Limars - en del av mig

När jag var 10 började jag sminka mig i smyg. Hade smink hemma som jag fick använda hemma när jag lekte. Detta smink började jag ta med till skolan och sminka mig där. När det var dags att gå hem från skolan tvättade jag bort sminket så att mamma inte skulle märka. MEN, det kom ju såklart en dag då jag glömde att tvätta bort sminket... Synd och säga att mamma blev glad! Fick arg tillsägelse och (minns inte) men kanske till och med utegångsförbud. Samtidigt resignerade mamma och sa; ok, du får börja sminka dig. LITE.
När jag kom upp i tonåren gick jag ingenstans utan att minst ha mascara på mig. Då var det blå mascara som gällde. De senaste åren har jag märkt en ändring i mitt beteende. Till att börja med handlade det om att jag kunde gå till närmsta livsmedelsaffär utan smink. Tror inte att jag gått till jobbet osminkad mer än vad jag kan räkna på min ena hand.
Nu för tiden kan jag till och med vänta med att sminka mig på vägen TILL jobbet. Alltså på buss eller pendeltåg. Går till affären, kan till och med åka in till stan osminkad. Klär inte längre "upp" mig för att vistas utanför hemmet. Vad jag menar är att jag kan gå i t-shirt och mjukisbrallor och osminkad dessutom.

Är detta ett tecken på att jag är vuxen eller att jag är gammal?