Limars - en del av mig

Nu när jag är arbetslös så går jag inte upp tidigt på morgonen. Inte om jag inte måste. På sistone har jag dessutom börjat vända på dygnet mer och mer känner jag och det är inte bra.

Idag är det min morbrors födelsedag. Stort grattis till honom.

Idag har varit en allmän mysdag hemma. Jag har inte gjort mycket annatt än gosat med Socker och kollat på film.

Igår kväll, eller mer i natt, när jag gick och lade mig så vandrade tankarna som vanligt. Jag kom att tänka på en sak och tänkte "det här måste jag komma ihåg imorgonbitti" och "det är nu man ska ha ett block bredvid sängen så att man kan skriva ner det som dyker upp så man inte glömt det på morgonen". Idag när jag vaknade fanns inte tanken kvar. Jag kom på nu att jag hade kommit på något inatt som jag skulle minnas nu på morgonen, Det är störigt att veta att det var något jag skulle komma ihåg men att det är totalt borta.

Idag är jag hundvakt åt Nero och Nora. Deras husse och matte är på begravning.

Den gångna helgen köpte jag en elfilt. Använder den första gången nu ikväll. Det blir varmt och skönt men jag är inte säker på att den håller jämn värme. Det kanske den inte ska. Värmen kanske ska "vandra". Hur som helst så ligger jag och Socker här på soffan och myser framför ett avsnitt av Mord och inga visor.

Jag tycker det är lite underligt att en person som är dömd för ett brott och som får fängelse eller döms till sluten psykiatrisk vård kan få så många permissioner att de kan skapa ett nytt liv innan de har suttit av sin tid.

Jag har missat allt som visats på TV när det gäller Lucia. Inte så att jag undvikit det... bara blev så.

Eller... ja, jag har faktiskt flera men just nu handlar detta om en speciell vän. Hon och hennes man tittar på hus. De tycker att vi ska flytta. Inte för att de vill ha vårt hus utan för att de tycker att vi ska flytta och bli granne med dem. Kan inte annat än att känna att de verkligen tycker om oss eftersom de vill bo granne med oss.

Idag åkte vi en sväng till Uppsala. Hade lite olika ärenden. Jag skulle ju byta mina vinterskor bland annat...

För nån månad sen köpte jag 3 par skor. Ett par med klack, ett par jympadojjor och ett par vinterkängor. Nu har vintern kommit och eftersom jag fryser så om mina fötter nu för tiden så tänkte jag häromdagen när jag skulle iväg ut skulle jag ta på mig vinterkängorna. DE GICK I SÖNDER DIREKT!! =( Ett fäste där skosnöret går igenom lossnade. Jag blev sur!

Igår innan jag skrev mitt frustrerade inlägg så mailade jag säljaren. När jag skrivit färdigt blogginlägget skulle jag kolla min mail coh hade då fått svar från säljaren. Snabbt, det gillas! Säljaren skulle genast skicka ut det paket jag saknar och den dublett jag fått... den får jag behålla. Det var ju snällt. Eller... jo, men det blir dyrare för dem att betala returfrakten än att låta mig behålla det.

Sitter här och är så irriterad. Jag har ju tidigare skrivit om en missad auktion som jag sedan hade turen att få ny chans på. Har varit jättenöjd med säljaren hittills. Häromdagen fick jag två paketavier. Jättekul eftersom jag väntade på två paket. Så idag kom jag iväg och hämtade paketen och nu när jag kom hem öppnade jag dem för att kolla att allt var rätt. DET VAR DET INTE!!! Det var samma sak i båda paketen. Ena paketet var rätt och andra blev därför jättefel. Nu är det så att detta är julklappar. Börjar bli lite tajt nu om paket ska skickas från Kina och hit. Gissa om jag är skitsur. Jag som var så nöjd innan. Nåja, det kommer väl att lösa sig på nåt sätt. I värsta fall får det ju bli en försenad julklapp. Det är bara så irriterande! Jag visste ju när jag beställde saken att jag skulle hinna få paketet innan jul. Nu är jag inte säker på att det hinns med....

Jag läste nånstans någon gång att ett tecken på att man förfrusit någon del av kroppen så är man otroligt känslig för kyla på den delen för resten av livet. Jag måste ha förfrusit både tår och fingrar. Det är det som gör att så fort det blir minsta lilla kallt (ja det behöver egentligen inte ens bli kallt) så blir jag iskall om fingrar och tår. Så kall att det gör ont. Då kan jag ha både strumpor och raggsockar på fötterna och ändå ha ont. Det är inte så att jag fryser egentligen men jag får så ont. Inte skönt alls.

