Ofattbart
Jag borde vara glad idag. Det är min födelsedag! Då ska man vara glad... eller?!
Den 22/7-2011 hände det otänkbara. En bomb exploderade i centrala Oslo. Usch så hemskt var såklart tanken. Skönt att inte fler blev skadade. TERRORISTER! Sen... En galning klär ut sig till polis och åker till en ö som heter Utöye. Där skjuter han ungdomar som är där på ett sommarläger! VAD??? Är detta sanning?? Ja tyvärr.
Det är otroligt skrämmande att det här hänt. Helt ofattbart. Meningslöst!!
Den 11/11-2001 skedde en terrorattack i New York. Många människor dog. Till vilken nytta. Det leder bara till mer hat och förtvivlan.
En bomb briserade i Stockholm den 11/12-2010. Katastrof! Varför?
7/7-2005. Bombattentat i London. Förstår inte.
Fler "skolskjutningar" har inträffat de senaste 10 åren. Allt detta våld. Där har det handlat om ungdomar som känt sig orätt behandlade och de har givit sig på "sina egna". De har "givit igen". Inte för att det ursäktar något men kan man ändå inte känna att man förstår lite varför de gjort som de gjort?
Vad hade ungdomarna på Utöye gjort gärningsmannen? Ingenting. Han var för dem, en okänd.
Jag är glad idag. Glad på ett egoistiskt sätt. Alla mina nära och kära är "säkra". Eller är de? Är jag? Vem vet?
Jag känner en otrolig sorgsenhet och vill helst av allt dra ett täcke över mig och bara gråta. Det är så hemskt. Attentatet i Norge har påverkat mig otroligt. Alla dessa händelser ovan har påverkat mig, men ingen så mycket som det som hände i förrgår.
Jag sörjer med alla de som drabbats av händelserna i Norge och om jag har en önskan på denna min födelsedag så är det att vi får stopp på det våld och de orättvisor som drabbar vår värld.
Den 22/7-2011 hände det otänkbara. En bomb exploderade i centrala Oslo. Usch så hemskt var såklart tanken. Skönt att inte fler blev skadade. TERRORISTER! Sen... En galning klär ut sig till polis och åker till en ö som heter Utöye. Där skjuter han ungdomar som är där på ett sommarläger! VAD??? Är detta sanning?? Ja tyvärr.
Det är otroligt skrämmande att det här hänt. Helt ofattbart. Meningslöst!!
Den 11/11-2001 skedde en terrorattack i New York. Många människor dog. Till vilken nytta. Det leder bara till mer hat och förtvivlan.
En bomb briserade i Stockholm den 11/12-2010. Katastrof! Varför?
7/7-2005. Bombattentat i London. Förstår inte.
Fler "skolskjutningar" har inträffat de senaste 10 åren. Allt detta våld. Där har det handlat om ungdomar som känt sig orätt behandlade och de har givit sig på "sina egna". De har "givit igen". Inte för att det ursäktar något men kan man ändå inte känna att man förstår lite varför de gjort som de gjort?
Vad hade ungdomarna på Utöye gjort gärningsmannen? Ingenting. Han var för dem, en okänd.
Jag är glad idag. Glad på ett egoistiskt sätt. Alla mina nära och kära är "säkra". Eller är de? Är jag? Vem vet?
Jag känner en otrolig sorgsenhet och vill helst av allt dra ett täcke över mig och bara gråta. Det är så hemskt. Attentatet i Norge har påverkat mig otroligt. Alla dessa händelser ovan har påverkat mig, men ingen så mycket som det som hände i förrgår.
Jag sörjer med alla de som drabbats av händelserna i Norge och om jag har en önskan på denna min födelsedag så är det att vi får stopp på det våld och de orättvisor som drabbar vår värld.
