Frid i själen
Så har man räddat livet på några hästar...
Nu ska jag berätta vad som hände i torsdags kväll. Maken kom och hämtade mig i lägenheten och vi packade in oss i bilen med packning inför skånetrippen och även vår lilla katt fick följa med. Hon skulle till svärmor och bo där under tiden vi var borta. På vägen till min svärmor åker vi alltid förbi en golfbana. Denna gång var det något som inte riktigt stämde. Det stod tre stycken hästar vid skylten som sitter vid infarten till golfbanan. Min man sa att de säkert väntade på sin ägare. Jag tyckte inte det kändes rätt så han erbjöd sig att vända. Sagt och gjort! När vi kommer tillbaka (vi hade inte hunnit åka så långt) så gick hästarna på vägen. Jag bad min man ta Socker som jag satt och höll i och stanna bilen. Jag gick ut ur bilen och då stack hästarna över på golfbanan. Eftersom jag inte kunde med att bara lämna dem följde jag efter. Lockade på dem och först så ville de inte riktigt... jag tänkte att jag kan ju inte ge mig nu utan fortsatte lugnt och sansat (kände mig superlugn vilket förvånade mig) mot hästarna och lockade på dem. Den största av de tre närmade sig och kom till slut ända fram och jag fick tag i grimman som den hade. Intill golfbanan låg ett bostadshus som jag ledde hästarna till. Det var lite svårt att komma in i trädgården så först stod jag utanför den och gapade och försökte få kontakt med de som bodde i huset. Kvinnan i huset syntes genom fönstret och det såg ut som att hon såg mig men blev rädd och gick utanför synhåll. Var dock tvungen att ta det lite lugnt eftersom jag hade hästarna, ville ju inte skrämma dem. Efter en stund utan kontakt visade ena hästen vägen in genom buskarna. Väl inne i trädgården knackade jag på och då kom mannen och öppnade. Det visade sig att det inte var deras hästar. De har inga hästar. Jag fick veta att en man hade varit uppe hos dem vid 16-tiden och frågat om det var deras hästar som stod vid vägen. De trodde då att han tog hand om hästarna. De själv hade inte ens sett hästarna. Paret i huset kom ut och tittade och klappade lite på dem och bjöd de stackarna (de verkade hungriga) på morötter och knäckebröd. Den stora hästen blev helt till sig och började knuffa lite på mig. Då blev jag lite rädd, men buffade tillbaka och tänkte "inte visa mig rädd". De hjälpte mig att genom att ringa några samtal och vi kunde konstatera att hästarna hade varit försvunna ett bra tag. Flera personer hade ringt till polisen och anmält att de sett hästarna och ägaren hade också ringt dit och anmält dem försvunna. När vi nu hade lokaliserat ägarna så sa paret i huset att jag kunde åka så skulle de invänta ägaren. "Du har gjort alldeles tillräckligt." De tyckte det var strongt av mig. Så, min man hämtade upp mig och vi åkte vidare. Jag vet inte hur det sen gick eftersom jag inte lämnade några kontaktuppgifter till mig.
DAGENS HJÄLTE!! Ja, det var jag det och jag känner mig stolt över att jag vågade och kunde hjälpa till. Vem vet hur länge de här stackars hästarna annars irrat runt?! =)
We now own a house
news
Ärkepuckot
Välkommen till världen lilla flicka!
Älskade syster och svåger, supergrattis till er fina lilla flicka! Jag är en stolt moster och det tackar jag er för!
Dirty Dancing
Lustigt egentligen hur olika filmer påverkar oss. Jag älskar den och har sett den säkert 50 gånger under årens lopp. Sen har jag en vän som berättade igår att hon TROR hon sett den EN gång.... kanske.....
Det var med en känsla av total lycka som jag gick och lade mig igår efter filmen. Är dock trött nu men det hjälps inte. Bara att göra sig iordning för dagen.... =)
True Blood
Har tänkt lite att all hype som varit om denna serie och alla bara "oh, den är så bra" "måste ses" har varit överdriven och tänkt lite ... ja ja... MEN, efter att ha sett första avsnittet var jag tvungen att se avsnitt nummer två direkt. Gillar serien. Inte heller går Stephen Moyer av för hackor i serien. Eye candy! =)
Gjort slut!
