Limars - en del av mig

Jag somnade en stund. Sen vaknade jag av att jag hade ont. Då var det kört. Det har hänt förr. Det är som att det blir stopp i magmunnen eller nåt. Det är en jobbig smärta. Det enda jag kan göra då är att dricka flera samarin på raken, börja rapa och sedan spy. Jag får även ont i ryggen då. Det som sen händer är att jag är helt utmattad och förhoppningsvis somnar. När jag sen vaknar är det bättre. Dock är inte fallet riktigt så idag. Inatt provade jag spikmattan också. Hjälpte i 5 min sen var det dags att gå upp igen. När jag fortfarande var vaken och det egentligen var dags att gå upp så tog jag mig ner till soffan och lade mig under filten. Frös trots min underbara filt och fick gå upp och hämta täcket också. Var smått utmattad en stund och sov en timme mellan 8 och 9 men jag känner mig vimmelkantig av att jag inte sovit inatt. De korta stunder jag gjort det räknas inte. Jag skulle jobba idag. Hade sett fram emot det. Gillar att jobba där jag jobbar just nu. Men, jag kände att jag behöver vara hemma och vila idag. Sova lite, slippa känna mig "svimmelkantig". Nåja, det är en ny dag imorgon....

Min svärmor frågade för ett tag sedan... "vill du följa med och hjälpa mig på en julmarknad?" "Visst" sa jag. Den skulle vara både inomhus och utomhus, men vi hade i alla fall fått ett bord inomhus. Vi kom dit idag och inser att det är i en lada vi ska stå. Det visar sig vara lika kallt I ladan som det var utomhus. I dag alltså (kl 10) -6 grader. Under dagen blev det kallare och kallare. Minus 11 var det när vi åkte därifrån kl 15. Och NEJ, jag var inte klädd för att tillbringa flera timmar utomhus. Fel skor och inga långkalsonger. KALLT som in i komochhjälpmig! Älsklingen kom och hämtade mig när det var slut där och körde mig till jobbet (äldreboendet). Det tog en stund att tina upp men det gick. Nu sitter jag i soffan och talar om för mig själv att jag är trött och borde gå och sova. Ska ju faktiskt upp och jobba imorgonbitti igen. Imorgon är det UL som gäller.

Jobbmässigt kommande vecka (v 48) så ser det ut som följer... jobb UL mån+tis, jobb äldreboende ons+tor+lör. Förhoppningsvis tar jag mig in till stan (Uppsala) och klipper mig på onsdag eller torsdag (jobbar korta dagar). På fredag ska jag baka lussebullar. På lördag fyller älsklingen år. På söndag kan det eventuellt bli en julmarknad igen. Vi får se...

Inatt kommer jag att sova ensam. Ja, det är ju inte första gången det händer. Och jag har ju katten som sällskap. Men... ändå...
Min älskling är iväg på en tur till Helsingfors med en kompis. Med tanke på blåsten som är och varningar som utfärdas så hoppas jag att de har det bra. Han kommer hem igen på torsdag. Det innebär att jag ska sova ensam både idag och imorgon. Det är ju som sagt inte första gången... Men, när jag ska sova ensam så är det som att jag alltid drar mig för att gå och lägga mig. Sitter här och gäspar trött så jag kommer nog att somna utan problem ändå. Måste gå och lägga mig nu eftersom jag börjar jobba imorgon bitt kl 06:45. Piggelin? Jomenvisst! =)

Idag sänder jag extra styrka och kärlek till personer som jag vet behöver det!

I tisdags började jag mitt nya jobb. Ja, det är ju inte ett heltidsjobb utan ett sånt där "vid behov"-jobb. Det är 2 veckors utbildning/intro och sen kan jag hoppa in och jobba då någon vill vara ledig, någon är sjuk eller de bara behöver extra folk. Det är jättekul! Härliga kollegor och det känns som att jag kommer att trivas där. Vem vet... det kanske dyker upp en heltidstjänst snart ;).
Idag hände något underligt... när jag åkte hem idag kollade jag av min telefon och såg att jag hade et missat samtal. Kollade på Hitta.se och såg att numret tillhörde ett företag. Blev nyfiken och ringde upp det. En kvinna svarade och jag presenterade mig. Hon visste vem jag var (det var alltså inte en felringning), sa något om att "har hört att du söker jobb". Det var tilll en mobiltelefon jag ringt och det var dåligt täckning där hon var samt hon var upptagen med något så hon bad att få ringa mig imorgon. Jag är ledsen, men jag känner inte till företaget sedan tidigare (om det nu gäller det företaget som numret tillhör). Nåväl, det ska bli spännande att höra vad detta gäller! =)

Nu är det återigen en period då människor blir förkylda och snörvlar och nyser och har sig. Jag tycker det är tråkigt att jag ska behöva låsa in mig hemma för att inte bli smittad. För smittad det blir jag. Jag har inte tid att vara sjuk! Får panik av att tänka på det. Är inte sjuk.... än... har bara börjat snörvla lite och nu känner jag att halsen känns lite tjock. Jag ska inte bli sjuk jag ska inte bli sjuk jag ska inte bli sjuk jag ska inte bli sjuk jag ska inte bli sjuk jag ska inte bli sjuk!!! Ska ju börja min intro på nya jobbet på tisdag och imorgon kväll ska jag jobba med pensionärerna.
Äh, det är säkert inbillning... inte på väg att bli sjuk! Det är ju "miss i nassen" och jag är trött. Det är säkert bara det...

*blåser bort alla baskilusker* ;)

Är det inte otroligt så säg... alltid är det något! Jag vill må bra! Mår bra fast ändå inte just nu. Har fruktansvärt ont i mitt högra knä. Det är det knät jag slog när jag halkade omkull i vintras. Jag har inte haft särskilt ont i det sen olyckan inträffade. Det gjorde lite ont i början men gick snabbt över. Det enda är att jag har lite konstigt med känseln på det knät. Tills för några dagar sedan.... Har inte gjort något speciellt. Bara jobbat, och inte ens det varje dag. Det spelar ingen roll om jag sitter still eller om jag är uppe och rör på mig. Det gör ont precis hela tiden. Men jag gnäller inte. Konstaterar bara. När jag haltar lite tycker de synd om mig. Jag konstaterar att det inte behövs. Det är ju som det är. Det går väl över så småningom. =)

Det finns många vänner som verkar hur lyckliga som helst. Jag är verkligen glad för deras skull. Själv känner jag mig inte särskilt lycklig just nu. Känner mig mer apatisk. Sitter uppe till jättesent på kväll/natt för att jag inte kommer mig för att gå och lägga mig. Det i sin tur gör att det är sjukt jobbigt att gå upp på morgonen. Känner det oftast som att jag skulle kunna sova flera timmar till trots att jag faktiskt sovit 8-9 timmar. Vill och borde träna men jag har inte gjort det de senaste dagarna för jag har fruktansvärt ont i mitt högra knä (det knä jag landade på när jag halkade och bröt axeln). Jag ska jobba ikväll. Börjar kl 11:45. Likadant blir det imorgon och på lördag. Jag känner inte alls för det. Men... jag har själv valt att sätta upp mig på de tiderna så det är bara att jobba och se glad ut.
NEJ, jag är inte deprimerad! Jag vägrar! Jag lider inte av höst/vinter depressesion! It will not happen! Go away.

Jag är glad för alla vänner och släktingar som mår bra och är lyckliga. Det värmer mitt lilla apatiska hjärta! =)