Limars - en del av mig

Idag var jag på läkarbesök. Fick en sådan där akuttid. Fick även en tid nästa vecka för ett längre besök. En akuttid är ju bara 15 min och man hinner inte med så mycket på 15 min. Det togs halsprov, sänka och hon kollade blodtrycket. Proverna var negativa. Dock har jag högt blodtryck. El dottore såg inte så nöjd ut. Hon sa att det inte var bra och att jag borde prata med doktorn i nästa vecka om en utredning, fler prover alltså, och en plan... inte bra med övervikten.
Det resulterade i att jag blev sjukskriven från idag tills jag varit hos doktorn nästa vecka. Jag grät hos doktorn, jag grät när jag ringde min chef... När min man ringde så fick jag tvinga mig själv att inte börja gråta eftersom jag stod i livsmedelsbutiken. Vi är bjudna på fest i helgen, en väninna till mig ska fira sin födelsedag. Direkt när jag fick inbjudan så tackade jag ja, det skulle bli jättekul. Har inte träffat henne på evigheter. Idag mailade jag henne och förklarade att jag inte orkar komma. Inte i detalj, för jag pallar inte.

Jag gråter mycket... försökte igår förklara för min man. Han i sin tur orkar inte vara medkännande och tycka synd om mig. Inte för att jag vill att han ska tycka synd om mig. Om han tillåter sig att känna med mig, tycka synd om mig så riskerar vi att han kommer att falla ner i sin egna depression. Det vore jättetråkigt om det var så för jag vet att han kämpar varje dag. Att han har nytt jobb hjälper honom att hålla sig uppe. Skönt att han "mår bra". Vilket par vi är! =)
Jag älskar honom! Han älskar mig! Vi skulle kunna ha det sååååååå bra! Om bara inte vi båda hade "hjärnspöken".....

Till min vän... du vet vem du är... det är svårt att förklara för någon sådant man inte förstår själv. Jag är bara tacksam för att du finns där. Vill jättegärna träffa dig (och andra), men är inte säker på att jag orkar. Just nu befinner jag mig i ett stadie där jag drar mig undan omvärlden. Vet att det inte är bra att göra det, men jag hör av mig......