irritationsmoment i vardagen...

Människor som inte håller sig ur min väg när jag är ute och rör på mig. Ni vet, de där som har all tid i världen eller som inte vet var de ska riktigt och stannar upp mitt i alltihopa. Eller för den delen någon som den äldre dam som gick framför mig idag, lite lagom långsamt och som emmellanåt gick lite till vänster och sen lite till höger... och på så sätt inte gav mig möjligheten att gå förbi henne.
Min psykolog sa till mig idag att jag kanske inte ska lägga så mycket av min energi på att reta mig på andra. Vad de gör och hur de går kan jag inte styra över. Jag har, de senaste veckorna, börjat tänka om lite... försöker se saker och ting lite mer från den ljusa sidan och inte lägga ner så mycket energi på saker som är utanför min kontroll. Det blir för mycket negativitet och det är jobbigt. Jag lyckas inte alltid så bra, men har blivit bättre på att släppa frustrationen...

Jag försvann någonstans på vägen och nu är det dags att jag hittar tillbaka till mig igen! Tror att mitt jag försvann för ungefär 10 år sedan då jag förlorade flera personer i mitt liv som var livsviktiga för min existens.
Vi kan konstatera att det finns inget jag kan göra för att få dessa personer tillbaka i mitt liv och att det bästa jag kan göra är att leva mitt liv på bästa sätt för att göra dem stolta över mig.


Älskar er när ni behöver det mest och förtjänar det minst...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0