Har tagit ett beslut och även informerat vederbörande. Denna sommar har jag funderat en del och känt mig stärkt i mig själv. Börjar känna mig som mig själv igen efter många år som en nedstämd och ledsen människa med dåligt självförtroende och extremt dålig självkänsla. Det har gjort att jag har varit deprimerad och en tid även sjukskriven på grund av detta. Tester som finns (på nätet t ex.) och som psykologer och terapeuter använder sig av har konstaterat att jag har varit deprimerad. Att få diagnosen - depression var ingen höjdare, men jag fick behandling och terapi och har arbetat mig framåt, uppåt ifrån depressionen. Det finns fortfarande en del tankar i min skalle som jag behöver arbeta bort, men jag är medveten om deras existens och dessutom att deras existens inte betyder världens undergång. Jag är värdefull, kompetent och duger som jag är. Vikt är inte kopplat till personlighet. Även feta jag är värd att älska och jag borde älska mig själv. Mmmm (ironi)... Det i sig är lättare sagt än gjort för mig men jag arbetar med att ändra mina tankar om mig själv varje dag. I thank my lucky star att jag har människor omkring mig som hjälper mig till insikt.
Så, vem/vad harjag gjort slut med? Jo, psykologen! Kom fram till att jag inte behöver gå och prata med henne längre. Hon har gett mig så otroligt mycket och jag är henne evigt tacksam men jag känner att jag klarar av att stå på egna ben nu. Igår gjorde hon testet igen och jag är INTE deprimerad längre. WOHOOOO!! =) Jag behövde i och för sig inte något test varken för att konstatera depressionen eller för att konstatera att jag inte är deprimerad längre...
Kom också på igår att jag inte skulle ha några problem att byta jobb (i alla fall avdelning/grupp). Förut har jag känt mig lite osäker och rädd för att byta chef. Min chef/er har blivit lite av en "security-blankette".
Nu; fram för ett starkare, självsäkrare jag!! Jag kan!! =)
Som fisken i vattnet? =)
Kommer det att bli så som jag vill? Vem vet? Ja, inte jag... Min pessimistiska ådra säger att det inte blir som jag önskar, men den positiva säger åt mig att inte tänka negativt och ge upp i förtid. Är ju fortfarande utlånad och jag tycker det är så himla roligt. Måste tyvärr säga att jag inte direkt ser fram emot att återgå till min ordinarie tjänst. Å andra sidan arbetar jag ju på ett ställe där det ständigt händer saker. Folk går vidare inom företaget eller slutar för att börja jobba någon annanstans eller för att plugga. Jag känner hur jag har växt som person under den korta tid jag jobbat i den roll jag har nu. Det som är roligt är att jag inte från början trodde att min roll skulle bli så "viktig", att det innebär så mycket ansvar som det faktiskt gjort. Jag har fått ta en del beslut som jag inte riktigt var medveten om innan. Förstod inte vidden av min roll... MEN det är ju hur kul som helst. Jag är så glad! På grund av att jag sitter där jag gör just nu och har de kunskaper jag har från min ordinarie tjänst så har jag även emellanåt varit lite bollplank åt en annan kollega. Jag har fått, och kommer att få, visa upp visa upp resultatet för olika små grupper på vår kundservice. Var inte beredd på det heller från början, men jag har till och med sett till att ge mig själv lite fler uppgifter att göra i samband med detta. Jag är så glad för det jag gjort de senaste veckorna och jag har bara fått positiva reaktioner!
(En bonus är att vi har konsulter som inte är svensktalande så jag får prata engelska varje dag! I´m lovi´n it!)
Stödstrumpan = min new BFF?!
Funderar på det här med bloggande... VAD ska man skriva om för att ens blogg ska vara intressant nog för andra att läsa den? Jag har ju några som läser och det är jag glad för, men hur gör man för att den stora massan ska intressera sig och engagera sig i ens blogg? I och för sig var det nästan tänk att fungera som en ventil för mig när jag började skriva. Lite som en dagbok. Blev inte riktigt så. Skulle inte kunna skriva ner exakt hur och vad jag tänker om vissa saker och personer. Finns nog en del som skulle bli ledsna då och jag vill ju inte hamna i konflikt med någon. Mamma brukade säga att jag är så snäll så jag är dum... Hur man nu ska tolka det?!
Nåja, åter till min rubrik! Jag har sedan tonåren haft "problem" med att mina vader och framförallt fötter svullnar upp. Denna sommar har jag fått nog eftersom det har varit så varje dag. Mina ben har känts väldigt "stumma" och trötta. Har haft lite ont och det har känts obehagligt. Har hört att man ska använda stödstrumpor, men inte fått för mig att köpa några så var jag och maken på Clas Olsson nyligen och där hade de realådor. Där hittade jag stödstrumpor. Tänkte att jag då skulle passa på så jag köpte två par. DET VAR DET BÄSTA JAG GJORT! =) Även om viss svullnad fortfarande uppstår så känner jag mig inte stum och trött i benen längre. Dock innebär det ju att jag nu (även om det är supervarmt ute) använder dessa varje dag (jag tvättar dem givetvis). Kan dock säga att jag hellre är lite varm om fötterna än att jag känner mig stum och trött och har ont.