Baskilusker
Nu är det återigen en period då människor blir förkylda och snörvlar och nyser och har sig. Jag tycker det är tråkigt att jag ska behöva låsa in mig hemma för att inte bli smittad. För smittad det blir jag. Jag har inte tid att vara sjuk! Får panik av att tänka på det. Är inte sjuk.... än... har bara börjat snörvla lite och nu känner jag att halsen känns lite tjock. Jag ska inte bli sjuk jag ska inte bli sjuk jag ska inte bli sjuk jag ska inte bli sjuk jag ska inte bli sjuk jag ska inte bli sjuk!!! Ska ju börja min intro på nya jobbet på tisdag och imorgon kväll ska jag jobba med pensionärerna.
Äh, det är säkert inbillning... inte på väg att bli sjuk! Det är ju "miss i nassen" och jag är trött. Det är säkert bara det...
*blåser bort alla baskilusker* ;)
Äh, det är säkert inbillning... inte på väg att bli sjuk! Det är ju "miss i nassen" och jag är trött. Det är säkert bara det...
*blåser bort alla baskilusker* ;)
Vi bor på landet (melodi)
Vi bor på landet och snart vi fann det.
Vi har en mus uti vår källare.
Jag gillar det inte. Hittat musbajs.
Usch och fy och jätteblä men det är en del av att bo på landet just var eviga dag.
Nu måste vi sätta upp sätta upp musfälla...
(bild lånad av Air Art 2010)
Inte lätt att vara jag!
FINNS RISK FÖR ATT NI INTE VILL LÄSA DETTA INLÄGG! FINNS RISK FÖR "ÄCKEL"!
Just nu hatar jag mitt liv. Min kropp. Fick min mens i torsdags. Givetvis hade jag missat det i min kalender så det var ju kul att den kom när jag var på jobbet och då inte hade några bindor eller tamponger med mig i väskan! NOT!!
De senaste 10 åren har min mens blivit värre och värre. För många år sedan var jag hos doktorn av någon anledning och där gick jag på toaletten. Hade min mens då och då kom det så mycket blod (som dessutom var levrat) att jag trodde jag fick ett missfall! Har aldrig varit gravid! Eller?? Nej det har jag inte! Frågade doktorn om det och fick veta att jag bara hade en EXTREM mensblödning. Det kan man ha. Kul?! NOT!
Sedan dess har jag så extrem blödning nästan varje gång jag har min mens. Dessutom har jag otroliga humörsvängningar när jag har min mens. Inte PMS före utan under mensen. De första dagarna är sjukt jobbiga. Är nu inne på 3:e dagen denna period och jag mår dåligt. Har ONT i magen. ONT i kroppen. Känner mig ledsen och gråtfärdig! Min älskling vill åka och bada och jag förstår honom för det är otroligt varmt och fint väder. Jag vill bara ligga i fosterställning på soffan och gråta och tycka synd om mig själv. Känner tyvärr mig ilsken och övergiven av honom för att han inte vill vara hemma. Inte för att han kan göra något utan bara för att. Det är INTE rationellt! JAG VET!!
Jag vill inte röra mig för gör jag det så flödar det. Tabletter mot mensvärk hjälper ju lite sådär mot smärtan...
Nåväl, idag är det Lindas "tycka synd om Linda dag"!
Älsklingen får självklart åka och bada! Ska inte vara missunsam! För det är ju det jag är. Avis! Jises, skulle jag bada idag så skulle sjön färgas röd och hur kul är det? Ja, jag har självklart mensskydd, men det räcker ju lite sisådär för mig. Plus och dubbelt och super och allt det där....
Nä, nu ska jag kura ihop mig en stund och arbeta på att känna mig lite bättre så jag kan ta tag i vad som behövs.
Fattig
Ja, så känner jag mig. Det som händer när man är sjukskriven och dessutom byter jobb är att man får tillfälliga ekonomiska problem. Jag fick inte ut någon lön alls denna månad. INTE KUL ALLS! Man kan ju bli deprimerad för mindre. Det löser sig ändå, men att ha 0 kr är inte roligt.
Jag hatar pengar. Kan vara för att jag känner att jag aldrig har tillräckligt....
Jag hatar pengar. Kan vara för att jag känner att jag aldrig har tillräckligt....
