma jobbade inom hemtjänsten i Malmö kommun i många år. Jag var ofta på hennes jobb när jag var 15-18. Jag var i stan och umgicks med kompisar och skulle åka med henne hem så då var jag på hennes jobb och väntade och ibland kom jag in till stan med henne tidigare än jag skulle vara någonstans och var då med där. Det blev att jag även jobbade lite där ett tag och när jag flyttade hemifrån började jag jobba i annan stadsdel i Malmö inom hemtjänsten. Det är mestadels äldre jag arbetat med men det har också funnits de som haft olika sjukdomar som gjort att de behövt assistans. Genom åren har jag också jobbat som personlig assistent.
Jag har ingen vårdutbildning. Vill inte heller utbilda mig inom vården. Det jag brinner mest för är det faktum att de äldre många gånger behöver sällskap och behöver aktivering. Inte alla gånger de själv vet om det. Jag tycker det är viktigt att de äldre som inte kan ta hand om sig själv fortfarande har ett värdigt liv. Det är svårt som personal att både se till att alla som bor där får hjälp med hygien och mat och samtidigt att de får komma ut på aktiviteter. Det är lätt att hjälpa en person upp i rullstolen och sedan sätta honom/henne i ett rum och sedan får de sitta där tills det är dags för mat. Samma rutin varje dag. Den person som sitter i rullstolen kanske inte är särskilt kommunikativ och kan därför inte säga att han/hon vill ha miljöombyte. Det där miljöombytet anser jag vara viktigt ändå. Då personen i fråga inte kan kommunicera är det svårt att veta, men jag tror ärligt att det är viktigt att det händer något även för dessa personer. Så, jag kommer att fortsätta bry mig om våra äldre. Även om jag inte jobbar på äldreboendet, kanske hälsa på någon och ta en promenad eller nåt....
Ta hand om era äldre. Har du inga närstående äldre? "Adoptera"! Min upplevelse är att det är många äldre som inte har någon...
argh
Han; "ska vi behålla den här XX?"
Jag; "nej, släng den"
Han; "varför?"
Jag; "ja, för att du frågar och jag tolkar det som att du inte vill ha kvar den"
Han; "men, varför?"
Jag; "för att jag inte gillar den."
Vi håller på och rensar lite och det blir gnabb om det mesta och jag håller på att krevera. Han vill slänga en del saker vilket är helt ok. Tyvärr förstår han inte vitsen med att vissa saker ska behållas. Han ställer hela tiden frågan "VARFÖR?" Mitt svar "för att det är bra att ha" gillar han inte. Men... visst är det så.... vissa saker ÄR bra att ha?! Det är bara det att det jag tycker är bra att ha det tycker inte han är bra att ha.
Det jobbiga med att ha ett rörigt hem är att man inte alltid hittar saker som man vet att man har. Som man i bakhuvudet VET att man sett men kanske inte ens använt. MEN... så hittar man inte det man letar efter och då blir det så att antingen tänker man "jag har inbillat mig/vi har slängt" och så köper man ny, eller så köper man ny bara för att vara på den säkra sidan. Detta resulterar i att man till slut har 2 eller ibland fler av vissa saker. Lite frustrerande... javisst! För min älskling har detta blivit ett irritationsmoment!! Av det större slaget! Dags att vi rensar lite!! ;)
London
(bild lånad från www.flygstolar.se/reseguider/london/london.aspx)
Jag drömmer om London! Det har varit så ett tag nu. Inte en dag går utan att jag tänker på, och längtar till, London. Jag vill jag vill jag vill jag vill till London. Älskar staden och engelskmännen!
(bild lånad från www.greppa.nu/uppslagsboken/naringiomvarlden/...)
Jag känner en längtan i kropp och själ efter England. Storbritanninen i mitt hjärta. Vet inte varför men det är så det är. Hade jag varit ensamstående så är "risken" stor för att jag tagit mitt pick å pack och flyttat dit en sväng. Men nu är ju verkligheten sådan att jag inte är ensamstående utan jag är gift med en man jag älskar och som jag inte vill lämna. Nu har vi dessutom ett hus. Vi har ju också vår lilla katt att ta hänsyn till. Det känns därför inte som en realistisk tanke att flytta dit.
Drömma kan man ju....
Det kom ett sms
Det löd på ett ungefär; Hej, har ni adress XXX?
Det var från en barndomskamrat. Jag fick meddela henne att det var fel adress eftersom vi inte har bott på den adressen på ca 4 år. Fick till svar; Hade en känsla av att den inte stämde. Vad synd då gick budet till någon annan.
Då visar det sig att min alldeles alldeles underbara J har skickat ett chokladogram till mig. En nalle med choklad skrev hon. OCH som jag då tyvärr aldrig fick. Hon skickade det som en krya på dig present. Världens bästa J! =)
Hänga med pensionärer
Jag är ju arbetslös för tillfället. "Frivilligt"... eller ja... typ så... Tänkte skaffa lite "timtjänster" tills jag hittar ett "riktigt" jobb igen. Känner att det finns hopp om livet.
Min svärmor jobbar på ett äldreboende. Det har jag berättat om tidigare. Hon har som jobb att aktivera de boende lite. Hon har bingo, högläsning, syjunta, allsång och ordnar med underhållning och gudstjänst då och då. Imorgon är det allsångsdags. Eftersom jag gillar vår far- och mormor/far generation så tänkte jag tillbringa morgondagen med dem. Prata lite. Fika lite. Sjunga lite..... Har ju inte farmor och farfar eller mormor och morfar kvar så jag får nog "adoptera" några. =)
Hösten är här?
Ja, det är vad jag hör... att den 1:a september så börjar hösten. Ja, vad gör det? Vi har haft en varm sommar och kan vi nu få en skön höst så är väl det bra?!
Idag har jag inte gjort så mycket. Har ont i ryggen, armen och har tandvärk. Inte så skönt. Klagar inte. Konstaterar bara att jag är dömd till att jämt ha någon krämpa... ;) Som vanligt... ja, jag vet att det finns de som har det mycket sämre än jag.
Jag har många tankar som vandrar just nu. Vad ska jag göra med mitt liv? Vad VILL jag göra med mitt liv? Och inte minst... hur kommer jag dit?
Min tandvärk är standard. Får den med ojämna mellanrum. Det är mina visdomständer som spökar! De gör det lite då och då. Nu är det längesedan sist. Det är inte så mycket att göra åt det. De vill aldrig växa fram som de ska så det går inte att gå till tandläkaren och få de utdragna heller. får ta en tablett och hoppas på att det är bättre imorgon.
