ensam och oälskad
I förrgår kväll precis innan jag skulle till att somna så kände jag mig otroligt ensam, oälskad och övergiven. Helt utan anledning. Tårarna började rinna och jag fick tvinga mig själv att sluta tänka på annat än min andning. Av någon anledning började jag tänka på min familj och mina vänner. Ingen hör av sig. Kommer inte ens ihåg sist någon ringde bara för att höra av sig. Inte för att det gällde något särskilt utan bara för att kolla läget.
Fast... när jag tänker efter... när gjorde jag själv samma sak? Jag har fortfarande inte lärt mig. Istället för att själv ringa... Men, jag vill ju inte tränga mig på. Fast... varför skulle jag tränga mig på? Om de tycker om mig så är det väl inte att tränga mig på när jag hör av mig?
Fast... då kommer tvivlet igen... varför ska bara jag höra av mig? Borde det inte vara lika självklart för dem att höra av sig till mig?
Måste sluta tvivla och tveka och känna mig så osäker i mina relationer.
Hoppas i alla fall att min familj och mina vänner vet att jag älskar dem.
(Jag vet att jag har skrivit liknande inlägg tidigare. Kan inte hjälpa det... )
Kommentarer
Trackback