Überpank månad
Usch, april kommer att vara en überpank månad för mig. Vi har alldeles för mycket räkningar för my liking att betala nu. Lönen hann inte mer än komma in på kontot förrän den var slut. Jävla vinter! Gjorde det dyrt för oss direkt när vi flyttat in i huset. På grund av kylan tog oljan slut fortare än vi räknat med och något verkar ha blivit fel så att det har gått en massa el för stor del av tiden. Det gör att mina utgifter ökade med flera tusen denna månaden. Känns inte så himla kul.
Eftersom vi köpte huset utan att ha planerat för det och jag sparat en massa pengar så jag hade en buffert så känns det skit-trist just nu. Men, jag har mig själv att skylla. Roligare att spendera pengarna än att lägga dem på hög. Det straffar sig nu.
Note to self; börja spara istället för att spendera pengarna på en massa onödiga saker, dra ner på fika/äta ute och sluta köp en massa tjafs. Man måste inte handla en massa bara för att det är billigt. Det blir bara fel i slutändan. Spara pengar istället så att du kan unna dig roliga saker och ändå kunna betala dina nödvändiga utgifter.
Ortopeden
Idag har jag varit och röntgat axeln och därefter på besök hos ortopeden. Det som hänt med min axel är att ett muskelfäste gått av. Inte så bra. Doktor ortoped sa "du får vara beredd på att det kommer att göra ont ett tag". Sen sa han "just nu SKA du inte göra något utan bara vila. I början av sommaren kommer du att kunna göra en del av det du inte kan göra idag och i slutet av sommaren kommer du att kunna göra det mesta av det du inte kan göra idag". Sen sa han att han skulle sjukskriva mig ett tag till och jag skulle få lite fler smärtstillande. Han sa att den sorten jag fått ska räcka för de är de starkaste som finns. Undrar hur ont jag haft om jag inte tog smärtstillande?! Sjukgymnasten som också var med vid undersökningen visade mig lite övningar jag ska göra för att hålla igång rörligheten. Hon skrev också remiss till sjukgymnast för de sa att jag behöver professionell hjälp med min axel. Sjukgymnasten sa att det kan ta ett år innan jag är helt återställd. Just nu är jag sjukskriven i två veckor till sen får vi välan se hur det är.
Smärtstillande my...
Lita inte på en läkarstudent! Ja, inte heller på hans handledare, the doctor! Det är den legitimerade läkarens namn som står på receptet. Studenten sa till mig att tabletterna jag fick skulle göra så att jag inte hade så ont, men det var ju inte sant! JAG HAR ONT!!!!!!! Känner inte att tabletterna hjälper. Svärmor sa att det kan ta nån dag... NOT OK! =(
Jag vill slippa smärtan NU! Min älskling sa tidigare idag; "tänk om de redan hjälper. Du kanske skulle haft ännu mer ont om du inte tog medicinen". Usch, det vill jag inte ens tänka på.
Idag klantade min man sig. Jag satt tillbaka lutad i soffan när han kom och skulle säga hejdå eftersom han skulle iväg...Han lutade sig fram och istället för att sätta handen på soffryggen brevid min axel så satte han den på min axel.Och ja, ifall nån undrar.... det gjorde så in i h*vete ont!!! Det var såklart inte meningen och han blev ångerfull stackarn.
Älsklingen är ute och roar sig ikväll. Jag är hos svärmor för att jag ska slippa vara själv just nu. Behöver ju en del hjälp emellanåt.
Oj, tittade just på klockan och insåg att det är mitt i natten. Sovdags kanske?
Ifall ni undrar.... JA det är synd om mig just nu! Tycker jag. Men, jag kommer att överleva. Det kommer att bli bra. Får leva med att det gör ont just nu.
Bruten axel!