Jag är sjukt sötsugen ikväll. Sötsugen, godissugen... kalla det vad du vill. Jag vill ha nåt!! Choklad, chips give it to me! Men nej, det ska inte bli! Vet att jag har en kartong Aladin och en kartong Paradis i ett skåp men de ska vi ha till jul så det är tabu att ge sig på dem. Chips har jag inga. Bra förstås. Men oj vad sugen jag är...

Sömn är bra. Trötthet är inte lika bra. Jo, det är bra att vara trött när det är tänkt att man ska sova. Trots att jag i tisdags hade sovit för lite och var illamående på grund av trötthet den dagen så gick jag inte och lade mig när jag kom hem. Satt hemma i soffan och gäspade stort redan strax efter kl 21 men gick ändå inte och lade mig. Igår var jag så trött på kvällen att jag gick upp och lade mig innan 20:30. Somnade jag? Nej, inte då! Var ju såklart tvungen att läsa först en stund. Stunden blev 3 timmar. Nu är klockan 17:17 och jag har stora funderingar på att gå och lägga mig. Sitter och gäspar ikapp med mig själv. Men... det är lite i tidigaste laget. Idag när jag går och lägger mig ska jag INTE läsa utan sova direkt...

För att jag ska må bra behöver jag i snitt 8 timmars sömn per natt. Natten till idag har jag INTE sovit 8 timmar. Det blev bara ungefär 5 timmars sömn inatt. Kom i säng för sent och låg som vanligt och läste en stund vilket gjorde att klockan hann bli två innan jag tvingade mig själv att sova. Började på boken "Syskonkärlek" igår. Den handlar om otillåten syskonkärlek. Fortsätter läsa den idag.

De flesta har en. Både fysisk och psykisk. Jag har en väldigt låg smärtgräns. Jag hatar smärta. Det finns de som kan bryta armar och ben och tycka "äh, det var inte så farligt". De finns de som bryter ryggen men som ändå är "upp and running" inom kort. Jag har inte brutit ryggen så jag vet inte hur det känns. Men... jag har brutit en axel och det var inte att leka med (för mig). Jag hade så ont vad jag än tog mig för (om jag inte tog mina superpainkillers). När det gäller det senaste (som jag känner att jag är helt oskyldig till själv) så är det ju så att jag fått en blödning i knät. Det gör att jag har haft fruktansvärt ont. Nu är det snart en vecka sedan. Idag är första dagen jag slopat kryckorna helt. Det blir alltså bättre. I och för sig var det inget jag tvivlade på. Måste bara säga att det är rätt skönt att kunna gå mer eller mindre normalt idag. Det gör fortfarande ont, men det är bättre. Tyvärr är det ju så att det finns de som tycker att man är mesig för att man uttrycker att man har ont. Till dem vill jag bara säga att min smärta är min. Din smärta är din. Precis som mitt liv är mitt och ditt liv är ditt. Har inte begärt av någon (jo, faktiskt, av min man gjorde jag det) att tycka synd om mig. Ni behöver inte uttrycka sympati. Ni behöver inte heller uttrycka något annat. Att skada sig på ett sätt som gör att man blir beroende av andra är illa nog för att man bortsett från det fysiska, kan må psykiskt dåligt också.

Idag är makens födelsedag (läs söndag 4/12). Då vi kom i säng sent igår blev det sovmorgon idag. Givetvis så fick älsklingen frukost på sängen. Eftersom det var förmiddag så blev det mer brunch än frukost. Vi hade smörgåstårta och tårta kvar från igår så det blev det som serverades. Ja och lussebulle, mjölk och pepparkakor förstås. Det är bara födelsedagar vi börjar med den typen av gottefrulle. Ja, det funkar ju när vi vaknar så sent. Inte lika gott klockan 7 på morgonen... Framåt tidig eftermiddag åkte vi en sväng till stan (Uppsala i vårt fall) och sen hem till "grannen" för lite socialt umgänge med dem, makens pappa och bror. Därefter hem till oss för att mysa och titta på film på tu man hand. Dagen är till ända (stavar det med ä eller e?)och nu är det dags att lägga huvudet på kudden.