Limars - en del av mig

Ja, helt ärligt - det är verkligen äntligen hemma. Det tog ett tag, men nu är vi hemma igen. Jag kan känna en inre panik när jag "sitter fast" någonstans. När vi är hos svärmor så kan det kännas lite så ibland. Hon bor på landet, det är flera kilometer ut till "stora vägen" där bussarna går även på helgerna. Som sagt så har jag inte körkort utan jag är ju faktiskt beroende av maken.
Så fort jag kom innanför dörren här hemma i lägenheten kunde jag känna ett inre lugn. Jag är nu totalt avslappnad och har insett att det kan vara bra att gå och lägga mig så det ska jag göra.

Puss i ljumsken!