Limars - en del av mig

Var hos terapeuten idag. Vi konstaterade att jag skuldbelägger mig själv för allt som händer och för vad alla gör. Har massor att arbeta med för att jag ska bli bra.
Jag känner mig utanför livet... känns som att alla har vänner att umgås med utom jag. Terapeuten sa att jag inte ska må dåligt över att vänner inte hör av sig eller har tid för mig. Alla är så uppe i sina egna liv. Det är förmodligen sant.
Men, hur ska jag få andra att förstå om jag inte själv förstår? Vill inte skuldbelägga mina vänner för att de inte hör av sig, önskar bara att de gjorde det. Jag vill inte prata om hur dåligt jag mår hela tiden utan umgås och prata om annat. Vad händer i ditt liv? Ta en fika/käka lunch/middag/dricka en öl/ett glas vin eller nåt...

Var på en kompis inflyttningsfest i fredags. Det var hur kul som helst. Endast en liten stund av kvällen satt jag i min ensamhet medans alla hade kul omkring mig. Jag kan inte begära att jag ska bli "inbjuden" hela tiden utan måste själv bjuda till. De flesta är inte tankeläsare utan tror kanske att jag drar mig undan och inte vill vara social. Så är inte fallet. Jag vill gärna umgås och ha kul.