Alltså, hur lyckas jag? Jag var hemma från jobbet tisdag onsdag p g a feber och det skyller jag på kylan och framförallt SL/UL. Igår skulle jag jobba. Jag åkte i tid hemifrån, det var inga förseningar och jag kommer fram till jobbet tjugo minuter innan jag ska börja jobba. Precis som planerat! MEN då händer det ju såklart något. Något som gör att jag INTE kan jobba denna dag. Utanför entrén till kontoret fanns en stor isklump, den hade funnits där ett tag och jag och mina kollegor har gått på/över den många gånger... Jag har precis tagit fram mitt passerkort och ska knappa in min kod när jag halkar omkull. Landar på vänster axel och höger knä. Inte så skönt alls! Jag tror att jag vrålar högt när jag faller, men jag är inte säker.. Kollegor och andra människor på väg nånstans vill hjälpa mig upp och till och med ringa ambulans. Jag gråter och skrattar hysteriskt om vartannat. Chockad!
Efter en stund och efter att ha lyssnat på kollegor koms det fram att jag behöver uppsöka sjukhus så någon ringer efter taxi och jag åker till akuten på Karolinska.
Jag kommer dit ca 08:40 och kommer därifrån efter 14. Då har jag blivit klämd på, legat på en brits i korridor samt blivit röntgad. Fick smärtstillande som inte hjälpte nåt. Röntgen visade att det inte var någon fara med mitt knä, det var bara lite blåslaget. Värre var det med min axel. Den är bruten. Eller.... vad han sa var att jag har en fraktur uppe vid axeln.
Jag fick recept på smärtstillande men de hjälper inte. Min svärmor sa att det kanske tar ett tag innan de funkar så jag ger dem ett tag till. Handikappad är vad jag känner mig. Kan inte göra någonting utan att det gör ont. Det värker hela tiden. Idag fick jag duscha med min man, inte för att jag kände att jag ville för att det är mysigt utan för att jag inte klarar mig själv just nu. Bara det att sätta sig ner eller ställa sig upp är ett helt projekt i sig. Om värktabletterna gör vad de ska så blir det nog mycket enklare.
Vi får se hur det går. Just nu är jag sjukskriven för jag klarar inte av att jobba just nu...
Propp i hjärnan!
Visst låter det hemskt? Jag fick veta häromdagen att jag med största sannolikhet (så exakta röntgenpersonal kan vara) har haft en propp i skallen. snacka om att jag blev chockad! Inte i någon positiv bemärkelse direkt.
Det är ganska ovanligt att unga personer får en propp. Jag var hos doktorn i onsdags för att få reda på mitt provresultat från min senaste röntgen. Förväntningen jag hade var att jag skulle få reda på att det inte var något fel på mig. På sin höjd att jag skulle ha en godartad cysta. En godartad cysta är något som många har. Ingen fara. Jag har en godartad cysta! MEN, jag har också med största sannolikhet haft en propp i hjärnan! (jag vet jag skrev det i början av inlägget men jag är som sagt chockad) Vad innebär då detta? Ja, inte så mycket tror jag... Vet inte än. Läkaren skickade en remiss till en neurolog som ska titta närmre på röntgenbilderna. Det kan betyda att jag behöver äta blodförtunnande medicin resten av mitt liv. Att jag behöver göra om den här röntgen med jämna mellanrum (vart 3:e till 5:e år). Operation? Ja, jag vet inte... detta var det läkaren sa till mig kan hända.
Hon frågade mig om jag hade märkt att jag har problem med talet. Hon frågade mig om det hade svartnat för ögonen nån gång. Den här proppen är "gammal". Det vi inte vet är hur gammal. När inträffade den? (säger man så?)
På frågan om talet svarade jag att det hade jag inte märkt. Det var inte riktigt sant kom jag på efteråt, när jag gått därifrån. Jag har under det senaste året sagt vid ett antal tillfällen att jag tycker mitt tal har blivit sämre. Att jag tappar ord. Känns som mitt ordförråd försämrats. Fast, andra i min närhet säger "äh, du är ju skåning" och "äh, du har alltid pratat så". Sant är att jag alltid pratat fort och vänner har ett par gånger sagt "Linda, du har ett eget språk". Jag har alltid vänt på ord och snubblat på ord. MEN, det är först det senaste året som jag känt av att det är jobbigt och att det inte är som det brukar och alltid varit.
Ja ja, (som läkaren sa) det är ju i alla fall inte en tumör, det var ju positivt. Jag är alltså INTE döende!
