Limars - en del av mig

Jag borde vara glad idag. Det är min födelsedag! Då ska man vara glad... eller?!

Den 22/7-2011 hände det otänkbara. En bomb exploderade i centrala Oslo. Usch så hemskt var såklart tanken. Skönt att inte fler blev skadade. TERRORISTER!  Sen... En galning klär ut sig till polis och åker till en ö som heter Utöye. Där skjuter han ungdomar som är där på ett sommarläger! VAD??? Är detta sanning?? Ja tyvärr.
Det är otroligt skrämmande att det här hänt. Helt ofattbart. Meningslöst!!
Den 11/11-2001 skedde en terrorattack i New York. Många människor dog. Till vilken nytta. Det leder bara till mer hat och förtvivlan.
En bomb briserade i Stockholm den 11/12-2010. Katastrof! Varför?
7/7-2005. Bombattentat i London. Förstår inte.
Fler "skolskjutningar" har inträffat de senaste 10 åren. Allt detta våld. Där har det handlat om ungdomar som känt sig orätt behandlade och de har givit sig på "sina egna". De har "givit igen". Inte för att det ursäktar något men kan man ändå inte känna att man förstår lite varför de gjort som de gjort?
Vad hade ungdomarna på Utöye gjort gärningsmannen? Ingenting. Han var för dem, en okänd.

Jag är glad idag. Glad på ett egoistiskt sätt. Alla mina nära och kära är "säkra". Eller är de? Är jag? Vem vet?

Jag känner en otrolig sorgsenhet och vill helst av allt dra ett täcke över mig och bara gråta. Det är så hemskt. Attentatet i Norge har påverkat mig otroligt. Alla dessa händelser ovan har påverkat mig, men ingen så mycket som det som hände i förrgår.
Jag sörjer med alla de som drabbats av händelserna i Norge och om jag har en önskan på denna min födelsedag så är det att vi får stopp på det våld och de orättvisor som drabbar vår värld.