Limars - en del av mig

När jag/vi är hemma så har jag inget emot att göra INGENTIING. När jag är hos svärmor så känner jag att jag måste göra någonting. Det är inte så att jag hugger ved eller går ut med hundarna, diskar eller nåt sånt, men att bara sitta rätt upp och ner i soffan känns fel. Något i min hjärna säger att vi måste spela spel. Det är inte så att vi INTE spelar spel, det är bara jag som är enkelspårig. Hur svårt är det att njuta av att göra inget speciellt alls???