Att förlåta

Att förlåta är gudomligt! Men hur gör man? Om du känner dig sårad av en person som inte vet eller förstår att h*n sårat dig, hur förlåter du då? Om det är troligt att du aldrig någonsin mer i ditt liv kommer att träffa den person som gjort dig illa, hur förlåter du då? Någonstans är det ju så att det är du som mår dåligt av det. Den person som sårat dig, medvetet eller omedvetet, har kanske glömt eller ångrar inget och känner inga samvetskval. Varför ska du gå runt och känna samvetskval och ångest över något som inte är ditt fel? Jag har börjat komma till insikt. Tror jag. Man måste glömma och förlåta eller kanske omvänt. Först förlåta för att sedan kunna glömma och lägga det bakom sig.
Är det då så lätt att göra det? Måste man prata med personen/erna eller ska man bara göra det för sin egen skull?
Hmm... jag tror på att man behöver förlåta! Både h*n som gjort illa dig och dig själv. Du behöver inte prata med personen "face to face" utan du kan prata med personen genom att skriva ett brev (som du inte måste skicka) eller att bara prata högt för dig själv.
ATT FÖRLÅTA ÄR GUDOMLIGT!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0