Limars - en del av mig

I ett tidigare inlägg skrev jag att "vissa drabbas mer än andra" och att jag är en av dessa vissa. Förvisso sant, men det kan konstateras att det finns de som har det värre än mig. Det finns de som har obotliga sjukdomar. Det finns människor som råkar ut för saker som på ett eller annat sätt ger men för livet. Jag är medveten om detta, men är det inte så att man i grunden har mest fokus på sig själv? När jag har ont/mår dåligt så är det mest synd om mig! I MIN HJÄRNA JUST DÅ! Är det bara jag som fungerar så? Vill ju inte på något sätt ta ifrån andra deras må dåligt. I det stora hela har jag det rätt bra. Jag är inte så ego som jag kanske framstår här. Tänker varje dag på människor som inte har det så bra alla gånger. Det finns någon som har förlorat husdjur som funnits i dennes liv i många år. Det finns någon som har en sjukdom som är otroligt skrämmande. En annan som också har problem med hälsan. Sen finns det ju andra saker som händer i någons liv. Extrema påhopp som är otroligt allvarligt. Dessa personer har visat sig otroligt starka och jag känner stolthet över att känna dem.