Asså, denna dag...
Idag blev jag av med min plånbok! Jag upptäckte det när jag skulle gå på bussen inne vid centralen. Kom från pendeltåget och jag hade haft med den på pendeln, det vet jag... Fick smärre panik. Fick köpa sms-biljett. Ringde banken för att spärra mitt VISA-kort. Fick rådet att ringa polisen. Jag upptäckte att jag glömt plinga för stopp när vi åkte förbi den hållplats jag skulle hoppa av på. Det löste sig i och för sig för hållplatsen efter går lika bra. Väl av bussen skulle jag hitta numret till polisen. Går och svär ve och förbannelse över allt. "djävla helvetes förbannade skit" detta upprepades gång på gång på gång... så ringer min privata mobil, den gör inte det särskilt ofta och jag har inte heller igång varje dag.... Givetvis hann jag inte svara, eller så tryckte jag bort samtalet, jag vet inte vilket. Allt var ju ändå bara skit då. Ser ett telefonnummer jag inte känner igen. Ringer upp det och det är upptaget. Personen som ringde lämnade ett meddelande. HAN HADE HITTAT MIN PLÅNBOK!! Lyckan är fullständig.
Jag väntade ett samtal från min läkare idag. För att få veta mitt röntgen resultat. Efter att ha fått trycka bort henne två gånger så gjorde jag ett försök och fick tag på henne. Hon sa då att jag behövde göra om röntgen IGEN. VA??? Visade sig att hon inte sett resultatet efter att jag varit på röntgen andra gången. "Sekreterarna är sjuka" var hennes ursäkt. Hon hann ju bara göra mig sjukt nervös innan jag fick fram att hon inte hade koll.
Jobbmässigt har dagen inte gått som jag vill. Allt har tagit så lång tid för mig idag och det har varit svårt med kunderna. Jag: "Det kostar..bla bla bla...förstår du vad jag menar?" Kund: Ja bla bla bla bla, men vad kostar det?" Samma sak i många samtal idag. Ja, inte samma fråga, men det har varit flera som frågat om och om och om igen. Jag har tidvis ifrågasatt min förmåga att förklara... men det är också hur lustigt det är med människors läsvana/läskunnighet/vilja att förstå.
Nåja, plånboken är tillbaka och jag hade ingenting att ge till min ängel när han tog sig besväret och kom förbi mitt arbete för att lämna tillbaka den. Sa det till honom och sa att jag gärna ville ge honom någon typ av hittelön. Det enda han sa var "Nej tack, det enda jag vill är att du gör något liknande för någon annan någon gång"! MATS OLSSON, Ekerö är min HJÄLTE!! =)
Kommentarer
Trackback
