mobbing

En person som aldrig blivit mobbad kan inte förstå hur det är att vara en person som varit det. Jag kommer från Skåne men bor i Stockholm sedan nästan 9 år. Är dessutom gift med en stockholmare. Trots detta har jag kvar min skånska dialekt. Detta är dock något som alla ständigt påpekar. "jag förstår inte vad du säger" "spotta ut gröten" "jag kan inte danska". Detta är kommentarer som jag fått leva med sedan jag lämnade Skåne 1994 då jag flyttade till västkusten. I det långa loppet så blir detta dock ganska tjatigt och de flesta skulle aldrig ge liknande kommentarer till någon som kommer ifrån ett annat land. Det verkar dock vara ok att "vi" gör narr av våra egna inhemska dialekter och uttal. Kan inte påstå att jag inte oftast skrattar med när kommentarerna kommer men det blir jobbigt i längden och verkar dessutom vara så att varje ny person jag träffar, känner att den personen har rätt att kommentera dialekten och att de säger något jag aldrig hört förut. Jag kan också skämta om min, och andras dialekt ibland men det som stör är att en del som slänger kommentarer omkring sig inte klarar av att man säger något tillbaka.
Det kan verka som en löjlig sak att reta sig på och bli upprörd över men har man som jag blivit mobbad tidigare, och då utan egentlig anledning enligt en av mobbarna själv, är det svårt att inte ta till sig att folk gör sig rolig på din bekostnad.
Extra jobbigt är det när kommentarerna halgar på arbetsplatsen dagarna i ända. Värre ändå när det kommer från någon som skrattar åt allt och inget och som kommenterar hur det låter när kollegorna svarar i telefon och dessutom är en mästare på att skvallra och kommentera vad andra gör. När personen i fråga sen inte kan hantera när denne själv får en "släng" eller blir sur över ett tonläge, en nyans som kanske var menad som sarkasm och ironi så blir det ju lite parodi av det hela. Om man ger så får man väl tåla att få tillbaka. Jag är bra på att ge till vissa och att tåla av dessa, men det blir för mycket med en del.
När man som jag har problem med att tycka om mig själv och mitt utseende och dålig självkänsla och inte det bästa självförtroendet så är det inte så lätt att vara jag alla gånger. Vissa dagar är lättare än andra. Men, jag är jag, och som det heter i sången "älska mig för den jag är".... eller så låt bli! =)
Det finns personer man älskar, det finns personer man tycker om, personer man gillar lite lätt, de personer man tolererar/står ut med, de man är likgiltig inför och sen finns det de personer som man bara orkar med ibland. Sen finns det en del som man bara känner att personkemin (kanske bara det är du som känner så) inte stämmer med. Det är dock dessa man MÅSTE stå ut med. De dyker ofta upp på din arbetsplats eller i din förening eller liknande.

Nä, nu har jag idag skrivit min första blogg här. Det var en vän som tyckte jag skulle hitta någon annanstans att blogga på istället för på msn. Det får räcka för idag. Förhoppningsvis blir det en mer positiv skrift nästa gång

Kommentarer
Postat av: Kicki

Jag förståååååååår tooootalt.
Du gör de bra som arbetar här heltid. Jag blir galen efter en futtig vecka!!

2007-08-09 @ 09:14:48
URL: http://kiika.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0