Limars - en del av mig

Jag var något sen, missade en buss, när nästa kom så blev den sen p g a de jag väljer att kalla "barnvagnsmarodörer", alltså de här med barnvagn som tänker på sig själv och inte på andra och som inte kan vara anpassningsbar. Sen förstår jag inte heller hur de med barnvagnar inte kan hjälpa varandra på/av buss och flytta på sig så att de får plats allihopa. Verkar som att vissa tror att de är viktigare än andra....

Hur som helst. När vi kommer ner till Märsta station så väljer chauffören att stanna så långt bort han kan från pendeltågsstationen (kör alltså bort till där han ska hämta upp nästa resande, även om Märsta Station är en första/sista hållplats för bussarna). Att han gör så leder till att jag missar mitt pendeltåg.

På tåget sitter jag och håller mig för mig själv, läser tidningen... Vid ett stopp kommer det på en man som sätter sig mitt emot mig. Han hälsar och jag är artig och hälsar tillbaka. Försöker hålla mig för mig själv och fortsätter läsa. MEN jag är ju sådan att jag är snäll och artig och svarar när jag blir tilltalad. Hur som helst.. den här mannen säger att han vill bli min kompis. Av någon outgrundlig anledning byter vi mailadresser. Dagen efter får jag ett mail där han skriver att jag vill ta en fika, han avslutar med "kram". Mitt svar blir att jag behöver lära känna honom mer innan det blir aktuellt med en fika.
Till det får jag svaret "Hej linda. Min data e tråsigt så jag brukar änvanda på jobbet o därför det tog tid att svara på din fråga ännas allt e bra med mig o  Jag hoppas allt e bra med dig oxå . jag är en trevlig snäll o mysigt nyinflyttad här o klart jobbar o pluggar o vill gärna ha kul när tiden passar så vi kan börja med o ta fika om du tycker e ok ? kram"

Jag förväntade mig mer än så då denna person sa att han ville bli min vän...

Mitt svar:
"Hej,
jag är inte redo för fika. Känner dig inte alls och jag går inte och fikar med främmande människor hur som helst..
 Mvh,"

Hans svar på detta var "ok".

OK????
Jag förstår.... han ville egentligen inte bara vara min vän. För om han velat det hade han ansträngt sig. Missförstå mig inte, jag är inte upprörd över att personen bangar här... Det gör mig inget. Jag ville ju inte ens från början, men tänkte att jag skulle ha en "open mind".  Tycker bara det är tråkigt med baktankar.

Respektera at jag är gift!! Vill du vara min vän så.. fine! Vill du annat.. vänd dig till en tjej/kvinna som är singel!