Limars - en del av mig

Nu när jag slutar/de på 3 så tyckte mina kära kollegor att jag skulle bjuda på fika. Ja ja, sa jag. Bjuder på nån fika när jag kommer in för att lämna tillbaka passerkortet. Det är imorgon det...
Jag kom på det idag. Tänkte... äh, jag köper nåt... fast det kändes inte rätt. Jag bestämde mig för att baka nåt. Fick tag på ett recept på kladdkakemuffins med vit choklad. JAG ÄR INGEN BAKPERSON! Jag bakar en gång om året och det är inför makens födelsedag i december då jag gör lussekatter. Kan hända att det blir en omgång till vid lucia, men det är allt. Bakar INTE till när jag fyller år eller nån annan heller för den delen. Om någon mot förmodan skulle komma på besök så blir det "köbekagor".
MEN och jag menar MEN.... jag bestämde mig för att våga baka till mina kollegor denna gång. Känns lite sisådär... Enligt provsmakarmaken så är de goda. MEN, det blev för mycket smet i formarna och det rann över i "hela" ugnen. Nåväl, jag har bakat. Och enligt maken smakar det bra. Att det sen inte ser så snyggt ut kanske inte gör så mycket. Mest min stolthet som fått en törn. Jag vill ju att det skulle vara fina muffins också. =/