Limars - en del av mig

Jag är tacksam för att jag har vänner som bryr sig om mig. Vänner som säger som det är. Som accepterar mig som jag är. Som säger som det är men ändå accepterar att jag inte är redo. Jag tar till mig det de säger men även om jag vet att de har rätt i det de säger och jag inte annat än kan hålla med så är det ibland så att jag inte är redo för att faktiskt göra det som de säger att jag bör göra. Jag vet att de har rätt i det de säger och jag är otroligt tacksam för att de vågar säga precis vad de tycker men ändå inte pressar mig utan jag får "tjöta" och "tjöta" lite till trots att situationen är densamma gång efter gång. Ibland känner jag det som att våra samtal går lite på repeat... Älskade vänner, tack för att ni finns där för mig! Jag älskar er!