Morbid

Jag har upptäckt att jag är lite morbid ibland. Det är när jag är ensam. Kan vara, som idag, när jag inte fick tag på min man. Inte för att jag egentligen tror att det hänt honom något. För varför skulle det ha hänt något? Han var säkert upptagen med något! MEN, i min hjärna blev det "tänk om han ligger död hemma" "vem ska jag ringa först" "ska jag behöva ringa hans mamma och berätta detta" "det kan jag inte göra ju, det skulle knäcka henne" "ska jag ringa L och berätta för honom först, han är ju lugn som en filbunke" "ska jag behöva ringa mina syskon och berätta att min man är borta". HERREGUD! MORBID MUCH? Jag fick tvinga mig själv att sluta tänka dessa tankar! Skrämmer ju mig själv. VARFÖR skulle det ha hänt något hemskt för att man inte får tag på någon i telefon?
Jag tror det har med mitt "bagage" att göra. Alla älskade personer som inte längre finns hos mig....

Nåväl, jag kom hem och mycket riktigt... där var han ju, min älskling. Han satt i en skön stol i trädgården och njöt av det fina vädret! Hade inte telefonen med sig ut. Inget konstigt med det!
Det är min hjärna som är skum.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0