Nåja, nu åter till dagen!
Vem vill du bjuda på middag?
Jag skulle välja Deepak Chopra, Mike Myers, mina föräldrar, prinsessan Diana, Elton John, Oprah och Michael Jackson.
Dessa personer är några som fascinerar mig, som kan berätta mer om mitt liv och som jag vill veta mer om.
Lugn söndag
Nu är det definitivt dags för "bingen" så att jag kommer upp i morgon bitti.
En trevlig lördag
Vi blev bjudna på supergod middag - rostbiff, potatisgratäng och krämig kantarellsås. Det har också bjudits på tårta med hallon, blåbär och smultron och på sena kvällen blev det även jordgubbar och glass! =) Massa ätande, men trevligt med kortspel och umgänge. Vi valde att åka hem ikväll istället för att sova över. Jag tycker det är rätt så skönt att vakna upp hemma faktiskt. När jag sa det så sa min svåger "det är rätt skönt att vakna upp här också, speciellt att komma upp och ut när det är fint väder på morgonen." Sant! Kunde bara hålla med, men det heter ju inte "borta bra men hemma bäst" för ingenting. =)
Nu är jag både "mätt och trätt" så det är dags för mig att inte sovläge. Godnatt världen!!
Idag är ingen vanlig dag för idag är det faktiskt min födelsedag!
Nu ska jag bara softa en stund för att sen gå och lägga mig. Imorgon är det inplanerat en tripp till Uppsala och Knutby.
Tack för idag!
Underbar chef!
Imorgon är min födelsedag och jag ska bjuda kollegorna på tårta. Nej, jag har inte bakat. Var lättare att beställa färdiga. =)
Nya arbetsuppgifter
Jag har tillfälligt bytt arbetsuppgifter. Det är väldigt trevligt! Tillbringar mina dagar med att göra funktionalitets/grafik/stavning/språk undersökningar i testmiljö för en webbsida som en massa människor ska kunna använda sig av på ett enkelt sätt. Det känns kul att vara del i en sån här sak. Det är ju faktiskt viktigt att det blir rätt. För mig har detta inneburit tillfälligt "miljöombyte". Sitter inte på min vanliga plats i mitt team nu. Det jag jobbar med nu är TEMPORÄRT. Risk, eller chans, beroende på hur man ser det finns att jag ska tillbaka till ordinarie arbetsuppgifter på måndag. Samtidigt som det vore kul om detta fortsatte lite längre så tänker jag göra mitt bästa för att det inte blir så eftersom målet är att vi ska vara klara med just det vi gör just nu, denna vecka. Ja ja, den som lever får se...
Nu har jag haft en liten paus så nu åter till korrekturläsningen! =)
Hur har din dag varit?
På jobbet har det varit helt ok, ja lite bättre än ok faktiskt. En kollega som jobbar med andra uppgifter kom till mig och bad om min hjälp idag. Så, resten av denna veckan och hela nästa vecka är jag utlånad till henne. Känns kul att hon kom och frågade specifikt efter mig. Hoppas bara att jag gör ett bra jobb! Förhoppningsvis så kan det ju i sin tur leda till något annat längre fram....
Om en liten stund är det SYTYCD och det ska jag se innan sängen kallar.
Kram
I´m in love with a fairytale!
Gluttade lite på firandet av "Vickan" på svt eftersom svt envisas med att ta bort min "Morden i Midsomer" på grund av det... Brukar titta fem minuter här och där varje år när firandet av vår kronprinsessa visas. Det som slog mig i år var att hon verkade mer avslappnad än vad hon gjort förr om åren. Kan det vara för att hon hade med sin älskade denna gången? Syskonen kändes också mer avslappnade... ja ja... kul för dem.
Såg just i reklamen att det gjorts en film om Anna Nicole Smith och att den visas på söndag. Orka?!
Nu ska jag återgå till ett annat program som jag gillar : SYTYCD! Borde gå och lägga mig så jag får se hur länge jag orkar...
A tribute to Michael Jackson
http://www.youtube.com/watch?v=bhqR-ANRrvk
Såg just videoklipp; A tribute to Michael Jackson. Har inte hittills fällt en tår över hans bortgång. Det gjorde jag nu. Blev rörd över hur många människor som hyllar honom Sen tror jag i och för sig att Bounce har dragit dit andra dansare och att det inte var "vanligt" folk bara.... Men, det gör inte så mycket... suveränt bra gjort.
