det är sorgligt

Tänker på det här med släkt och vänner... jag känner det som att jag står helt ensam i världen. Detta trots att jag är gift, har en massa släkt och vänner. Hur förklarar man det för någon? Det känns som att jag inte har något vettigt att tillföra mina relationer. Ringde just min moster för att gratulera henne på födelsedagen. Kändes som att jag störde och att vi inte har något att säga varandra. Jag har alltid känt mig lite utanför i min familj, varit lite udda trots att jag inte egentligen är direkt annorlunda. Det är inte som att jag är uppvuxen i en kristen familj där jag är den enda som istället är satanist. (extremt exempel). Gissar på att det har mer med mig att göra än med de andra eftersom det är jag som känner mig utanför. Kanske är jag konstig... har aldrig hittat min plats... känns inte som att jag har funnit min plats i mitt äktenskap heller. Usch, nu sitter jag och tycker synd om mig själv. Hur ska jag göra för att må bättre med mig själv? Något måste hända. Kan inte gråta varje dag! Orkar inte! Borde prata med någon, men med vem? Och, hur ska det hjälpa? Jag trivs inte med mig själv ens, hur ska då andra kunna göra det?
"om du inte älskar dig själv, hur ska då någon  annan kunna göra det". Ja, inte vet jag! Jag är så rädd för att andra ska komma på att jag är en "fraud" (kommer inte på svenska ordet). Jag tar allting personligt och tror att andra tycker illa om mig... för ... ingen kan ju tycka om mig, jag är inte värd att älskas. Jag har semester nu ett par dagar och borde vara glad över detta, men istället sitter jag här och gråter förtvivlat. Usch, känner mig sååå ensam. Är så avundsjuk på alla andra som verkar ha en massa vänner som ringer dem jämt och ständigt eller som skickar e-post eller träffas. De som aldrig verkar ensamma. Jag behöver ett visst mått av ensamhet, men vill ha vänner också. OCH, jag vill slippa den där känslan (som jag förmodligen ger mig själv) av att jag alltid tränger mig på och stör i andras liv.
Jag kommer att ta mig ur denna "deppsväng" om en stund. Har massor att sysselsätta mig med här i vårt hem, som inte blir gjort på grund av min totala apati... skriver igen en annan dag

Kommentarer
Postat av: kicki

men du ÄR inte ensammen. och du tränger dig ALDRIG på hos mig. Fika snarast? ;)

2007-09-13 @ 13:56:42
URL: http://kiika.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0