YES MAN! och att ramla i rulltrappa
Idag har jag jobbat. Mina kollegor som har jobbat av och till under julhelgen sa alla att det varit väldigt lugnt. INTE idag. 9 kollegor var sjukanmälda. Det gör att även om det inte ringer JÄTTEMYCKET, så blir det en del för oss att göra. Dagen gick och de flesta kunderna var trevliga så det funkade.
Ikväll har jag och maken varit på bio. Vi var i Kista gallerian. Vi åt middag och sen gick vi runt i några av butikerna och sen var det filmtajm.
När vi varit inne på ClasOhlsson så tog vi rulltrappan ner. Normalt sett så är räcket rörligt och håller man lite lätt i det så följer det med neråt med trappstegen. Inte denna gången. Det högra räcket var stilla.... Som tur var upptäckte jag det i tid och lyckades hållla balansen. (FYI: Jag tycker det är lite obehagligt att åka rulltrappa neråt!) Blev så efter att jag sett Crocodile Dundee när han kommer till storstan första gången... =)
Filmen vi såg heter YES MAN!!!! Jim Carey i huvudrollen. DEN VAR SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ BRA!!!!!!!!!!!!!
Rekommenderar den till alla som vill ha sig ett gott skratt. Det var inte många stunder i filmen utan att jag skrattade. Längesedan jag såg en så rolig film. Tycker det är en av de bästa filmerna, om inte till och med DEN BÄSTA, jag sett med honom.
Efter filmen så ska vi åka rulltrappa ner. Jag missar att det är samma som jag åkt i tidigare och att räcket inte funkar så när jag tar tag i det och det inte följer med så håller jag på att snubbla ner i rulltrappan eftersom jag ser trapporna åka neråt. Hur som helst så lyckas jag återfå balansen utan att ramla, men då har det kommit två personer bakom mig som ser och hör hur jag håller på... Martin åker neråt ett par steg framför mig och låtsas om som han inte känner mig.. Jag börjar asgarva och så håller jag på ett bra tag. Människorna bakom mig tittar lite överseende på mig när de går förbi mig när vi väl kommit ner. Fortsätter skratta gör jag och försöker komma ikapp Martin som fortfarande inte vänder sig om utan bara fortsätter gå lite diskret/osynlig... Jag skrattar tills hostan kommer och sen skrattar jag och hostar om vartannat tills jag nästan kräks. HYSTERISKT ROLIGT har jag...
När vi kommer till bilen så har jag försökt, och lyckats, lugna ner mig en aning. MEN, när vi sitter i bilen så börjar jag asgarva igen! Notera att inget annat hade hänt... det är bara jag som fortfarande tycker att min pinsamma incident är så hysteriskt rolig och så typiskt mig...
Nu är jag så trött så jag inte vet var jag ska ta vägen. JO, sängen!! Dit ska jag. Jag har givit mig själv tillstånd att sova tills jag vaknar imorgon. UTAN väckarklocka. Sover jag hela dagen så får det väl bli så....
SÅ, godnatt alla! Vi ses när vi ses!
Ikväll har jag och maken varit på bio. Vi var i Kista gallerian. Vi åt middag och sen gick vi runt i några av butikerna och sen var det filmtajm.
När vi varit inne på ClasOhlsson så tog vi rulltrappan ner. Normalt sett så är räcket rörligt och håller man lite lätt i det så följer det med neråt med trappstegen. Inte denna gången. Det högra räcket var stilla.... Som tur var upptäckte jag det i tid och lyckades hållla balansen. (FYI: Jag tycker det är lite obehagligt att åka rulltrappa neråt!) Blev så efter att jag sett Crocodile Dundee när han kommer till storstan första gången... =)
Filmen vi såg heter YES MAN!!!! Jim Carey i huvudrollen. DEN VAR SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ BRA!!!!!!!!!!!!!
Rekommenderar den till alla som vill ha sig ett gott skratt. Det var inte många stunder i filmen utan att jag skrattade. Längesedan jag såg en så rolig film. Tycker det är en av de bästa filmerna, om inte till och med DEN BÄSTA, jag sett med honom.
Efter filmen så ska vi åka rulltrappa ner. Jag missar att det är samma som jag åkt i tidigare och att räcket inte funkar så när jag tar tag i det och det inte följer med så håller jag på att snubbla ner i rulltrappan eftersom jag ser trapporna åka neråt. Hur som helst så lyckas jag återfå balansen utan att ramla, men då har det kommit två personer bakom mig som ser och hör hur jag håller på... Martin åker neråt ett par steg framför mig och låtsas om som han inte känner mig.. Jag börjar asgarva och så håller jag på ett bra tag. Människorna bakom mig tittar lite överseende på mig när de går förbi mig när vi väl kommit ner. Fortsätter skratta gör jag och försöker komma ikapp Martin som fortfarande inte vänder sig om utan bara fortsätter gå lite diskret/osynlig... Jag skrattar tills hostan kommer och sen skrattar jag och hostar om vartannat tills jag nästan kräks. HYSTERISKT ROLIGT har jag...
När vi kommer till bilen så har jag försökt, och lyckats, lugna ner mig en aning. MEN, när vi sitter i bilen så börjar jag asgarva igen! Notera att inget annat hade hänt... det är bara jag som fortfarande tycker att min pinsamma incident är så hysteriskt rolig och så typiskt mig...
Nu är jag så trött så jag inte vet var jag ska ta vägen. JO, sängen!! Dit ska jag. Jag har givit mig själv tillstånd att sova tills jag vaknar imorgon. UTAN väckarklocka. Sover jag hela dagen så får det väl bli så....
SÅ, godnatt alla! Vi ses när vi ses!
Kommentarer
Trackback
